Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - December 2017


Eliten av rokokobyråar


KM 97058 1 tif
Rokokostilen tog form i Frankrike utifrån senbarocken som varade under förmyndarregeringen (på franska regènce) ledd av hertigen av Orléans i början av 1700-talet. Rokokostilen hade sin blomstringstid under Ludvig XV:s tidiga regeringstid och under några årtionden efter att kungen hade blivit myndig 1723. I Frankrike kom rokokon ur modet redan i mitten av 1700-talet. Rokokon kom till Sverige när det kungliga slottet i Stockholm skulle återuppbyggas och inredas. Det gamla slottet Tre kronor hade förstörts i en brand 1697 och även om återuppbyggnaden kom igång fort, stod arbetet still under långa perioder bland annat på grund av det stora nordiska kriget i början av 1700-talet. Byggarbetena återupptogs 1727–1728 och 1739 reste Carl Gustaf Tessin, som sedan 1728 ledde slottsbygget, till Paris för att rekrytera franska hantverkare och konstnärer för arbetena med att inreda och dekorera det kungliga slottet och för att utbilda inhemska konstnärer. I Paris köptes också exemplar av de senaste och trendigaste konstverken och möblerna.

Byråtypen med låga linjer och tre lådor, commode en tombeau (med andra ord ”gravliknande byrå”), är den välkända och typiska ”bukbyrån” från rokokoperioden. Byråns basform, oftast med tre lådor, gick vidare från senbarocken till rokokon och möbelns sidor blev så småningom allt mer välvda.

Man har använt både formen och dekoren för att ge byråns yta ett enhetligt utseende, och det enda som avslöjar att det till exempel finns utdragslådor är de tre beslagsparen och två låsbrickorna. Ytan är fanerad med olika träslag. Den vinklade kanten på mittpartiets snedrutemönster ramas in av en smal, ljus intarsiarand och en mörk rand på ytterkanten. Rutfaneringen omges också av en luftig ram som utgörs av rocaillebågar gjutna av brons. Också handtagen, låsbrickorna och beslagen med växtmotiv är av brons. Skivan är av gröngrå Kolmårdsmarmor och dess form följer byråns konturer.

Byrån kan dateras till 1760-talet och det högklassiga snickeriarbetet tyder på att den utan tvivel är tillverkad i Stockholm. Byrån är osignerad men utifrån modellen kan den antas vara tillverkad av Lorentz Nordin (mästare 1752–1773). Det bör dock beaktas att ett flertal snickare i Stockholm tillverkade byråer med samma form, men utmärkande för speciellt Nordins byråer är de graciösa formerna och den enhetliga och harmoniska helhet som framsidans fanering och beslag bildar. Ibland skrev stenhuggaren som levererade stenskivan för byrån till snickaren beställarens, dvs. snickarens, namn med krita på skivans undersida. Då kan byråns tillverkare identifieras – dock inte i detta fall.

Enligt hävder ska byrån ha stått i Anjala gård under furstefamiljen Menschikoffs tid. Familjen Menschikoff ägde gården på 1800-talet. Det är emellertid svårt att föreställa sig att den svenska rokokobyrån, som på 1800-talet redan var omodern, skulle ha stått i herrgården åtminstone under amiral A. S. Menschikoffs tid. Han ägde gården 1842–1869. Det finns inte heller några närmare uppgifter om inredningen i Anjala under tiden för gårdens följande ägare, general Vladimir Menschikoff och överste Ivan Koreijs-Menschikoff. Därmed är det svårt att uppskatta sanningshalten i påståendet. Byrån skänktes till Nationalmuseet 1997 av Marianne Lüchou, vars mor veterligen hade fått den i bröllopspresent av Ivan Koreijs-Menschikoff 1898. Åtminstone vid denna tidpunkt har byrån alltså sannolikt funnits i Anjala gård.

Jouni Kuurne