Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Februari 2017


Träskål från Kongo


VK5149 28
Skålen (VK5149:28) som hör till Kulturernas museums samlingar är förmodligen snidad av ett hårt lövträslag med täta fibrer (Crossopteryx febrifuga), som hör till familjen mårväxter. Bild: Markku Haverinen, Museiverket.
Träskål med rund fot och skåldel formad som ett människohuvud på en ganska lång hals med snidat dekorband. Figurens näsa, mun och mandelformade ögon är tydligt snidade och ovanför ögonen finns snidade streck. Föremålet är en palmvinsbägare från 1900-talets början som tillhört kuba-folket från Kongo (nuv. Demokratiska republiken Kongo). I huvudets kontur skönjas frisyrstilen som var vanlig där på 1800-talet och i 1900-talets början då håret drogs bakåt och hårfästet framhävdes genom att klippa håret rakt på pannan men lämna spetsvinkliga trekanter på tinningarna.

Konungariket Kuba bildades av 16–18 folkgrupper i mellersta Afrika i området mellan Kongoflodens bifloder Kassai, Lulua och Sankuru, enligt hävder i början av 1600-talet. I hovet utvecklades hantverkskonstformer, i synnerhet träsnideri, som hämtade influenser från folkslag i närområden och som i början av 1800-talet hade spridit sig till hela riket. De har bevarats levande ända sedan dess. Bland kuba-folket kunde rang inte ärvas utan den måste förtjänas. Därför gjorde eliten allt de kunde för att sticka ut, bland annat genom egendom. Eliten lät träsnidare som arbetade i hovet tillverka fina föremål åt sig, till exempel palmvinsbägare, eftersom palmvin delades ut i stora mängder vid olika tillfällen som symbol för samarbete, status och förmögenhet. Bägarna som snidats som människohuvuden var särskilda värdefulla föremål för överklassen, vars kvalitet avslöjade ägarens kraft och förmåga. Det har sagts att bägarna med människohuvud skulle vara regelrätta porträtt, men oftast är ansiktet relativt schablonmässigt utfört och saknar distinkta drag.

Till den belgiska kolonin, Fristaten Kongo (från 1908 Belgiska Kongo), värvades från 1800-talets slut maskinister till flodbåtarna från Skandinavien. Det tros att också nästan 150 finska män arbetade i Kongo före första världskriget. En av dem var skeppare Karl Edvard Grundström som föddes i Pojo (1866–1949). Han gifte sig 1899 och fick fem barn med sin fru Olga Sofia. De fyra yngsta barnen kom tätt, som mest var åldersskillnaden bara 1,5 år, medan det äldsta barnet var fyra år och två månader äldre än sin yngre syster. Detta tyder på att K. E. Grundström skulle ha arbetat en tre år lång period i Kongo efter födseln av sin äldsta dotter (3.6.1900).

Grundström kanske gav sig ut till sjöss när han var ung och skaffade sig sina sjöfartskunskaper genom praktiskt arbete, eftersom det inte går att hitta honom i navigations- eller sjömansskolors elevregister. Han finns inte heller i industriläroverks elevmatriklar, så det verkar som att han inte hade någon officiell maskinistexamen. Om han har haft ett sjömanspass så behövde han inget nytt pass för Kongo, finländska passförteckningen skulle därför inte heller klargöra saken. I passförteckningar antecknades dessutom inte närapå alltid resenärens destination. De första åren på 1900-talet var ännu inte toppsäsongen för finländarnas Kongoresor, men de första som gav sig av var just sjömän som värvats direkt på fartygen. Att Grundströms tid i Kongo var just i början av 1900-talet underbyggs också av det faktum att vi på basis av utmönstrings- och anställningshandlingar från sjömanshuset i Ekenäs vet att han 1909–1912 arbetade som fartygsbefälhavare på galeasen Wilpas som seglade på Östersjön. Fartyget var ett finländskt handelsfartyg med en besättning på 5–6 man, som färdigställts 1885 och trafikerade Stockholm. Ekenäs och Pojo har nämnts som hemort för fartyget som förliste på Ålands hav 8.11.1912. Då var K. E. Grundström redan 46 år gammal och det är osannolikt att han i den åldern skulle ha tagit värvning i Kongo. I vilket fall så levde han ett långt liv och i senare kyrkoböcker omnämns han som villaägare.

K. E. Grundström besökte själv Finlands nationalmuseum i Helsingfors i maj 1932 för att erbjuda museet köp av föremål som han tagit hem från Kongo. Samlingen köptes och den har diarieförts den 7 december 1932. I samlingen med katalognumret VK5149:1-36 ingår vapen (pilar, spjutar, dolkar och en kastkniv), en flätad hatt av växtfiber, ett armband av elfenben, ett nackstöd med formen av ett skrin, elefanttänder som använts som dryckeshorn och signalhorn, en båtmodell jämte åror, en kam, en palmvinsbägare och fiberväv. Som ursprungsland anges endast Kongo, utan att precisera regionen. Två av föremålen härstammar från Zululand i Sydafrika, så Grundström hade besökt även andra ställen i Afrika än bara Kongo.

Bägaren var utställd i Kulturernas museums basutställning i Tennispalatset fram till maj 2013, men är för närvarande inte utställd.

Heli Lahdentausta

Källor:
Kecskési, Maria 1987. African Masterpieces and Selected Works from Munich: Staatliches Museum für Völkerkunde. The Center for African Art, New York.

Treasures from the Africa-Museum Tervuren 1995. Royal Museum for Central Africa, Tervuren.
Uola, Mikko 1979. Suomalaismasinisteja Kongossa. Siirtolaisuus – Migration 3/1979.

Pojo församling, kyrkoböcker

Tavastehus landskapsarkiv: Ekenäs sjömanshus arkiv (utmönstrings- och anställningshandlingar)

www.genealogia.fi / hakem/merimiehet