Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - September 2010


My Little Pony


My Little Pony

Foto: Markku Haverinen, Museiverket. Klicka på bilden för större version.


"Något gammalt, något nytt..." - det här talesättet som man förknippar med brudklänningen kan lika gärna användas för att beskriva det som museerna samlar in och dokumenterar. Det är en allmän uppfattning att museernas kulturhistoriska samlingar i första hand består av gamla föremål. Men det är inte hela sanningen, för en ständigt växande del av museernas forsknings- och insamlingsarbete utgörs av insamling och dokumentation av föremål och fenomen som har anknytning till vår samtid eller vår närhistoria.

My Little Ponny är ett utmärkt exempel på samtida föremål som kan betraktas inte bara som föremål utan även som fenomen.

Den amerikanska leksakstillverkaren Hasbro tog fram sina första leksaksponnyer år 1981. Till en början var det My Pretty Pony som fanns i produktion och tillverkades i hårdplast. Ett par år senare lanserade man en liknande ponny som var lite mindre och framställd i mjukare plast.

Färgskalan blev också mer nyansrik. Fram till i dag har det hunnit komma ut tre generationer ponnyer, som leksakssamlarna kallar G1- (generation 1), G2- respektive G3-ponnyer. G1-ponnyerna fanns i produktion 1983-1995, generation 2 åren 1997-2000 och generation 3 från och med 2003. Några av de vanligaste ponnytyperna är jordponny, pegasus, enhörning och regnbågsponny.

Ponnyer som tillhör generation 2 och 3 har undergått en del förändringar, främst i storlek, ställningar, benlängd och ögonen. Gemensamt för alla ponnyer är däremot att de har en särskild symbol på flanken varav man kan utläsa ponnyns namn, "karaktär" och tillverkningstidpunkt. Symbolen kan föreställa t ex blommor, hjärtan, fjärilar, skumgodis, glasstrutar, rullskridskor, såpbubblor... det vill säga allt som ponnyvärlden och småflickors drömvärld i all sin härlighet kan tänkas innehålla.

Eller snarare allt som leksakstillverkaren vill framställa som tillhörande denna fantasivärld där alla drömmar kan uppfyllas och livet går som en dans. Även alla lekset med accessoarer och tillbehör ger uttryck för samma bekymmersfria livsstil. Ponnyerna tillbringar sin tid i dansskola, drömslott, barnkammare, badkar, glassbar och naturligtvis - hästar som de är - i stallen.

Ponnyn som nu har valts till månadens föremål såldes åren 1985 och 1986 i ett lekset som hette My Little Pony - Wedding Bells. Ponnyn heter Confetti, alltså Godis eller Konfekt. Flankerna pryds av ett dekorativt mönster i grönt och lila som påminner om godispapper (men täcks nu av klänningen). Manen och svansen skiftar i flera färger, något som är typiskt för regnbågsponnyer.

Denna ponny som ingick i ett Wedding Bell -lekset är klädd i en brudklänning med slöja och matchande skor/skodon. Som tillbehör hade ponnyn naturligtvis också ring och hårborste. Då ponnyn skänktes till museet över tjugo år senare, år 2008, hade ringen och ena skon försvunnit.

My Little Pony återspeglar sin egen tid och 1980- och 1990-talets konsumtionsexplosion. Kring ponnyerna skapade man en hel värld med animerade serier och en massa bredvidprodukter. Man uppfattade barn som konsumenter som reklam, produktkataloger och videofilmer kunde riktas till och som kunde erbjudas visioner och hela lekset med färdigtänkta lekidéer. Konsumtionsexplosionen kom till uttryck även i mängden av leksaker och andra föremål som barnrummen fylldes av.

Det är förståeligt att de flesta föräldrar ansåg att barnen redan hade mängder med leksaker och att ponnyerna i all sin kommersialism blev helt enkelt för mycket. Personen som skänkte sin ponny till museet har berättat att hennes föräldrar vägrat köpa en ponny till henne. Måhända var orsaken till föräldrarnas vägran ett konsumtionskritiskt förhållningssätt eller en protest mot det fåfänga kvinnoideal som ponnyerna representerade. Flickan fick i varje fall vända sig till sin moster med sina önskningar, för moster hade lovat att varje gång flickan kom till moster och mormor för att tillbringa sommarlovet där skulle hon få en present.

Föräldrarna tycks trots allt ha skaffat ponnyer till sina barn, vare sig de har varit för eller emot sådana leksaker. Den slutsatsen kan man dra när man ser hur många ponnyer som hamnat på loppmarknader eller i leksakssamlarnas kollektioner. Uppenbarligen är ponnyerna leksaker som man bara måste vilja ha. Efter att nyhetens behag dalat försvinner de i barnkamrarnas "leksaksmassa" och plockas fram bara vid enstaka tillfällen. Genom loppmarknader eller andra vägar hittar de sedan sin väg till nästa barngeneration eller till samlare - och några exemplar till och med till museernas samlingar, som tur är.

Anna-Reetta Rikala