Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - September 2009


Vindskammardörr


Vindskammardörr
Vindskammardörren från år 1794, Prusis gård. Bilder: Markku Haverinen, Museiverket (Klicka på bilderna för större versioner)

Vindskammardörr
Baksidan av vindskammardörren från år 1794, Prusis gård.
"Även om vissa folkliga snickerier och målningar knappast är konstnärligt högtstående är de i någon mån underhållande material i kulturhistorisk mening." (övers.)

Detta omdöme gav professor A.M. Tallgren i sin artikel "Vissa folkliga målningar för 100 år sedan" (övers). Artikeln publicerades i Egentliga Finlands nations hälsning till hembygden år 1912. Det material som Tallgren åsyftar - och som nu presenteras som månadens föremål - är ett intressant exempel på ett föremål som kan granskas ur många synvinklar.

Dörren är å ena sidan ett enskilt föremål, men även en del av en större helhet, varvid den hör eller har hört till ett visst hus. Å ena sidan är den inte endast ett föremål i sig självt, utan frågor väcks om vem som har tillverkat dörren: vem har målat bilderna på dörren och vad vill man berätta med dem? Kan bakgrunden till bilderna vara en historisk händelse eller ska man se bilderna endast som en produkt av konstnärens fantasi?

Vindskammardörren kommer från Prusis gård, som var belägen i Räntämäki by i S:t Marie socken som hör till nuvarande Åbo. Dörren har donerats till Nationalmuseets samlingar av Emilia Marjanen år 1914. Hennes make Matti Vilhelm Marjanen hette ursprungligen Prusi, men ändrade sitt namn senare till Marjanen. Namnet antas ha kommit från ordet Maarialainen som avser en person som bor i S.t Marie och senare antagit formen maarjanen, marjanen.

Matti Vilhelm Marjanen var kantor i S:t Marie församlingen och dessutom lärare i en ambulerande skola. Han ingick äktenskap med Emilia (Milja) Löytty år 1892. År 1904 inlöste paret Marjanen Prusis gård och 1912 stod det nya karaktärshuset färdigt. I samband med renoveringen av huset beslöt man sannolikt att donera vindskammardörren till Nationalmuseet och för tillfället finns den på basutställningen i rum 207.

Dörren är av en rätt tidlös typ. Den är 123 cm hög och 79 cm bred och försedd med två tvärslåar. Det ena gångjärnet saknas och träet har slitits nära låset vid användningen. Vid första anblicken ser man årtalet 1794 som troligtvis är det år då dörren har målats. På dörren har också målats människor och byggnader och på andra sidan målarens namn, Mats Simonson.

Vid en närmare granskning framträder intressanta detaljer: soldater, av vilka den ena bugar sig för den andra, till höger står en man i sjömanskostym och röd mössa, han röker pipa och har ett glas i handen. Till vänster om soldaten som håller i ett svärd och ett brev ses ett spegelvänt C-monogram samt talet 12, nertill står initialerna M.S.P (Mats Simonson Prusi?) Sotams (sotamies?) samt årtalet 1804. I mitten nertill ses en smed smida järn och vid skorstenen till det översta huset ses en svart gestalt med yxa och borste i händerna. Gestalten ser ut att vara en sotare.

På dörrens baksida står djävulen slagen i bojor, en soldat skjuter på honom bakifrån, en annan sticker honom med en stör. Framför djävulen hoppar en hund och bakom djävulen står det: Täl seiso(s) Bälsebubb. (Här står Belsebub).

Det som man vet om konstnären är att han enligt kyrkböckerna hette Mats Simonson och att han föddes år 1777 och dog år 1822. Året då dörren målades var han 17 år. Samma år dog hans far Simon Danielsson och Mats äldre bror Juha övertog Prusila gård. Mats äktade år 1811 tjänarinnan Maria Johansson och tre år senare blev Mats husbonde på Prusila. I äktenskapet föddes fem barn, fyra söner och en dotter.

Inspiration till att måla en dörr har man möjligen fått av det tidstypiska sättet att dekorera byggnaders väggar och tak med målningar, antingen på papper eller på tyg eller direkt på en omålad träyta. Bruket spred sig från herrgårdarna via prästgårdarna och borgarhemmen till bondgårdarna. Arbetet utfördes ofta av ambulerande yrkesmålare, men allt oftare tog även amatörer penseln i handen. Mats Simonson hade synbarligen anlag för att måla och snickra.

Bevis på detta är bl.a. det faktum att han senare år 1812 utnämndes till kyrkosnickare för att övervaka reparationsbyggandet av Maria kyrkan som byggdes på 1400-talet. Det är inte så långsökt att kalkmålningarna i Maria kyrkan skulle ha kunnat påverka konstnärens bildmotiv. I kyrkans valv finns nämligen många människo- och djurgestalter, djävlar, båtar, tornerspel mm. avbildade.

Bilderna må ha en historia att berätta eller inte, men om man vill kan de även tolkas "kulturhistoriskt". T.ex. C-spegelmonogrammet och talet 12 som tidigare nämnts har ofta tolkats som Karl XII. Gestaltens drag motsvarar dock inte denna person utan snarare Gustav IV Adolf, som regerade i Sverige-Finland 1792-1809, å andra sidan var Gustav IV Adolf det år då dörren målades ännu omyndig och hans farbror Karl III var regent. Vi känner dock inte till målarens tankar och det kan ju vara att denna person ska föreställa Karl XII, om monogrammet och talet 12 över huvud taget har något med varandra att göra. Det finns inte något som tyder på att Mats själv skulle ha varit soldat, men det har i alla fall rört sig soldater i S:t Marie socken, indelningsverket var ännu vid den tiden i bruk och i den närliggande trakten har säkert funnits rotegårdar och rusthåll.

Vad gäller klädedräkten hos personerna på bilderna kan man däremot se drag som var typiska för civila uniformer: knäbyxor, smalt skurna rockar med långa fållar och hög krage samt av hattar kan åtminstone nämnas bikorn och cylinderhattar.

Vad "Belsebub" beträffar kan man undra över vad som rörde sig i den 17-åriga Mats Simonsons huvud då han var tvungen att måla "fan på väggen" (eller dörren)? Bilderna av djävulen har varit symbolik som använts i århundraden, både i den profana och i den världsliga konsten. Det finns många varianter, men ofta framställs djävulen på samma sätt som här på dörren, med bockfötter och horn, spetsiga öron samt med en lång svans och näsa. I slutet av 1700-talet hörde religionen och trosföreställningarna till vardagen och man kan bara gissa i vilken mån djävulen har påverkat livet på Prusigården. I bilden på dörren har ödet bestämt att det ska gå så här för Belsebub.

Källor:

Lehtikunnas Elli, Prusintalon historiaa vuosina 1627 - 1957. Nationalmuseets etnologiska handskriftsarkiv.

Perälä, Väinö, Maarian pitäjän historia II del 3 Maaria 1600-1865. Åbo 1949

Tallgren A.M. Eräitä kansan maalauksia 100 vuotta sitten - Varsinaissuomalaisen osakunnan tervehdys kotiseudulle jouluna. Åbo 1912.

Anna-Reetta Rikala