Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Augusti 2005


Pipa från Rantasalmi


Letkuvarsi- eli varsipiippu
Långpipa. Bild: Markku Haverinen, Museiverket

Piippuhylly Tupakkakukkaro
Piphylla från Rantasalmi
Bild: Risto Hakomäki, Museiverket

Tobakspung. Bild: Markku Haverinen, Museiverket

I Finland blev användningen av tobak mera allmän redan under 30-åriga kriget (1618-48). Den första tobaksfabriken grundades i Vasa 1722 och statsmakten sporrade invånarna till att odla mera tobak för att trygga fabrikernas tillgång på inhemsk råvara. På grund av den dåliga kvaliteten på inhemsk tobak övergick tobaksfabrikerna helt till utländsk tobak 1866.

Tobak odlades härefter bara för husbehov. Till en början använde man tobaken endast som snus. Att röka pipa blev allmänt först på 1800-talet. I Europa var det t.ex. enligt lag förbjudet att röka på gatan ända till år 1848. De första piporna i Finland tillverkades av lera och importerades från England, Holland eller från Sverige. I de förmögnare husen kunde piphuvudet ha silverbeslag och vara tillverkat av sjöskum (ett vitt leraktigt ämne), men en vanlig finsk pipa hade ett piphuvud av masurbjörk. Munstycket gjordes av kohorn och skaftet till långpipan tillverkades genom vira en metalltråd. Skaftet gjordes lufttätt genom att beklä det med en djurblåsa och läder. Piprökningen utövades av män förutom i Nordbotten och i Kajanaland, där även äldre kvinnor rökte pipa.

Rantasalmi i södra Savolax var under 1800- och 1900-talen känt som en hantverkarsocken. Där tillverkades som hemindustri båtar, näbbstövlar, handskar, spinnrockar, kammar och pipor som var de mest kända. Piptillverkningen på orten fick sin början då tobaksrökande elever vid kadettskolan (1781-1818) i Haapaniemi behövde pipor. Man antar att det i början av 1900-talet fanns över 100 piptillverkare dvs. "pipsvarvare" i Rantasalmi och produktionsmängden uppgick till tusentals pipor i året. Idag finns det knappast några piptillverkare. Under de första tiderna var långpipan populärast och senare tog man i bruk en kortare modell, den s.k. snuggan. Bagge, Kokkonen, Kauppinen och Niiranen var kända pipmästarsläkter.

Pipsamlingen som är månadens föremål ingår i länsmannen Yrjö Nakaris samling från 1940-50-talen. Han var också väl insatt i hemindustrins historia i Rantasalmi. I samlingen finns bl.a. pipor från 1930- och 1940-talen gjorda av ovan nämnda mästare från Rantasalmi, olika tobakspungar tillverkade på orten samt en piphylla, som hörde till piprökarens utrustning.


Risto Hakomäki