Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Mars 2013


Galleriinteriör och "ikonoklastiska åsnor"


Dia 6307 iso
Frans (II) Francken: Galleriinteriör med "de ikonoklastiska åsnorna". Olja på pannå. Enckellska samlingen, Finlands nationalmuseum. Foto Ritva Bäckman / Museiverket.

Vaaleanruskea lakkasinetti taulun takana. Tunnista
Brunaktigt lacksigill på tavlans baksida. Okänt vapen. Foto: Nationalmuseet, Jouni Kuurne.


Boriatinsky- ja Danilov-sukujen vaakunat punaisess

Rött lacksigill på tavlans baksida med Boriatinsky- och Danilov-ätternas vapen. Foto: Nationalmuseet, Jouni Kuurne.

Galleriet på målningen är ett typiskt konstgalleri som tillhörde en renässansfurste, även om det är fråga om en idealbild och inte en verklig, identifierbar konstsamling. På bordet finns miniatyrskulpturer, bl.a. en kopia av den berömda skulpturen Spinario från antiken, en liggande mansfigur som föreställer en romersk flodgud, en staty som kanske föreställer någon av de romerska kejsarna och skulpturfragment. Fler skulpturer finns uppe på taklisten.

På väggarna hänger målningar, landskap och porträtt i kabinettstorlek dvs. små. Ovanför det låga skåpet hänger en målning som föreställer Konungarnas tillbedjan från Bibeln och framför skåpet en målning som föreställer Lot och hans döttrar. Framför skulpturerna till höger syns ett bergslandskap. Framför detta landskap sitter en liten apa. Till vänster samtalar tre män om en målning som en man med röd slängkappa håller i handen.

Konstnären, Frans Francke den yngre (också Frans (II) Francken) (1581-1642) var den mest berömda medlemmen i en stor konstnärssläkt i Antwerpen. Han specialiserade sig på s.k. kabinettmålningar, dvs. små tavlor som föreställde människor och som hade de mest varierande motiv. Målningarna skildrade bl.a. berättelser ur Bibeln, mytologin, historien eller hade allegoriska motiv. Franckens tavlor är målade på koppar-  eller träskivor. Endast mycket sällan då det var fråga om stora altarmålningar målades tavlorna på tyg.

Frans Francken studerade i sina två konstnärsfarbröders ateljéer i sin hemstad Antwerpen och eventuellt hos en av sina bröder i Paris. I sin egen ateljé i Antwerpen hade han hjälp av tre bröder, sin son och ett stort antal lärlingar. Francken samarbetade också med andra konstnärer som målade arkitekturen, landskapsbakgrunden, till en del av hans verk. Han i sin tur målade människofigurerna i många konstnärers verk.

Man känner till cirka 500 verk av Frans Francken den yngre och drygt 80 av dessa är signerade. Nationalmuseets osignerade målning på trä dateras till mitten av 1610-talet och den är ett resultat av Franckens samarbete med ateljén. Han har själv eller som samproduktion med ateljén målat ett stort antal versioner med samma motiv och denna galleriinteriör är inte heller unik i sitt slag.

Längst till höger öppnar sig en vy mot byggnadens andra del där det händer konstiga saker: en man med åsnehuvud viftar med en käpp i handen mot figurerna som omger honom. Denna scen som skildrar ignorans, intolerans - "ikonoklastiska (dvs. som förstör bilder) åsnor" - utgör en motsats till männen i tavlans vänstra kant som allvarligt begrundar konsten. Furstarnas konstsamlingar och kuriositetskabinett var inte enbart samlingar med dyrbara och sällsynta föremål som existerade endast för sig själva.

Konstverken, värdeföremålen, kuriositeterna och rariteterna i samlingarna hade nämligen en viktig roll som hjälpmedel och instrument för dem som ville reflektera över och förstå universum och till och med i sista hand den kristna tron. I detta hänseende blir de "ikonoklastiska åsnorna" en symbol för en ignorans som hotar hela civilisationen.

Symbolen för människans ignorans och särskilt hennes animaliska lustar och drifter är den lilla apan på bilden. I en del versioner av detta motiv är apan fjättrad i ett järnband som fästs runt midjan såsom dåtida sällskapsapor.

Finlands nationalmuseum har fått målningen som en del av ingenjör Albert Enckells testamentsgåva 1965. Ingenjör Enckells far var officer och tjänade bl.a. i Fredrikshamn. Familjen hade också kontakter med S:t Petersburg. Albert Enckell skaffade ett flertal verk till sin omfattande konst- och antikföremålssamling från S:t Petersburg. Även spåren av denna målning av Frans Francken tycks leda till Ryssland. Tavlan är målad på trä och fonden är tygbeklädd. På tyget finns två tidigare ägares lacksigill med vapen.

Det ena vapnet är oidentifierat: på vapnets diagonala band finns en trädgren och på båda sidorna om bandet jakthorn. Ovanför vapnet finns en krona, vars symbol är samma trädgren som på skölden och en flagga. På båda sidor om vapnet finns initialerna WK. Vapnet är varken finländskt, svenskt, ryskt eller baltiskt, vilket tyder på att ägaren finns längre bort i Europa.

Det andra vapnet kan antagligen identifieras som ett alliansvapen med uppenbarligen de ryska släkterna Boriatinskys och Danilovs vapen bredvid varandra, även om en del detaljer skiljer sig från de publicerade bilderna. Förutom sigillen finns två papperslappar på baksidan av målningen. På den ena lappen finns en svårläst handskriven text och på den andra en oklar skrift: N-o 78 Г.А.Н.Ч. Den första bokstaven kan också vara Т.

Frans Francken den yngre var uppenbarligen den första som målade "porträtt" av verkliga konstgallerier och han skapade samtidigt en genre som blev populär. Den närmast allegoriska galleriinteriören i Enckells samling vittnar om att motivet blivit allegoriskt, en symbol med ett instruktivt eller moraliserande innehåll.

Målningen finns till påseende i Finlands nationalmuseums basutställning Riket i rummet 202, 2. vån.

Jouni Kuurne