Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Juli 2017


Kaffepanna av koppar


95039 4
Kopparkaffepanna tillverkad av Manu Ramstedt (KM 95039:4). Bild: Markku Haverinen, Museiverket.

58018 1

Kaffepannor av koppar reparerades, eftersom materialet var så dyrbart. Kaffepannan på bilden (KM 58018:1) har lagats på tre ställen. Bild: Markku Haverinen, Museiverket.

19451228 74 5

Kaffepannan togs även med till höängen och skördearbetet. Kaffepaus under höbärgning i Jääske på 1920-talet. Bild: Museiverkets Bildsamlingar.








Kaffedrickande är en viktig del av både vardag och fest i Finland. Finländarna fick smaka på kaffe första gången kanske redan i slutet av 1600-talet och på 1720-talet började importen av kaffe. Kafferedskap omnämns i ståndspersoners bouppteckningar redan från 1720-talet och framåt, men i allmogehus först på 1800-talet. Trots statsmaktens förbud och begränsningar av kaffekonsumtionen blev kaffet hela folkets njutningsmedel.

Tillredningen av kaffe var till en början en ganska komplicerad process. Kaffet köptes som råbönor som man först tvättade och torkade, sedan rostade och malde. Processen förenklades först på 1900-talet när kaffe började malas industriellt. Nordens första kafferosteri grundades av Gustav Paulig på Skatudden i Helsingfors år 1904. I huvudsak användes ändå råkaffe som man rostade själv. Först år 1926 var åtgången av rostat kaffe större än försäljningen av råkaffe i Finland.

I Finland blev det vanligt att koka kaffet i en rund kopparpanna med pip, i vilken kaffepulvret kokades i vatten. Koktiden bestämde var och en själv. Hushållen hade ofta flera kaffepannor av olika storlekar, eftersom man trodde att kaffet blev lankigt om det kokades i en onödigt stor panna.

Kopparsmederna var bland de viktigaste hantverkarna i staden. 1800-talet var kopparsmedernas blomstringstid och då fanns det fler idkare av detta yrke än någonsin tidigare. En industriell produktion av kopparkaffepannor inleddes vid Fiskars finsmedja som startade sin verksamhet år 1830. Kopparföremål som kommer i kontakt med mat, till exempel kopparpannor, måste alltid förtennas på insidan, eftersom koppar läcker ut giftiga ämnen i maten. På grund av slitage måste kopparkärl regelbundet förtennas på nytt. Detta gjorde en tenngjutare eller en kringresande förtennare. Eftersom koppar var en värdefull råvara försökte man alltid först reparera eller lappa trasiga kopparkärl.

Månadens föremål är en kopparkaffepanna tillverkad av Kustaa Adrian Emanuel (Manu) Ramstedt (1881–1960). Manu Ramstedts föräldrar var maskinisten Gustaf Adolf Ramstedt och Edla Mathilda, f. Holmberg. Familjen hade elva barn, varav också den äldre brodern, upptäcktsresanden, vetenskapsmannen och diplomaten Gustaf John Ramstedt (1873–1950) samt den yngre brodern, sångaren, kompositören och skådespelaren Rafael ”Rafu” Ramstedt (1888–1933) var kända.

Manu Ramstedt arbetade som kopparsmed fram till år 1913 och torde därmed ha tillverkat även denna panna före detta år. Från och med 1913 arbetade Manu Ramstedt som jordbrukare. Han blev år 1924 invald i riksdagen som Finlands socialistiska arbetarpartis representant. Ramstedt var riksdagsledamot åren 1924–1929. År 1930 flyttade Ramstedt på grund av Lapporörelsen till Sverige där han arbetade som jordbrukare.

På pannans handtag är namnet på Manu Ramstedts tredje fru, Jenny Eugenia Ramstedt (f. Kirkinen) ingraverat. Jenny föddes först år 1914, så namnet torde ha tillkommit på pannan först mycket senare än själva pannan tillverkades. Jenny, som var 34 år yngre än sin make, donerade pannan och andra kopparföremål till Nationalmuseets samlingar år 1995, detta på sin framlidne makes önskan.

Kaffepannan visades i skattcontainern (aarrekontti) som var en del av kampanjen Jakten på nationalskatten (Kansallisaarteen etsintä) och som åkte runt i Finland i juli–augusti 2017. Skattcontainern besökte Kotka, Kuopio, Uleåborg och Rovaniemi.

Satu Frondelius

Källor:
Marketta Tamminen, Bernt Morelius: Keittiöantiikkia. Keuruu 2009.