Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Oktober 2017


Lokor


3177 5 pieni
Lokorna från byn Orismala i Storkyro som snidats år 1761 pryds av orrhuvuden. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket. (KM 3177:5)

3519 pieni

Spetsarna på lokorna från byn Tervola i Valkeala är avslutade med hästhuvuden. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket. (KM 3519)


3068 19 pieni

Lokorna som pryds av lejonhuvuden kommer från byn Mynterlä i Lojo. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket. (KM 3068:19)

D351 pieni

Lokorna med snirkliga spetsar kommer från Juva och är dekorationsmålade med växtmotiv. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket. (KM D 351)






































Lokor började användas med hästsele under medeltiden och ersatte då över bringan liggande draglinor. De äldsta lokorna som bevarats i Finland härstammar från 1600–1700-talsskiftet.

Hästlokorna berättade om husbondens samhälleliga ställning och allmänna förmögenhet. Således lade man ned mycket tid på att dekorera lokorna och de fick särskild uppmärksamhet på bröllops-, kyrko- och stadsfärder. De finaste lokorna var inte heller avsedda att användas till vardags.

Träföremål dekorerades på olika sätt i östra och västra Finland. På de gamla åkerodlingsområdena i västra och sydvästra Finland var bosättningen koncentrerad till byar och det sociala umgänget var livligt. Föremålen blev mer dekorativa och representativa än i landets norra och östra delar, där näringslivet under en lång tid var baserat på fiske, jakt och svedjebruk och där husen låg utspridda. I landets sydvästra och västra delar var man även snabbare att anamma stilmässiga nymodigheter och influenser. Kyrkan förmedlade för sin del influenser på den folkliga föremålskulturen från och med medeltiden.

Fram till 1600-talet var linje- och bandornament som ritats med knivspetsen de enda dekorationerna i folkliga träföremål. Till en början var ornamentiken geometrisk, men under århundradets senare del blev växtornamentiken allt populärare i och med de gotiska influenserna. På 1700-talet blev barockens och rokokons djurmotiv vanligare. Dekorationsmåleriet, som blev vanligare för allmogeföremålen i slutet av 1700-talet, tog influenser västerifrån och man började så småningom använda allt fler färger.

I dekorationen av lokor har de skandinaviska influenserna varit utslagsgivande. Lokornas yta pryds ofta av skurna växtmotiv, rankor eller blad. Spetsarna i sin tur avslutas med ett orr-, lejon- eller hästhuvud. I slutet av 1700-talet började lokor dekorationsmålas. Utifrån orrhuvudsmotivet utvecklades lokor med snirkliga spetsar, vars olika variationer är de tidigaste av de dekorativa lokorna. I och med uppkomsten av denna typ av lokor ersattes de snidade dekorationerna så småningom helt med dekorationsmålningar.

I den gamla bondepraktikan var månadsskiftet mellan oktober och november en så kallad brytningstid, då man även spådde i lokor. Den cirka tolv dagar långa perioden inföll efter skörden, då arbetsåret var slutfört. Brytningstiden var en festtid då många vardagliga arbeten var förbjudna och nödtvungna sysslor skulle utföras ljudlöst. Man trodde att spöken irrade runt under brytningstiden och tiden var gynnsam för spådomar. I synnerhet försökte man spå det kommande årets väder och skörd samt se framtida händelser. Man trodde bland annat att det skulle båda gott för det nya året om solen sken under brytningstiden så pass mycket att brudgummen hann spänna för sin häst. Men om man under brytningstiden tittade igenom lokor som använts på en häst som dragit en avliden, skulle den som såg huvudlös ut dö inom loppet av året.

Lokorna är för närvarande inte utställda.

Raila Kataja