Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - September 2017


Tågsockor


IT12 1 2
Om man ville kunde man skicka en hälsning till mottagaren med yllesockorna som lämnas till insamlingen. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.

HK8028 21 tif[2]

Blåvita stickgraffititräd i parken Mikkelipuisto i augusti 2017. Bild: Soile Tirilä, Museiverket.

HK8028 11 tif[3]

Lappar som blivit över från träden sattes upp på ett staket på bostadsmässan i S:t Michel. I talkoarbetet deltog områdeskoordinatorn för jubileumsåret Finland 100 Anu-Anette Varho i sin svartvita skjorta samt aktiva kampanjdeltagare. Bild: Soile Tirilä, Museiverket.
Stickning är en härlig, avkopplande, till och med terapeutisk sysselsättning. Inte så konstigt att många i år, när vi firar Finlands 100-åriga självständighet, har tagit fram sina stickor eller sin virknål för att göra handarbeten för ett gemensamt väl. Det finns fler än tjugo kollektiva stickningsprojekt i jubileumsårets program. Nationalmuseet har deltagit i dokumenteringen av fenomenet genom att skaffa två par blåvita babysockor till sina samlingar samt genom att resa till S:t Michel för att dokumentera de blåvita träden som fått en stickgraffitiskrud i samband med firandet av Finland 100.

Yllesockorna för en nyfödd, stickade i Finlands flaggas färger av blått och vitt ullgarn, är så kallade tågsockor. De är stickade av en aktiv handarbetsmänniska som först stickade åtta par sockor till insamlingen Yllesockor till jubileumsårets nyfödda och på begäran ännu två par sockor till Nationalmuseet. Anvisningarna till dem som ville delta i insamlingen var att välja vilken som helst sockmodell och att sockorna ska vara blåvita och lagom stora för en nyfödd, alltså med en ungefär 9–10 cm lång fotdel.

Till dessa sockor valdes tågsocksmodellen för att den är enkel att sticka och sockornas form gör att sockan hålls väl på små babyfötter. Vår stickare hade hittat stickmodellen på Taito Etelä-Pohjanmaas webbplats. Där berättas följande om hur tågsockorna kom till:

Under krigsvintern 1940 åkte en kvinna tåg med sin lilla dotter på ett par månader. Tågfärden från Vasa avbröts på grund av bombningsskador på spåret. Mittemot mamman och barnet på tåget satt en pensionerad handarbetslärare som tyckte synd om den lilla babyn som inte hade några tossor på fötterna. Läraren gjorde slag i saken, sprättade upp sin handstickade, vita yllekofta och stickade sockor åt babyn medan spåret reparerades.

Insamlingen Yllesockor till jubileumsårets nyfödda har varit väldigt populär. Målet för antalet sockor nåddes på rekordtid. När bland annat Helsingin Uutiset i november 2016 skrev en artikel med rubriken ”Jubileumsinsamlingen för nyfödda behöver hjälp – Var finns över 14 000 blåvita sockor?”, fanns det våren därpå redan 57 000 par färdiga sockor. I rask takt hade det stickats sockor för hela Finlands behov. ”Neuloosi” (stickfebern), det vill säga ett kraftigt stickningssug, och viljan att hjälpa satte i gång en riktig kollektiv styrka.

För dem som deltar i insamlingen finns en egen, sluten Facebookgrupp där man kan ladda upp bilder på sina stickningar, kommentera sockor som andra stickat och diskutera till exempel den rätta blå nyansen eller anvisningar om infrysning av sockor (stickare med husdjur uppmanades att frysa in sockorna och packa dem i en plastpåse innan de lämnas till insamlingen). På senaste tiden har nyhetsflödet fyllts av nyfödda med presentsockor på fötterna. Det finns också de som av en eller annan anledning inte har fått sina sockor, men för dem finns det anvisningar på sidan. Det verkar också ännu finnas ivriga stickare så i år behöver ingen baby som föds i Finland vara utan ett par blåvita sockor!

Sockorna är ett mycket vanligt föremål i Nationalmuseets samlingar. I våra samlingar finns flera par yllesockor, även i barnstorlek, från olika håll på det norra halvklotet. När tågsockorna förenas med stickarens upplevelse av att delta i insamlingskampanjen och det genom kampanjen aktuella fenomenet ”neuloosi” samt dokumenteringen av Finlands jubileumsår, ingår de i en större, samhällelig kontext. Också de blåvita träden i S:t Michel som vi dokumenterat utgör en del av dagens starka verksamhetskultur med delaktighet och delaktiggörande. Genom att involvera medborgarna försöker man öka gemenskapsandan och minska ensamheten. I S:t Michel gjordes detta genom att ordna möten i form av stickcaféer, gemensamma träffar och genom att skapa blåvita träd.

Anna-Mari Immonen

Länkar:

http://www.helsinginuutiset.fi/artikkeli/460500-vauvojen-juhlakerays-kaipaa-kipeasti-apua-missa-on-yli-14-000-sinivalkoista-sukkaa
https://www.taitoep.net/muut/junasukka-ohje
http://suomifinland100.fi/neuloosi-iski-suomalaisiin/
https://esavosuomi100.wordpress.com/sinivalkoiset-puut/