Brudkrona

Traditionen att klä en bondbrud i överdådiga lånade utstyrslar var en sedvänja som tillägnats från ståndskretsarna och i Finland har man kunnat följa den åtminstone sedan 1600-talet, gällande enskilda smycken ända sedan medeltiden.

Även brudar i en mer anspråkslös ställning kläddes i lånade smycken på samma sätt som fröknarna i de högre stånden. Den speciella brudkläderskan hade till uppgift att se till att bruden på sin bröllopsdag såg så praktfull ut som möjligt. På 1700-talet hörde påklädningen av bondbrudarna ofta till prästfruns skyldigheter. Så småningom övergick ansvaret för uppgiften till professionella brudkläderskor. Bruden utsmyckades med förlovningssmycken och på huvudet sattes det viktigaste brudtecknet av dem alla – brudkronan.

Under den senare delen av 1700-talet blev det på modet med brudkronor av silkestyg eller, som en krans, av papper och dessa dekorerades med olika grannlåter, pappersdekorationer och tygblommor. I Kymmenedalen, den östligaste delen där seden med brudkrona förekom, utvecklades grannlåtskronorna under den senare hälften av 1800-talet till halvmåneformade skapelser som dekorerades med stanniolpapper. I de västra delarna av Finland fortsatte kronbrudsseden ända till slutet av 1800-talet.

Den här kronan är från Veckelax i Kymmenedalen.

K6816:146