Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Undervisning | Rörliga hem



Hemmet är den plats där man bor, men det står inte nödvändigtvis alltid kvar på samma plats. Hemmet kan vara ett hus eller en lägenhet, men också ett tält, en jurta, en husvagn, en bil, en båt eller en hydda. Människor runt om i världen bor i rörliga hem som en del av antingen sin livsstil eller sin försörjning, medan andra av olika omständigheter tvingas till det.

Nomader på olika håll i världen bor fortfarande i mobila hem, även om deras livsstil håller på att ge vika inför samhälleliga, ekonomiska och ekologiska omställningar ‒ om det inte redan skett. De traditionella nomadhemmen har även anpassats till vår moderna tid och miljö i och med att de i allt högre grad har omvandlats till hjälp- eller ekonomiboningar i anslutning till fast bosättning eller fest- och fritidslokaler, där en eller annan äventyrslysten extreme-turist kan inhämta intryck från olika kulturer och levnadssätt.

Dagens rörliga hem är ofta förknippade med en helt annan form av tillfälligt boende, såsom flyktingskap, invandring eller fattigdom. Fotoutställningen om rumänerna vittnar om denna historia: i samband med den europeiska integrationen har också Finland blivit skådeplats för människor som bor i bilar, husvagnar och kåkar byggda av skrot och som måste tigga för att överleva. Via medierna har vi kunnat följa debatten om hur dessa människor bor och lever. I medierna påtalas allt oftare även den växande gruppen av klimatflyktingar som håller på att bli ett bestående fenomen, för att inte tala om de andra orsakerna som ligger bakom invandring och flyktingskap.

Texten nedanför baserar sig på texterna i utställningen RÖRLIGA HEM samt Sara Åströms övningsarbete för ämneslärarutbildningen vid Helsingfors universitet.


LK, Näyttely, Yleis 1
Bild Kukka Ranta.


Rörliga hem samt dess invånare


Nomader Romer
Nomadism i Mongoliet: historia och nutid Romer i Rumänien
Nomader i Kirgizistan Romer i Europa
Folket i öknen - beduinerna Romer i Finland

Arbetsmigration och flyktingskap
Hem och vandrare


Föremål


Jurtan som bostad Toppkåta
Jurta, Inre Mongliet i Kina Tält, Saudi-Arabien
Jurta med interiör, Kirgizistan Villatält

Länkar och tilläggsinformation

________________________________________________________________________


Nomader


En rörlig livsstil förknippas ofta med nomader som med sina djurskaror förflyttar sig från ort till ort, som t.ex. norra Eurasiens renskötare eller Mellersta Asiens, Tibetanska höglandets, Arabiska halvöns och norra Afrikas nomadfolk. De periodiska flyttresorna dikteras av boskapens behov och av handel. Nomaderna transporterar på flyttresorna med sig vid sidan om bostad även alla nödvändiga förnödenheter de behöver för vardagligt liv.

Förutsättningen för en livsstil som grundar sig på rörlighet är ett temporärt byggt eller ett transporterbart hem, som t.ex. samernas kåta, den mellanasiatiska filtjurtan eller beduinernas tält av getull. De somaliska nomaderna reser upp sina aqal-hyddor med hjälp av böjda träd och snodda ytbeläggningar och de halvnomadiska maasaierna använder lätt tillgängliga kvistar, jord, gräs och dynga som byggnadsmaterial.

Nomadismen är ännu i dessa dagar en existerande livsstil även om den minskat och är hotad på många håll på grund av samhällets förändring och modernisering. Bland annat förändringar i jordägande, erosion och förminskning av betesmarker, samt urbanisering och barnens skolgång har bidragit till att nomadism avtagit överallt.

LK, Jurtta, UB 1
Jurtor i Ulaan Baatar, Mongoliet. Bild Pilvi Tuomainen.

Upp


Nomadism i Mongoliet: historia och nutid


De mellanasiatiska stäppmarkerna utgör världens mest omfattande gräsområde. Dessa trakter har sedan årtusenden bosatts av nomader och deras boskap. Särskilt i Mongoliet har denna livsform bevarats ännu tills dessa dagar. Även om Mongoliets areal är väldigt stort och folktätheten en av de minsta i världen är förutsättningarna för nomadisering ändå hotade.

På stäppmarkerna är omständigheterna karga och sårbara. Tillväxtperioden varar enbart i fyra månader, regnen är knappa, vintrarna stränga och vindarna starka. Skogs- och gräsbränder är vanliga. Allt detta förhindrar växtlighetens utveckling och utsätter marken för erosion. I omständigheter lik dessa har nomadernas stora rörlighet förhindrat betesmarkernas överbelastning och bevarat fruktbarheten och samtidigt tryggat boskapens hälsa och tillgången till föda.

Under feodalismen hade nomaderna organiserat sig till grupper som bestod av flera familjer. Dessa grupper vallade flockar som ägdes av kloster och nobless. Ägarna reglerade och koordinerade användningen av betesmarkerna. Nomadernas rörlighet kunde utbreda sig på mycket vidsträckta områden, vilket möjliggjordes av samarbete och av att boskapen var stora. På grund av dessa faktorer kunde nomaderna i sin rörlighet flexibelt ta i beaktande djurens olika krav på betande, årstidernas förändringar och betesmarkernas tillstånd.

Tvärtemot som i Kina och Ryssland, gjorde inte den på 1920-talet påbörjade kollektiviseringen av jordbruket slut på rörlig nomadisering i Mongoliet. Detta kan ha berott på nomadernas motstånd. Det nya kollektiva systemet till och med främjade nomadernas livsstil. De statligt understödda kollektiven kunde skaffa sig maskiner för transport och höbärgning samt erbjuda tjänster (som foder på våren och vintern) åt nomaderna. Staten finansierade utvecklingen av en slags 'infrastruktur för nomader'. Till exempel byggdes brunnar och djurskydd. Under denna tid observerades ingen försämring av betesmarker eller förminskning av nomadernas rörlighet. Ungefär samtidigt började man på de ryska och kinesiska stäppmarkerna idka en mer bestående boskapsskötsel. Betesmarkerna överbelastades, jorden plöjdes intensivt på grund av odlingen av foder, och vatten och foder transporterades med bilar. Allt detta skadade och förstörde markytan på många ställen. Erosionen ökade även på grund av hygge och avverkning.

Under marknadsekonomins tid har de mongoliska kollektiven upplösts och boskapen delats ut som privategendom bland nomaderna och de andra arbetarna. Som en direkt följd har nomadernas antal stigit och även boskapens storlek utvidgats eftersom människor försökt utöka sin egendom genom att äga allt större mängder kreatur. På grund av den dåliga ekonomiska situationen och arbetslösheten har allt flere mongoler försökt hitta sin sysselsättning inom boskapsskötsel på landsbygden. På 1990-talet tredubblades mängden registrerade nomader till över 400 000.

I dagens läge är nomadernas rörlighet dock mindre än tidigare. Även om jorden ännu i princip är gemensamt är äganderätten och regleringen av användning otydlig. När kollektiv kontroll fattas stannar många familjer på en och samma betesmark i rädslan av att förlora marken vid byte av betesplats. En vidsträckt migration är nästan omöjlig för många familjer på grund av priset på bränsle stigit och för att de kollektivt ägda bilarna upplösts. Många av de nya boskapsägarna bor permanent i centrumområden och är allmänt ovana med en rörlig boskapsskötsel. Bland de traditionella nomaderna ses de nya boskapsägarna ofta som inkräktare som ökar på konsumtionstrycket. Viljan att bo nära vägar, marknader, skolor och annan service lockar människor med boskap att förflytta sig till områden där skador redan utgör stora problem.

Skillnaderna i livsomständigheterna mellan rika och fattiga boskapsuppfödare har stigit. Fattiga familjer har inga möjligheter till tillräckligt bred rörlighet och inga tillgångar till bra och stora betesmarker. På vissa ställen har de förmögna jordbrukarna kunnat ta över hela betesmarker och på så sätt valla egen boskap på dessa områden. På detta vis står boskapen på ett och samma ställe och den blir regionalt centraliserad. Samtidigt förhindrar centraliseringen andra nomaders och djurs rörelse.

Boskapens ökade storlek, centralisering och den begränsade rörligheten leder till liknande fenomen som i Ryssland och Kina. Eftersom betesmarkerna överbelastas, hö odlas och vatten och foder transporteras förstörs den känsliga markytan och landområdena förvandlas till ödemarker. För att kreaturen betar på överbelastad mark och staten inte längre förser nomadernas boskap med vinterfoder försämras djurens hälsa och en del djuren svälter. 

Forskare anser att det ännu är för tidigt att säga ifall boskapen i Mongoliet kommer att fortsätta att växa och beta på stäpperna och i vilken grad kalvar och får kommer att gödas på djurfarmer. Statens möjligheter att i detta ekonomiska läge kunna återupprätta och understöda kollektivt ägda bilar och skördemaskinsdäck anses små. Statligt understöd och statlig reglering vore ett måste för att igen få igång en betesdrift i stor skala. Det är möjligt att de rika jordbrukarnas flockar blir så stora att de har möjlighet att anställa fattigare människor att valla och förflytta flockarna rätt långa vägar. En sådan utveckling kan enligt forskare ändå räcka årtionden. Forskare anser att det i varje fall av den mongoliska centralförvaltningen krävs en effektiv koordinering av markanvändning och betesdrift.

Av Mongoliets befolkning på två och en halv miljoner invånare är ungefär hälften direkt beroende av nomad- och boskapshushållning. Dess andel utgör en tredjedel av nationalprodukten. Nomaderna är själva medvetna om betydelsen av betesmarkernas erosion och överbelastning och de är oroade över tillståndet. I Mongoliet har man ordnat seminarium, arbetsgrupper och kommittéer för att främja utvecklingen av förvaltning och lagstiftning gällande betesmarker. Medvetenheten har ännu inte tagit form som någon politisk rörelse.

Text Seppo Rinne: Paimentolaisuudesta. Paimentolaisuus uhattuna Mongoliassa. Suomi - Mongolia-Seura.

LK, Jurtta 1
En jurta, Mogoliet. Bild Pilvi Tuomainen.

Upp


Nomader i Kirgizistan


Enligt det traditionella kirgiziska tankesättet har folket rätt att använda marken och röra sig över landet med boskapen. Traditionellt fick kirgiziska familjer och stammar använda en viss del av marken, men inga specifika gränser existerade. Stammarna rörde sig enligt behov som nomader på områden som sedan länge tillhört förfäderna. Det stora kirgiziska imperiet slutade existera under slutet av 1200-talet. Därefter förekom fram till 1800-talet flera försök att återförena stammarna och skapa en separat kirgizisk stat.

Bland de kirgiziska nomaderna uppfattades ingen privat äganderätt till land. Allting ägdes gemensamt av klanen eller stammen. Land ärvdes inte från far till son. Varje familj hade ändå sitt egna bestämda område där de bosatte sig efter sina regelbundna nomadiska resor. Under det ryska imperiets expansion uppmuntrades de ryska nybyggarna att flytta till de nya områdena, vilket ledde till att kirgizerna förlorade delar av sina traditionella landområden. Genom ryssarnas ankomst blev de kirgiziska nomaderna bekanta med privategendom och de uppmanades att börja följa en mer stabil livsstil. Som ett resultat började en del kirgizer bygga upp fasta vinterboningar som kunde ägas, ärvas eller säljas. Samtidigt började nomaderna lagra foder för vintern i stället för att låta djuren klara sig själva så gott de kunde. Dessa tendenser stärktes vidare av den tidiga sovjetiska periodens kollektivisering. Av nomaderna krävdes att de skulle bosätta sig i byar.  Å andra sidan betydde kollektiviseringen att landet åter tillhörde hela samfundet. Tvångskollektiviseringen accepterades dock inte av alla kirgizer. Tio tusentals djur slaktades som protest mot att överlämna dem frivilligt till sovjeterna. Många kirgizer flydde över den bergiga gränsen till Kina där den Autonoma Kirgiziska Regionen grundades i den kinesiska provinsen Xingjian.

Kirgizerna tvingades alltså överge den nomadiska livsstilen och bosätta sig i byar även om de under somrarna fortsatte att valla sina flockar ute på betesmarkerna. Kreaturen ägdes av kollektiven och herdarna var snarare arbetstagare än sina egna djurs herrar. Eftersom byarna och kollektiven ändå primärt baserade sig på stam- och släktsamfund bevarades de traditionella kopplingarna till landet.

Med Sovjetunionens fall och Kirgizistans självständighet väcktes mycket diskussion om "landfrågan". Landet skulle privatiseras. Individuella samfund och familjer fick rätten att kräva tillbaks det land som deras förfäder använt. I stället för att bevilja familjer landområden gav staten dem rätt att hyra marken. I den unga kirgiziska republiken krävdes att landområden enbart skulle utdelas åt nationen, men dessa krav bemöttes med hård kritik och lagen skrevs om. I dagens läge är utländskt jordägande strängt reglerat i Kirgizistan.

Före självständigheten bodde ungefär 85 % av den kirgiziska befolkningen på rurala, lantliga områden. Urbaniseringen och moderniseringen har satt sina spår även på Kirgizistan: enligt officiell statistik ligger det nuvarande procentantalet kring 60 %. Bara 7 % av hela markytan är odlingsbar.

LK, Mannerheim, Alai, Leiri
Ett kirgizläger i Alaidalen. Bild C. G. Mannerhein 1906.

Upp


Folket i öknen - beduinerna


Beduiner följer traditionellt en nomadisk livsstil. Beduinernas ursprung antas ligga i nutida Saudi-Arabien.  Bosättningsområdet sprider sig från Persiska viken till Atlanten och från den turkiska gränsen ända fram till Yemen. Ordet beduin härstammar från arabiska språkets 'bedou' som betyder 'ökenbosättare'. Enligt uppskattningar utgör de nomadiska beduinerna ungefär en tiondel av befolkningen i hela Mellanöstern.

Traditionellt levde beduinerna i stamsamhällen som leddes av shejker och präglades av tribalism med en uttalad hederskultur. Beduinerna hade en distinkt livsstil eftersom de ägde kameler, hade fina hästar, och försörjde sig vanligen som herdar. Vid sidan om kameler vallade beduinerna får, jaker, getter och nötkreatur. Till skillnad från bondebefolkningen levde beduinerna i tält i svåra ökenförhållanden. Vanligen flyttar beduiner säsongsvis beroende på klimatförhållandena. Under vintern då det regnar en del förflyttar sig beduinerna djupare in i öknen. Under den torra sommaren bosätter beduinerna sig vid säkra vattenkällor.

Beduiner kan förflytta sig långa vägar i öknen letandes efter vatten och föda. Ibland räcker resorna flera dagar före de slutliga destinationerna hittas. Traditionellt ansvarade varje stam för ett visst landområde och inkomsterna samlades genom att låta resanden och handelsmän passera. Beduinerna kunde fungera som kunniga ökenguider, de eskorterade karavaner och kontrollerade handelsrutterna i öknen .

Teknikens landvinningar sedan början av 1900-talet har fått vittgående konsekvenser för beduinerna. Förr hade de kunnat skaffa sig rikedomar genom att föda upp kameler och hästar som alla människor var beroende av som fortskaffningsmedel. Då bilindustrin kom igång och järnvägen byggdes ut minskade marknaden successivt.

Befolkningstillväxten i norra Afrika och på den Arabiska halvön har varit explosionsartad. Bondebefolkningen och beduinerna hade som civilisationer tidigare kunnat leva sida vid sida, men då bondebefolkningens behov av mer mark resulterade i att nomadernas livsområde inskränktes, uppstod oundvikligen konflikter. Under 1900-talet reformerades bondebefolkningens jordbruk och de började föda upp kreatur vid sidan om den traditionella odlingen. I ekonomiskt avseende byttes rollerna om; då beduinerna varit de mer besuttna fanns nu inte längre möjlighet till försörjning.

Genom århundradens lopp har beduinerna motsatt sig yttre influenser och statliga försök att anpassa dem till samhället. Från och med 1950-1960-talen har beduinernas livsstil ändå genomgått förändringar. Många har övergett det traditionella nomadiserandet, flyttat till städer och blivit fast anställda.

LK, Heikki; Wadi Ramm naiset
Huwaitat-stammens kvinnor, Wadi Ramm, Jordanien. Bild Heikki Palva 1992.

Upp


Romer


Romerna eller "zigenarna" är ett exempel på en minoritet som överallt diskriminerats av majoritetsbefolkningen och som därför ofta hamnat att byta boplats och till och med hemland. Även om olika länders romer inte språkligt eller kulturellt bildar någon enhetligt grupp, har romer ofta förenats med en uppfattning om ett oroligt och vandrande folk. På romernas internationella flagga finns avbildat ett kärrhjul som symboliserar rörlighet. I verkligheten har deras rörliga livsstil berott på både socialt tryck från omgivningen och diskriminerande lagar. De finska romerna har varit fast bosatta sedan länge, men i många länder bor romer fortfarande i tillfälliga lägenheter eller t.ex. i husvagnar. Romer som rör sig från ett EU-land till det andra för att tigga och deras odrägliga livsomständigheter har väckt mycket diskussion även i Finland. Fotografen Kukka Ranta har fotograferat romanitiggarnas liv i Helsingfors mellan åren 2009 och 2011 och hennes fotoutställning bildar en del av utställningen Rörliga hem.

Upp



Romer i Rumänien


I Europa bor över 10 miljoner romer, varav majoriteten i Östra Europa. I Rumänien bor drygt 2 miljoner romer och de utgör ca 10 % av befolkningen. Det beräknas att nästan hälften av de rumänska romanibarnen blir utan födelseintyg och att var fjärde vuxen saknar identitetsbevis. Utan id-bevis existerar de inte officiellt och de tillhör inte den sociala servicens krets (utbildning, hälsovård, socialskydd). De som saknar id-bevis kan heller inte arbeta lagligt.

De rumänska romerna bor ofta i självbyggda pörten vid stadens utkanter. Vattnet transporteras långa vägar och människorna fixar själv sin elektricitet. Sanitetsärenden sköts i näromgivningen och den bristande avfallsservicen skapar sjukdomsrisker. 15 % av romanibarnen börjar inte sin skolgång. Romanibarn avbryter sin skolgång 4-6 gånger oftare än barn som tillhör majoritetsbefolkningen. På grund av dålig kost är barnen 7-15 cm kortare än de andra barnen. Bland de rumänska romerna är bristsjukdomar som dysenteri, gulsot och salmonella allmänna. En romaniåldring dör ungefär 10 år tidigare än andra europeiska åldringar.

Text Kukka Ranta.

Upp



Romer i Europa


Enligt Europeiska unionens direktiv om fri rörlighet har alla unionens medborgare rätt att vistas i ett annat EU-land i högst tre månaders tid. Polisen kan enligt lagen inte omvända en EU-medborgare ifall den oavbrutna vistelsen på tre månader inte enligt bevis överskridits och ifall personen inte har råd att försörja sig själv. Romer utan utbildning och arbetsplats måste överallt i Europa komma på olika sätt att klara sig.

Text Kukka Ranta.

Upp



Romer i Finland


År 2008 gav Inrikesministeriet polisen instruktioner om att ta itu med så kallat aggressivt tiggeri. Till exempel blomförsäljning, musicerande och att tala med förbipasserande klassificerades som aggressivt tiggeri. I oktober 2009 blev rumänska romanifamiljer utvisade av Helsingfors stad från sina hyddor som de byggt inför vintern. Därefter hamnade romerna att flytta under den närbelägna metrostationens bro. I Helsingfors har även socialmyndigheterna hotat att omhänderta romanibarnen ifall familjerna inte avlägsnar sig från t.ex. campingområdet inom utsatt tid. I november 2010 betalade Helsingfors stad de rumänska romernas hemresor.

LK, Kukka, Jalaton mies

En benlös romsk man framför sin koja strax innan Helsingfors stad verkställde hotet

om avhysning. Bild Kukka Ranta.


Upp


Arbetsmigration och flyktingskap


Förutom nomadism kan även andra orsaker få människor att flytta från ett ställe eller ett land till ett annat. I detta fall ligger grundorsakerna till flyttningen inte i liknande faktorer som nomadernas årstidscykler och regelbundna flyttperioder. Till exempel på grund av arbetsmigration och flyktingskap flyttar människor i hopp om eller inför tvånget av ett bättre uppehälle till tillfälliga omständigheter. Arbetsmigration från landsbygden till tillväxtorter är vanligt exempelvis i Asien och Afrika. Olika slags konflikter och naturförändringar samt försämrade livsomständigheter tvingar människor att leta efter mer stabila förhållanden till och med från andra länder och världsdelar. Tillfälliga läger och permanenta slummar vid städernas utkanter har ofta skapats som en följd av urbanisering och flyktingskap.

Upp


Hem och vandrare


De så kallade vandrarnas ('travellers') subkultur har spridit sig från  Irland till de Brittiska öarna och därifrån vidare till Förenta Staterna. Det finns minst tio tusen vandrare och uppgifterna om deras ursprung är osäkra. De har sitt eget språk och hunduppfödning samt samlande av skrotmetaller är viktiga näringar. Vandrarna, som bor i kärror och husvagnar, lever utanför samhället och blir ofta diskriminerade. De blir ofta anklagade för att ha gjort läger på privat mark.

Så kallade new age-vandrare eller nyhippies har däremot valt en frivillig rörlig livsstil, och särskilt på de Brittiska öarna besöker de olika musikevenemang och festivaler i sina till bostäder omvandlade kärror, bussar och flodbåtar. För många andra är husvagnsliv, båtliv och camping årliga sätt att fira semester.

Särskilt i Nord-Amerika bor folk permanent i sina husvagnar. Stora trailer park-områden förknippas ofta med lägre sociala klasser. De stora husvagnarna, som är omringade av små gårdar, flyttas i praktiken väldigt sällan. De är kopplade till el- och vattenledningsnätverken och de har sina egna förmedlingsmarknader.

Upp

________________________________________________________________________



Jurtan som bostad


Filtjurtan är den viktigaste bostaden för nomadfolken i Centralasien. Fastän flera typer av kåtor och tält har varit i bruk vid sidan av jurtan, är det uttryckligen jurtan som spritt sig över stora områden. Den är känd bl.a. som kirgizernas, kazakernas, turkmenernas, uzbekernas och mongolfolkens bostad. Idag är jurtan inte ens sällsynt i städerna i Centralasien och man har uppfunnit många nya användningssätt för den.

För att göra en jurta behövs inte någon spik. Konstruktionerna binds samman med rep och snören. Den bärande konstruktionen bildas av väggarnas gallerverk av trä, dörren med karmar, takkrönet och ribborna. Jurtan är täckt av filt i tovat ylle. Vintertid kan flera filtlager läggas på varandra, varvid jurtan håller värme t.o.m. vid -40 grader C.

Fastän jurtans konstruktion är enkel är den stabil och håller mot stäppens vindar. Att resa jurtan tar inte vanligtvis mer än 2 timmar i anspråk. Dessutom är jurtan lätt att transportera och kan packas ner i ett litet utrymme. Därför är jurtan en mycket lämplig bostad för nomadfolken med sin rörliga livsstil. Jurtan är möblerad med lätta bord och byråer av trä samt av mattor. Föremålen bevaras även hängande på väggen.

LK, Mannerheim, Nasumbat
Kalmucknomadernas hövding Nasumbat med sin familj i sin jurta belägen i Tekesdalen
i kinesiska Centralasien.
Bild C. G. Mannerheim 1907.

Upp


Jurta, Inre Mongoliet, Kina


Mongoljurtan uppdelas inuti symboliskt i två delar. Mittemot dörröppningen står ett tibetanskt buddhistiskt altare. Sett från altaret är den högra sida männens och den vänstra sidan kvinnornas. Mitt i jurtan finns en eldstad. Röken från den och ångorna av offervätskorna försvinner genom den runda taköppningen upp i himlen. Eldstaden avgränsas av en fyrkantig inhägnad, och den är med sina tillbehör ett heligt område, där de fem kosmiska elementen förenas: träet (inhägnaden), jorden, elden, metallen (kokkärlet av järn) och vattnet (de vätskor som kokas). Eldstaden och jurtan i sin helhet representerar världen i miniatyr. Också den tibetansk-buddhistiska mandalaformen, som symboliserar mikrokosmos, är uppbyggd genom en alternering av cirklar och kvadrater. Rököppningen ovanför eldstaden kallas även dörren till himlen och solen och man har även trott att det under eldstaden finns en förbindelse till den underjordiska världen.

LK, Näyttely, Mong. 1
Bild Kukka Ranta.

Upp


Jurta med interiör, Kirgizistan


Lik andra mellanasiatiska nomaders jurtor, har även storleken och dekorationerna på de muslimska kirgizernas jurtor återspeglat ägarens sociala ställning. Mittemot dörröppningen placerades de dyrbaraste mattorna, täckena och filtarna så att de inkommande gästerna kunde skåda dem. Männens sida öppnar sig till vänster från dörren. Där bevarades redskap för ridning och jakt. Till höger från dörren finns kvinnornas sida och där bevarades bland annat livsmedel. Användningen av jurtan som nomadbostad har minskat i Kirgizistan, men dess stora betydelse syns i dess viktiga ställning som en del av flera ceremonier och ritualer. 

LK, Näyttely, Kirgiisijurtta LK, Näyttely, Kirgiisijurtta 2
Bilder Kukka Ranta.

Upp


Toppkåta


Den konformade kåtan eller toppkåtan är en uråldrig boning och ett rörligt hem, som är känt på ett vidsträckt område i norra Eurasien. Kåtans konform symboliserar den bild som tundrans och taigans nomader hade av världen, ett världsallt på tre nivåer. Eldstaden representerar den lägre världen och rököppningen porten till den övre världen. Röken beskriver andens och livets uppkomst samt hur de förflyttar sig från en nivå i världsalltet till en annan. Inne delas kåtan i tre delar, kvinnornas, männens och andarnas utrymme.

I Sibirien används kåtor ännu på många ställen. På sommaren kläs den med näver och på vintern med fällar, nuförtiden också med presenningstyg. Eldstaden, numera ofta en kamin, finns mitt i kåtan och ovanför den en kokstång. På vardera sidan om eldstaden läggs två golvplankor, och bäddarna finns mellan dem och sidoväggen. Underst breds ut en av videkvistar flätad matta och ovanpå den en matta av gräs. Madrassen är en renfäll, som huvudgärder och täcken används kläder. En nyfödd läggs i en vagga, på vars botten finns bl.a. torkad mossa och spånor.

LK, Tunguusileiri
Ett tungusläger, Sibirien. Museiverkets bildsamlingar.

Upp


Tält, Saudi-Arabien


Det traditionella, av getull tillverkade beduintältet är från insidan indelat i männens och kvinnornas avdelningar. Kvinnornas sida är större, eftersom det är där som barnen sköts och maten lagas. På männens sida mottas gäster och serveras kaffe. Mattor och madrasser utgör en viktid del av inredningen. Kamelers och hästars sadlar placeras på männens sida. I Östra Arabien uppreses tältet så att männens sida riktas mot öst och soluppgången. Utställningens moderna tält av bomullstyg är tillverkat i Pakistan för den saudiarabiska marknaden. I dessa dagar tillverkas tält industriellt till olika syften: vinter- och sommarbruk, utflykter, festutrymmen och till och med toaletter. Detta ljusa tält är avsett för sommarbruk.

Upp


Villatält


Villatältet har varit i bruk i Finland på 1970-talet.

LK, Näyttely, Yleis 2
Bild Kukka Ranta.

Upp

________________________________________________________________________


Länkar och tilläggsinformation


Jurta: Central Asian Kibitki, Yurt erection 1, Yurt erection 2
Romer: Romanit, Romani people, History of the Romani people
Vandrare: Irish Traveller
Beduiner: Bedouin, The Bedouin way
Nomader: Nomad, Mongolia

Upp