Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Juni 2006


Doppåse


Doppåse
Doppåse från Ylihärmä, gjord 1931 av Liisa Kujanpää. Foto: Markku Haverinen, Museiverket (Klicka på bilden för större version)

Doppåsen, som kommer från Ylihärmä, är gjord efter gammal modell. I följebrevet från år 1931 skriver Samuli Paulaharju följande:

"Förr i världen då barnet fördes till dop tråcklade man barnets vagglakan till en påse. Man vek ner det runt halsen som en krage och lade ett rynkband i kanten. Påsen gjordes precis enligt barnets mått och inte längre än så. I fotändan tråcklades påsen ihop.

Om barnet sov när man kom från dopet, fick det vara kvar i påsen tills det vaknade för att det inte skulle börja gråta. Sedan sprättades påsen upp och användes på nytt som lakan i vaggan. Liisa Kujanpää sydde påsen alldeles på samma sätt som en sådan man använde förr."


Under den katolska medeltiden döptes barnet så, att det sänktes naket och helt och hållet ner i dopvattnet. Efter dopet sveptes barnet i ett vitt dopkläde, som gudmor tog hand om medan dopet pågick.  Den vita färgen stod för renhet och oskuld och skyddade barnet mot onda andar.

Under den lutherska tiden övergick man till ett dop, där man sköljde endast barnets huvud och det vita dopklädet ersattes i högreståndskretsar av en representativ dopdräkt som man klädde utanpå lindorna.

Kyrkorna ägde ännu i början av 1600-talet vita dopkläden, men de togs snabbt ur bruk. I högreståndskretser övergick man småningom till färggranna och utsmyckade siden- och sammetstyger. Fodralliknande dopkåpor togs i bruk. Till dräkten hörde också alltid en mössa, olika för flickor och pojkar. På 1700-talet återgick man till den vita färgen.

Dopdräkten hos ståndspersoner och borgare gick i arv i släkten, det fattigare folket kunde låna dopdräkt av barnmorskan. Prästfruarna fungerade som påkläderskor för bondbrudar och de kunde också låna ut dopdräkter.

I slutet av 1700-talet började man använda en lång klänning som dopdräkt. Den var en kopia av den nyklassicistiska modedräkten för damer. Under det följande århundradet blev dräkten bredare och fick ytterligare längd och påminde om de dopklänningar som numera är i bruk.

Dräkterna tillverkades av siden ända till början av 1800-talet. Dopklänning i vitt bomullstyg kom i bruk hos det högre ståndet i Finland i slutet av 1800-talet. Tidigare har man kunnat använda festklänning för barnet också vid andra tillfällen, men under 1800-talet blev det brukligt att använda den endast vid doptillfällen.

Allmogens barn kunde döpas i doppåse, som syddes ihop av lakanet från vaggan. Det var inte så viktigt att den var representativ. Det viktiga var att den skyddade mot onda andar,

I Finland spreds den vita dopklänningen först på 1920-talet till landsbygden.

Pirkko Madetoja