Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Mars 2007


Armborst


Armborst
Armborst från norra Savolax. 

Trubbiga pilar
Trubbiga pilar från Kajanaland och Nordbotten.
Bilder: Markku Haverinen, Museiverket (Klicka på bilderna för större versioner)

En armborstskytt spänner sitt vapen.
En armborstskytt spänner sitt vapen. Akvarell av C. G. Gillberg från 1800-talets början. Foto: Museiverket, Bildarkivet. (Klicka på bilden för större bild)
Det här armborstet är ett vapen som spänns med foten. Vapnet är en vidareutveckling av handbågen. Det består av en båge som har lagts tvärs över en trästock med en spännanordning.

Armborstet spändes så att skytten placerade foten i en fotbygel i stockens främre del, därefter fäste han den fria remändan i en krok eller järntapp på armborststockens undersida. Följande steg var att böja sig framåt, haka fast haketrissan (en sorts talja) vid strängen och därefter vid bältet. När skytten sedan rätade upp sig, spändes strängen. I stocken finns en ränna för pilen. Med avtryckaren som finns under stocken frigjordes strängen och pilen flög iväg.

Bågen för armborstet gjordes till en början av ett enda träslag, men senare förenade man olika träslag och lade benplattor på bågens undersida för att göra den styvare. Lönn och idegran ansågs vara de bästa träslagen. I utvecklingens slutskede blev stål det vanligaste materialet för bågar. En pil som sköts med stålbåge kunde flyga t.o.m. 400 meter och träffade målet på 100 -150 meter. Strängen var tillverkad av lin- eller hamptrådar, ibland också av älg- eller fårtarmssnodd.

Armborstet var ett populärt och effektivt krigsvapen i Europa. Under medeltiden kom armborstet i allmänt bruk även i Finland, där bönderna använde det som ett jaktvapen ända till 1800-talet. Den traditionella finländska stilen vid användning av armborst var att skjuta från "höften". Stockens bakre del placerades i armhålan i stället för mot axeln och vapnet hölls i en sned vinkel så att pilspetsen befann sig i ögonhöjd. En rutinerad skytt träffade exakt målet även med den här metoden och rekylen mot axeln var inte så kraftig som då man sköt från axeln.

Med armborstet jagades också stora rovdjur, men i huvudsak var det mindre pälsdjur, t.ex. ekorre och mård som jagades. Det fanns två huvudtyper av pilar. En vass pil, som ofta var försedd med en järnspets. Denna användes när man jagade rovdjur, medan man använde trubbig pil vid jakt på små bytesdjur för att inte skada det värdefulla pälsverket. Jägarna hade med sig unga pojkar, som skulle slå eller bulta på trädstammarna med träklubbor för att få ekorrarna att komma ut ur sina gömställen. De skulle också leta efter avskjutna pilar och ekorrar som fallit till marken.

Månadens föremål är ett armborst från 1800-talet med stålbåge och med skickligt gjorda beslag av ben från hjort eller ren. Det har en spännanordning som består av blocktrissor, rem och hakar. Armborstet är från 1800-talet. I pilstället från Utajärvi finns trubbiga pilar, som mottagits till samlingarna från norra Savolax samt från Kajanaland och Nordbotten. I de här trakterna levde användningen av armborst som jaktvapen längst kvar i Finland.

Risto Hakomäki