Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Augusti 2016


Olympiajolle


1
Olympiajollen i Finlands sjöhistoriska museum.
Båtklassens uppkomst
12-fotsjollen är en lättviktsbåt som såg dagsljuset i och med en konstruktionstävling som anordnades av engelska Boat Racing Association (BRA). Syftet med tävlingen som hölls 1912 var att få fram en rodd- och segelbåt som kunde användas både som bibåt till ett större fartyg och som racerbåt. I reglerna fastställdes jollens längd till 3,66 meter (12 fot), bredden till 1,43 m (4 fot, 6 tum) och segelytan till 9,3 m2 (100 kvadratfot). Skrovet skulle vara klinkbyggt och som skrovmaterial skulle man använda gran.

Konstruktionstävlingens vinnare blev George Cockshott, en amatörbåtkonstruktör från Lancashire, vars förslag utgjorde underlaget till båtar som började tillverkas för seglingssällskap, först i Britannien varifrån klassen spred sig framför allt till Nederländerna och Belgien. På 1920-talet fortsatte jollefebern att spridas när klassen togs med på programmet för OS i Antwerpen (1920) och i Amsterdam (1928). I början av decenniet beslöt International Yacht Racing Union (IYRU) att göra 12-fotsjolleklassen till en internationell standard. Under åren har reglerna för klassen ändrats förvånansvärt litet, med undantag av vissa precisioner och obligatoriska tillägg av säkerhetsutrustning.

Jollen på OS i Amsterdam
När det säkerställts att 12-fotsjollklassen skulle vara med på seglingsprogrammet på OS i Amsterdam (1928), lät segelsällskap i Helsingfors tillverka sex båtar för träning och för den finska kvalificeringstävlingen som hölls den 11 –12 juli. Jollarna lottades ut bland deltagarna till tävlingens första start och byttes sedan för varje start så att varje tävlande använde alla båtar. En av båtarna var jollen som nu är utställd på Finlands sjöhistoriska museum. Av de sex OS-kandidaterna steg den 40-årige Bertel Broman från Suomalainen Pursiseura (SPS) som Finlands representant ombord på tävlingsfartyget s/s Oihonna.

Jollarna som byggts för kvalificeringstävlingen användes inte på själva OS, eftersom tävlingen genomfördes med båtar som holländska segelsällskap ställde till förfogande. Båtarna lottades ut bland deltagarna för varje start så att ingen enskild tävlande skulle dra orimliga fördelar av de små skillnaderna som fanns mellan båtarna. Seglen däremot lottades ut och användes av samma deltagare under hela tävlingsserien. I jolleklassen deltog flest båtlag från tre seglingsgrenar (utöver 12-fotsjollen stod 6-meters- och 8-metersklasserna på programmet): 23 deltagare från 20 olika länder. Deltagandet var öppet för både män och kvinnor, men denna gång var alla tävlande män.

Jolletävlingen pågick sex dagar den 2 –8 augusti 1928. Före finalen hölls en vilodag. Triangelbanan låg utanför Amsterdam, i viken Zuidersee, vars förbindelse med Nordsjön på den tiden ännu inte hade avbrutits med damm. Banans längd var 1,5 sjömil och man tog sig runt den tre gånger. Dagarna var långa. En motorbåt bogserade båtarna till startplatsen tidigt på morgonen och tillbaka till hamnen återvände man mellan klockan fem och sex på kvällen. De tävlande skötte sin matförsörjning med egen matsäck, på startfartyget serverades dock kaffe och te.

På grund av de omväxlande förhållandena kunde missöden inte helt undvikas. På den tredje tävlingsdagen var vindhastigheten 12–14 m/s och i de två starterna tog sig bara åtta deltagare i mål. Också Bromans färd avbröts när båten tog in vatten. Själv kommenterade Broman det inträffade lugnt: ”Inte ens klockan blev våt, då den till all lycka råkade ligga i den övre västfickan.”

Till finalen, som seglades under två dagar, tog sig tio deltagare. Av dessa tog Sveriges Sven Thorell guld, Norges Henrik Robert silver och överraskaren, Finlands Bertel Broman, brons. Sin nästa OS-medalj i segling fick Finland vänta på i 24 år, ända till OS i Helsingfors.

Finländarna har haft OS-framgångar i lättviktsklasserna även senare; guld har tagits av Esko Rechardt i Finnjolleklassen 1980 och radarparet Jyrki Järvi och Thomas Johansson i 49er-klassen 2000. Järvis och Johanssons vinnarbåt kan likaså beskådas i Finlands sjöhistoriska museums huvudutställning i Maritimcentret Vellamo.

Veterligen har endast en av jollarna som tillverkades för OS-kvalificeringen bevarats. Jollen som bland annat använts av Bertel Broman var i privatbruk fram till 1970-talets början och donerades till Finlands sjöhistoriska museum 1974. Även om båtklassen fortfarande är mycket populär har 12-fotsjollen inte funnits med på OS-programmet efter 1928. Dagens jolle-/lättviktsklasser i OS är Finnjollen, 470, 49er, 49erFX, Laser och Laser Radial.

Timo Kunttu