Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Till undervisningspaketets första sida


Information om Finlands förhistoria


Stenåldern


Varggrottan


Bosättningen efter istiden
8600 - 6500 f.Kr.


Suomusjärvikulturen
6500 - 4200 f.Kr.


Kamkeramisk kultur
4200 - 2000 f.Kr.


Asbestkeramiska grupper
2800 - 1500 f.Kr.


Snörkeramisk kultur
2500 - 2000 f.Kr.


Pyheensiltagruppen
ca 2200 - 2000 f.Kr.


Kiukaiskulturen
ca 2000 - 1500/1300 f.Kr.


Stenåldern i norr


Ålands stenålder


Näringar


Boplatser och bostäder


Konst och trosföreställningar


Stenålderns verktyg


Stenteknik


Handel


Förhistoriska transportmedel


- Kartor


 


 

Varggrottan


Varggrottan, som är belägen i Österbotten på gränsen mellan Kristinestad och Bötom, är ingen grotta i egentlig mening utan en vågrät spricka, som bildats i berget. Ställvis är den fylld av olika jordlager ända upp till taket.


Man har estimerat att grottan är 400-500 m2 i storlek och för tillfället har man tömt ca 80 m2. Det översta lagret av fyllnadsjorden, dvs. ytlagret, har tryckts in i grottan efter senaste istid, för ca 8000 – 8500 år sedan. Då låg havsnivån vid samma höjd som grottans mynning.


Varggrottan. Foto: Musiverket / Hans-Peter Schulz (1997) 

I ett av de djupare lagren har man påträffat en tät, packad stenläggning, som anses ha uppkommit då människan rört sig i grottan. Det här lagret är daterat till en ålder av 120 000 – 130 000 år, varför det dateras till den paleolitiska, eller äldsta stenåldern. Då levde Neanderthalaren, och nutidsmänniskan Homo sapiens gjorde entré.

Grottan är för tillfället den enda platsen i Norden, där man hittat spår efter människoaktivitet före istiden. De närmaste spåren efter Neanderthalarnas boplatser finns i norra Tyskland. Föremålsfyndet i Varggrottan gjordes 1996 och de arkeologiska utgrävningarna där inleddes år 1997.

Ur Varggrottans jordlager har hittills påträffats flera stenföremål, som tolkats vara verktyg, samt avslag, dvs. restmaterial som bildats då man bearbetat sten.

Stenföremål funnet i Varggrottan. Foto: Musiverket / Markku Haverinen (2001)
Det i Varggrottan funna stenföremålets kant
är slutförd genom retuschering.


I ytlagret påträffades rikligt med ben av däggdjur och djur de livnärt sig på i grottan, men benen var yngre än istiden. Under utgrävningarna år 2004 hittades en liten benbit, som bar tydliga spår av snitt. Dateringen av benet är dock problematiskt: det är för litet för att man skulle kunna datera det med radiokolmetoden. Diskussionen om Vaggrottan och betydelsen av dess fynd har varit livlig under de senaste åren.

Under utgrävningarna sommaren 2005 påträffades ett område i de övre lagren som innehöll kol. Här fanns äntligen tillräckligt material för en radiokoldatering. Kolprovet visade sig vara 40 000 år gammalt, vilket ytterligare ger mer belägg för resultaten från tidigare forskning.

Mer information om Vaggrottan finns på Museiverkets webbsidor:

http://www.nba.fi/sv/varggrottan