Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Augusti 2012


Nödbröd från år 1918


Nödbröd
Nödbröd från år 1918. Bild: Markku Haverinen, Museiverket.

Brödkö på Fabiansgatan i Helsingfors vid tiden för demonstrationerna våren 1917
Brödkö på Fabiansgatan i Helsingfors vid tiden för demonstrationerna våren 1917. Bild: Museiverket.

Ett ransoneringskortskansli i Gamla Societetshuset 1917, vid tiden för första världskriget.
Ett ransoneringskortskansli i Gamla Societetshuset 1917, vid tiden för första världskriget. Bild: Eric Sundström, Museiverket.

Början av år 1918 var svår i Finland. Den politiska situation var spänd, folket gjorde uppror och strejkade på olika håll i landet. Situationen tillspetsades mellan de vita som stödde regeringen och de revolutionära röda. Den 27 januari hade situationen eskalerat till ett öppet krig. De röda trupperna ockuperade södra Finlands största städer.

Livsmedelstillgången var svår på grund av världskriget, och föregående års skörd hade varit liten. Därför strävade stadsborna efter att skaffa livsmedel av släktingar som bodde på landsbygden eller i hemliga butiker. På grund av det rådande läget var priserna höga.

I juni 1917 hade man infört spannmålsransonering. Brödet ransonerades genom att dela ut brödkort till invånarna. Man delade ut spannmål enligt befolkningsgruppernas konsumtionsbehov baserat på arbetsbördan. De största spannmålsransonerna gavs till personer som utförde tungt kroppsligt arbete utomhus. Ransoneringsportionerna uppfyllde uppskattningsvis hälften av befolkningens genomsnittliga energibehov under åren 1917‒1919. Spannmålsportionerna var som minst 40 gram per person per dag på de rödas sida, och 75 gram på de vitas sida i mars‒april 1918.

I brist på spannmål tydde man sig till mjölsubstitut, bark och lav. Hushållskommittén rådde folket att baka barkbröd. Det rekommenderades att man skulle använda högst 50 procent barkmjöl i brödet. Det vanligen fuktade barkmjölet tillsattes i den av ringa mjöl knådade surdegen och resultatet blev ett slags blandbröd. Exempel på andra nödbröd var bl.a. kallabröd (tillrett av missnerötter) bärbröd, lavbröd, ärtbröd och agnbröd (man tillsatte tröskningsavfall i degen) samt stråbröd, som i det närmaste var odugligt som näring och farligt för tarmarna. Livsmedelsbristen medförde även olika livsmedelsförfalskningar på marknaden. I prover tagna vid Helsingfors stads laboratorier hittades aska, sand och cellulosa.

Tysklands östersjödivision landsteg den 10‒14 april och erövrade Helsingfors med hjälp av de vita. När striderna hade upphört började Nationalmuseets personal tillvarata föremål som berörde kriget till museets samlingar. Amanuens Aarne Tallgren köpte ett nödbröd den 18 april som han katalogiserade som ett museiföremål med anteckningen "nära nog oätbart". Brödet har bakats av bl.a. omald havre och strå. Det kostade 1,50 mark därtill behövdes 10 brödkortskuponger för inköpet. Timlönen för en timmerman anställd av Helsingfors stad var då 2,50 mark.

Småningom kunde ransoneringen av inhemska livsmedel avslutas under år 1919. Ransoneringen av importerat spannmål fortgick till år 1921.


Nödbrödet var utställt i Finlands nationalmuseums basutställning Suomi Finland 1900 i rummet 127.

Sari Tauriainen