Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Januari 2011


Miniatyrsekretär för en docka, ett barn, en köpman eller en gesäll?


Miniatyrsekretär
Miniatyrsekretären i régencestil har tillhört släkten Stålhandske. Foton: Museiverket / Markku Haverinen
(Klicka på bilden för större version)

Miniatyrsekretär

Miniatyrsekretären med tändsticksask.
Miniatyrsekretären med tändsticksask som måttstock. Foto: Markku Haverinen, Museiverket
Miniatyrsekretären i régencestil påminner till utseendet - frånsett det faktum att den inte har ben - om sekretärer i normal storlek. Bakom klaffen finns som vanligt flera fack och lådor och i sekretärens nedre del två breda utdragbara lådor.

Sekretären är 43 cm hög, 43 cm bred och 20 cm djup. Sekretären som köpts år 1938 i en antikaffär i Åbo har tillhört släkten Stålhandske, men noggrannare uppgifter om dess ursprung finns inte. Sekretären hade då den kom till museet flera färgskikt: det yttersta var vitt, under detta fanns ljusgrå färg, brun och grön färg. Den ursprungliga blåaktig gröna färgen har tagits fram på utsidan, men på insidan har den sekundära ljusblåa färgen lämnats kvar. Beslagen har varit senbarock, och sekretärens gröna färg daterar den till mitten av 1700-talet.

Av motsvarande miniatyrsekretärer är ett flertal kända speciellt från 1700-talet och från början av 1800-talet. Typiskt för dem är att de är professionellt och omsorgsfullt tillverkade. Förutom i Finland är miniatyrsekretärer kända också i andra nordiska länder, däremot inte andra möbeltyper, tillverkade i samma mått såsom bord eller t.ex. stolar, vilka är kända i England eller på annat håll i Europa.

Vad har miniatyrsekretärerna ursprungligen använts till? I allmänhet har man antagit att de har använts som leksaker eller som smyckeskrin. Åtminstone i de sällsynta fall, där man har ansett det vara troligt att de har använts för förvaring av t.ex. smycken, har det varit fråga om senare tiders användning. Antagandet att det varit fråga om dockmöbel strider mot det faktum att andra möbler tillverkade i samma storlek saknas. T.ex. snedklaffssekretären har sådana dimensioner att den är olämplig som barnkammarmöbel.

Det finns två sannolika teorier. Miniatyrsekretärer kan ha använts som gesällprov och som modell. Av möbelsnickargesäller har inte krävts samma slags arbetsprov som av mästarna, utan för dem räckte det med den föreskrivna lärlingstiden och gesällvandringen. Det är känt att gesällprover dock har gjorts sporadiskt fr.o.m. mitten av 1700-talet. Det var i allmänhet ett enklare prov än mästerstycket, och t.ex. i murarmästarnas skrå var tillverkningen av uttryckligen en miniatyrmodell tillräcklig för att påvisa teknisk färdighet.

Enligt en annan teori skulle möbelsnickarna eller möbelhandlarna ha använt miniatyrsekretärer som modellexemplar vid marknadsföringen. Parallella företeelser (modedockor) och liknande fall finns på annat håll i Europa men sannolikt finns det inte ett enda rätt svar på frågan.

I Finlands nationalmuseum finns förutom den sekretär som har presenterats fyra andra miniatyrsekretärer. En av dem är en typisk rokokobyrå, men information om dess proveniens saknas. Byråns yta består av imiterad, målad rutfaner och vit marmorskiva, vilket skulle vara förenlig med teorin om ett modellexemplar, där möbelns utseende är av stor betydelse.

En snedklaffssekretär kommer från Österbotten och är försedd med årtalet 1797 och initialerna F:C:S, vilka har målats på sekretären. Initialerna torde avse ägaren, eftersom man inte kunnat spåra någon hantverksmålare i Österbotten med dessa initialer. På samma sätt förhåller det sig med en mycket enkel sekretär med raka linjer från 1797 i Bergmanska samlingen. I bottnen på en låda finns förutom årtalet initialerna J.B.F. (I.B.F.).

Den senaste av Nationalmuseets miniatyrbyråar är tillverkad i början av 1800-talet och är närmast en sengustaviansk sekretär. Den är tillverkad av Carl Fredrik Forselius och gesällprovsteorin passar bäst för den här sekretären, ty i lådorna finns varken handtag eller nyckelhål. Sålunda har tillverkningen av trädelar i det här fallet varit det viktigaste. Forselius var lärling hos möbelmästaren Sigfrid Sederqvist i Åbo i hans verkstad 1804-1807 och mästare i Åbo fr.o.m. år 1812 till sin död 1847.

I Sverige finns motsvarande miniatyrsekretärer i friluftsmuseet Kulturen i Lund och i museerna Gamle Bergen och Vestlandske Kunstindustrimuseum i Norge.

I Finland känner man också till två andra miniatyrsekretärer. På en utställning i Ateneum 1942 fanns en rokokobyrå med en ovanlig riklig målad dekor, som närmast påminner om italienska möbler. Den andra byrån var en typisk rokokomodell med skickligt utförd rutfanering, metallhandtag och metallbeslag i rokokostil. Den senast nämnda har förts utomlands år 1981.

Jouni Kuurne