Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - April 2005


Kyrksvepask från Korpilahti


Kyrksvepask
Bild: Museiverket (Klicka på bilden för större version)
I Julius Ejdestams Svenskt Folklivslexikon ges följande definition på svepask:
Spånask, s v e p a s k, träkärl vars vägg består av ett stycke träspån som vikts eller svepts om en botten av trä och vars ändar lagts över varandra och hopfästs. (Litt. J. Granlund, Träkärl i svepteknik, 1940)

Svepaskarna användes ofta för förvaring av livsmedel och ordet 'vakka' (svepask motsvaras av vakka på finska) har också betytt ett spannmålsmått (skäppa) som varierade till storleken.

När man gjorde locket till svepasken hade man asken som modell. Locket passar sålunda bara till ett enda kärl. Sveptekniken torde vara känd redan under förhistorisk tid. Redan i dokument från 1300-talet förekommer benämningen Vakka-Finland. Namnet avser ett område i norra delen av Egentliga Finland, där man tillverkade svepaskar i större mängder och de exporterades ända till Tyskland.

I kyrksvepasken förvarades och transporterades kyrkkläderna för husets kvinnfolk: sidendukar, kyrktröjor och de bästa skorna, som man tog på sig först i kyrkbacken, i kyrkboden eller i ett bekant hus. Här lämnade man också svepaskarna under kyrkbesöket. Kyrksvepaskarna hörde till bondhustrurnas värdefullaste föremål, i bouppteckningsinstrumentet klassificerades de som värdeföremål.

Svepasken som kommer från Juokslahti i Korpilahti är vackert dekorerad med målningar och är försedd med ägarinnans namn, Hetastina Tiainen. Hon var värdinna på Ala-Maali och dog ca 1880. Svepasken hade hon tagit med sig från sitt barndomshem i Vespuoli i Korpilahti. Längden på asken är 33 cm och höjden är 24,3 cm.

Svepasken köptes omålad av en svepasksmästare och gavs till en smed för att beslås med järn, varefter den kunde målas. Den som målat svepasken är känd till namnet. Han var son på Tikkanens gård i Korpilahti kyrkby, Erik Tikander (eller Ticcander) (1816-1870) som enligt sägnen var en flitig svepasksmålare. Ett flertal av hans målade svepaskar är kända och de härstammar från 1840-1860-talen.

Tikander lärde sig målarkonsten av Carl Fredrik Blom, som under åren 1839 och 1840 målade interiörer i Korpilahti kyrka. Tikander avlönades av församlingen som biträde för målningsarbetet under båda somrarna under knappt tre månader. Typiskt för Tikander var dekoren som kan ses i den här svepasken dvs. en draperad gardin med snoddar och tofsar, vilken går runt asken. Det intressanta är att temat upprepas också i Bloms kyrkmålningar: Även i Korpilahti kyrka har på korväggen funnits runt det egentliga bildmotivet en målad ram, föreställande en gardin med snoddar.

Svepasken har mottagits till Finlands nationalmuseums samlingar år 1910.

Pirkko Madetoja