Pärlor

Älghuvudet från Vittis

På stenåldern var älgen ett viktigt djur, som har avbildats i såväl hällmålningar som på föremål. Föremål som utsmyckats med ett älghuvud har haft en särskild innebörd för människorna på stenåldern. Ett av de mest kända vapenfynden med djurhuvud är älghuvudet från Vittis, som är från den mesolitiska stenåldern.

Älghuvudet hittades i Vittis, på boplatsen från stenåldern i Palojoki. På basis av kol-14-metoden, som användes på eldstaden, dateras boplatsen till cirka 6100 f.v.t. (cal). Modellen för det skickligt snidade föremålet har sannolikt varit en cirka ettårig älgkalv som man fällt. Föremålet har tillverkats av mjuk och lättarbetad täljsten genom att hacka och den har finputsats noggrant genom slipning. Man har gjort ett hål i skulpturen för skaftning, vilket innebär att den eventuellt kan ha använts som stav eller påk. Tack vare det mjuka stenmaterialet har föremålet emellertid inte lämpat sig som ett regelrätt vapen eller verktyg, vilket pekar på att det sannolikt har varit fråga om ett värdeföremål.

KM6292:1

Bronsyxor från Staffansby

Dessa bronsyxor med smala klingor från Staffansby i Helsingfors hittades redan på 1840-talet. Yxorna hör till de mest välbevarade bronsföremålen i Finland. De är dekorerade med olika mönster i form av streck, punkter och spiraler. Dessa så kallade avsatsyxor av brons är av dansk modell och de dateras på basis av typologin till cirka 1500–1300 f.v.t. Avsatsyxor har fått sitt namn efter breddningarna på ovansidan av klingan, det vill säga skuldrorna, som var till för fästning i träskaft. Avsatsyxan tillverkades av brons genom att gjuta dem i gjutformar och den lämpade sig både som arbetsyxa och vapenyxa.

Yxorna från Staffansby hittades i par, i närheten av den till bronsåldern daterade stranden. I Skandinavien och Centraleuropa är parvis offrade bronsföremål förknippade med den gudomliga tvillingkulten, men det är högst osäkert om också yxorna från Staffansby kan kopplas till denna övertygelse.

KM72:1a-b

Presidentens halskedja

Finlands Vita Ros’ orden instiftades 28.1.1919. Samtidigt slutade man dela ut Frihetskorset, som instiftades i mars 1918, eftersom det hade instiftats för belöning i krigstid. Enligt reglementet som riksföreståndare Mannerheim bekräftade 16.5.1919 ”delas Finlands Vita Ros’ orden till medborgare som gjort sig förtjänta i fäderneslandets tjänst. Denna orden kan även förlänas till utländska undersåtar”. Finlands Vita Ros’ orden har fem ordensklasser, ett förtjänstkors och tre medaljklasser.

Vita Ros’ storkors med tillhörande kedja är Finlands högsta ordenstecken och det förlänas endast till republikens president, som fungerar som stormästare för riddarorden. Till utländska mottagare har orden förlänats i samband med statsbesök. Detta storkors har tillhört president Urho Kaleva Kekkonen. Storkorset förlänas alltid tillsammans med en kraschan.

Vita Ros’ ordenstecken designades av Akseli Gallen-Kallela. Rostemat härstammar från de heraldiska rosorna på Finlands vapen och färgerna från Finlands flagga. I Akseli Gallen-Kallelas ursprungliga storkors bestod symbolerna av hakkors, men de ersattes 1963 med ett grankvistkors. Grankvisten utformades av heraldiker Gustaf von Numers. President Kekkonenvar först i att bära den nya kedjan på självständighetsdagen 1963.

Atelier Faunis muminfigurer

Tove Jansson skapade muminvärlden och dess invånare under krigstiden 1939–1945. Muminkaraktärerna som figurer hade kommit till redan tidigare, men under krigsåren skrev Tove de första muminböckerna, vars titlar på finska var Muumit ja suuri tuhotulva (Småtrollen och den stora översvämningen) och Muumipeikko ja pyrstötähti (Mumintrollet på kometjakt).

I båda böckerna hotas invånarna i Mumindalen av en katastrof. I böckerna återspeglas krigserfarenheter och den rädsla som krig orsakar, osäkerhet och ångest. Allt slutar till sist bra och livet fortsätter.

De centrala figurerna i muminberättelserna är Mumintrollet, Muminmamman och Muminpappan. Den stabila familjesammanhållningen utgör en viktig kärna i händelserna och omsorg om varandra är ett bärande tema i berättelserna.

Mumintrollen med vänner har varit en inspirationskälla för otaliga kringprodukter. Runt Muminfamiljen ser vi figurer som finska Atelier Fauni skapade på 1950-talet: Snusmumriken, Lilla My, Snorkfröken, Mymlan och Hemulen.

Fram till 1971 hade man skickat ut över en miljon av Atelier Fauni producerade personliga och handgjorda dockor i världen. Dessa är mycket populära bland samlare. En äkta figur tillverkad av Atelier Fauni känner man igen på tillverkarens märkning i figurens tass eller svanstipp.

H2002056

Brudkrona

Traditionen att klä en bondbrud i överdådiga lånade utstyrslar var en sedvänja som tillägnats från ståndskretsarna och i Finland har man kunnat följa den åtminstone sedan 1600-talet, gällande enskilda smycken ända sedan medeltiden.

Även brudar i en mer anspråkslös ställning kläddes i lånade smycken på samma sätt som fröknarna i de högre stånden. Den speciella brudkläderskan hade till uppgift att se till att bruden på sin bröllopsdag såg så praktfull ut som möjligt. På 1700-talet hörde påklädningen av bondbrudarna ofta till prästfruns skyldigheter. Så småningom övergick ansvaret för uppgiften till professionella brudkläderskor. Bruden utsmyckades med förlovningssmycken och på huvudet sattes det viktigaste brudtecknet av dem alla – brudkronan.

Under den senare delen av 1700-talet blev det på modet med brudkronor av silkestyg eller, som en krans, av papper och dessa dekorerades med olika grannlåter, pappersdekorationer och tygblommor. I Kymmenedalen, den östligaste delen där seden med brudkrona förekom, utvecklades grannlåtskronorna under den senare hälften av 1800-talet till halvmåneformade skapelser som dekorerades med stanniolpapper. I de västra delarna av Finland fortsatte kronbrudsseden ända till slutet av 1800-talet.

Den här kronan är från Veckelax i Kymmenedalen.

K6816:146

Moderskapsunderstöd – trygghet för modern och barnet

Den svaga hälsan och höga dödlighetstal för mödrar och nyfödda väckte oro i Finland under 1900-talets första årtionden. Man ville förbättra siffrorna med hjälp av lagstiftning. Lagen om moderskapsunderstöd antogs 1937. Följande år började man dela ut understöd till mindre bemedlade.

Under krigstiden 1939–1945 och den därpå följande bristtiden satte fart på utdelningen av understödet i form av varor, då moderskapsförpackningen innehöll flera produkter av papper. Från 1949 har alla kvinnor som har gått på läkarkontroller i början av graviditeten varit berättigade till moderskapsunderstödet. Strävan att få modern och den nyfödda under hälso- och sjukvårdens och rådgivningsverksamheten vaksamma öga fick barndödlighetstalen att sjunka snabbt från 1950-talet och framåt.

Situationen i samhället och modefenomen genom tiderna har återspeglats i moderskapsförpackningen. Utmärkande för utbudet 1993–1994 var modiga färger, kläder av collegetyg och tygblöjor. I innehållet strävade man även efter att ta i beaktande faderskap och fördelning av föräldraskapet.

Moderskapsunderstödets namn kan tyckas diskriminera fäder och har tidvis väckt diskussioner, men någon ändring har inte skett ännu i början av 2020-talet. Moderskapsförpackningens årligt uppdaterade kläder och färgval väcker också diskussioner. Dess popularitet är dock garanterad: ungefär 70 procent av dem som är berättigade till moderskapsunderstöd väljer förpackningen.

H2002024

Smyckesnål från Letala

Den här smyckesnålen av silver dateras till vikingatiden och hittades 1940 på en åker i Letala. Personen som hittade nålen trodde att detta stora föremål härstammade från ett ryskt krigsflygplan och fäste den på en staketstolpe. Nålen hann sitta på stolpen i några månader, tills den fördes till Åbo och därifrån till Nationalmuseets samlingar.

Smyckesnåltypen härstammar sannolikt från Irland, varifrån den har spridit sig med vikingarna till Skottland, England och Skandinavien samt även till Finland. Broschen från Letala är den enda smyckesnålen av den ifrågavarande iriska typen som man känner till i Finland. Smycket har kallats för tistelnål, eftersom de bollaktiga tapparna påminner om tistlar. Tapparna är ihåliga och släta på baksidan, och dekorerade med ett mönster av ringavtryck. Dessutom ser vi i nålskaftet dekorationer som består av olika streck, trianglar och punkter.

Broscher användes för att säkra mantlar och andra kläder. De stora nålarna har varit en synlig indikation på ägarens förmögenhet och ställning.

KM11243:1

Eugen Schaumans (1875–1904) skjorta

General Nikolaj Bobrikov utsågs 1898 till generalguvernör över Finland. Snart stod det klart att Bobrikovs uppgift var att kullkasta Finlands särskilda status och förryska finländarna. Från 1899 började också de så kallade förtrycksperioderna under ledning av Bobrikov. Bobrikovs verksamhet väckte kraftigt motvärn i Finland och för att stävja det, krävde han våren 1903 att få befogenheter som en diktator. Skolöverstyrelsens hjälpkamrer Eugen Schauman sköt Bobrikov i Helsingfors, på senatstrappan 16.6.1904. Genast efter mordet sköt han även sig själv. Fallet är Finlands mest kända politiska mord och kan tolkas både som terrorism och en desperat handling av en patriot.

I och med detta dåd blev Schauman även nationalhjälte och patriotisk martyr. De kläder som Schauman bar vid mordet förvarades först i Borgå museum. Av rädsla för gendarmen förflyttades kläderna till Sverige, men i slutändan, efter önskemål av Schaumans far, överlämnades de 1924 till Finlands Nationalmuseum.

H8365:4

Korshängsmycke från Taskula

I Finland dateras korshängsmycken till korstågsperioden från 1000-talet och framåt. De kan indelas efter typ i krucifix, palmettkors och triquetra. Det här korshängsmycket, som 1938 hittades i en mansgrav i Taskula i Åbo (S:t Maria), är av typen krucifix. I krucifix avbildas den korsfäste Kristus och på hängets andra sida kan avbildningen vara av den korsfäste eller även en bild av något annat helgon. Den andra sidan kan även vara utan bild. Krucifixen som hittats i Finland har jämna skaft och breddar sig något mot skaftänden.

Korshängsmycket från Taskula är tillverkat av silver och på dess ena sida ser vi en bild av den korsfäste Kristus och på den andra sidan en figur som förmodligen avbildar Jungfru Maria, vars handleder är bundna vid korsstammarna. I änden av hängsmyckets flätade kedja finns sirliga ändrör med djurhuvudtema. På Kristus huvud ser vi ovanligt nog ett litet kors. I hängsmyckets tema ser vi influenser av östlig kristendom.

Korshängsmyckets tema hänvisar kraftigt till kristendomen, men trots detta råder det osäkerhet om vad det har betytt för bäraren av smycket. Det är möjligt att hängsmycket inte har reflekterat bärarens religiösa övertygelse, utan att det endast har setts som ett värdefullt smycke, som har använts utan en tanke på symboliken som är förknippad med den.

KM11275:29