Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Februari 2010


Sötsaksaskar från 1700-talet


Sötsaksaskar

Sötsaksaskar från 1700-talet. Foto: Markku Haverinen, Museiverket. (Klicka på bilden för större version)


Sötsaksaskar, insida

I askens insida kan man urskilja strukturen hos fruktskalen. Foto: Markku Haverinen, Museiverket. (Klicka på bilden för större version)
Tidigt på 1700-talet tillverkades i Grasse i Sydfrankrike exklusiva sötsaksaskar i ett ovanligt material, vars avsikt var att höja karamellsmaken, medan askens dekor var avsedd att ge uttryck för orsaken till varför man bjöd på sötsaker.

Askarna som på franska kallas "boîte à la bergamote" är tillverkade av citrusfruktsskal (det franska namnet syftar ju på bergamott). Ytan är överdragen med ett mycket tunt lager av gips, vilket har målats och lackats. Bottenfärgen på vardera asken som här presenteras är gul, vilket också är bottenfärgen i de få liknande askar som jag har sett. Den runda askens diameter är ca 7 cm.

Askarna var avsedda för mandel eller nötter med hård sockerkandering. Sötsakerna kunde i stället för mandel vara fyllda med t.ex. likör eller också med choklad - det sistnämnda alternativet kan man ännu idag få som "franska pastiller". Askarnas material, apelsinskalet, gav sötsakerna en extra arom. På bröllop eller vid dop bjöds det på sötsaker, men som bilderna på askarna och texterna på locken visar, ville man också ge uttryck för andra stora känslor. I dåtidens brev och dikter berättas om hur trendiga askarna var. År 1759 påstod ändå en bekymrad mansperson att apelsinskalet ger pastillerna en bitter bismak, och han rekommenderade att apelsinskalet skulle ersättas med ett lager av halm.

Bilderna på locken syftar på kärlek: på den ena asken finns en bild av en amorin som drar en pil ur bröstet. Pilen har gått direkt in i hjärtat och bildens motto är "j´aime qui m[']a blessé " (jag älskar den, som har sårat mig). Bilden på den andra asken visar hur en amorin lyfter upp ett hjärta som fallit till marken och i övre kanten konstateras kort "je l´aime" (jag älskar det, m.a.o. honom/henne). De små amorinerna i sina kärleksbestyr är en direkt fortsättning på 1600-talets emblemlitteratur. T.ex. i holländaren Otto van Veens Amorum Emblemata (1608) vimlar det av liknande bildmotiv.

Det ovanliga materialet i dessa askar, vilka tydligen har bevarats i ett ganska litet antal, kan lätt förväxlas med pappersmassa. Då man granskar insidan av asken, är det ändå lätt att känna igen ytan av torkat apelsinskal och man kan ännu efter 250 år känna den milda apelsindoften.

Asken som har formen av en skyttel har tillhört ätten Cronstedt, den runda asken härstammar från Pojo och har tillhört ätten Jägerhorn.

Jouni Kuurne