Finland framstäldt i teckningar som förlaga

Redan innan Finland framstäldt i teckningar, som skildrade Finlands landskap, utkom 1845–1852, hade landskapsbilder från Finland setts i flera publikationer i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Verk som Vues pittoresques de la Finlande i Sankt Petersburg 1823–1824 och Karl von Kügelgens Voyage pittoresque (1832) eller P. A. Kruskopfins Finska vuer (1837) i Helsingfors och Fredrik Tengströms Vuer af Helsingfors (1838) hade banat väg för en större publikation.

I landskapsbeskrivningen i dessa publikationer förenades två äldre traditioner. Den andra var en antikvarisk-topografisk tradition från 1600-talet, vars mest framträdande representant i Sverige var Svecia antiqua et hodierna, som utkom vid sekelskiftet 1600 och 1700, där redan två av de senare bildverkens Finland-objekt, Tavastlands och Viborgs slott, fanns med. En annan tradition var den beundran för det så kallade pittoreska landskapet som uppstod under senare delen av 1700-talet och som hade samband med den ökade naturturismen under 1700-talet.

Under 1700-talet började man till exempel beundra de storslagna Alperna, och Italien var ett favoritmål för alla adelsmän som åkte runt på den så kallade Grand Touren. I början av 1800-talet var det svårare än tidigare, tidvs till och med omöjligt, att resa till Italien på grund av Napoleonkrigen. Till följd av detta sökte sig turismen till nya områden: turisterna började istället för södra Europa även bege sig norrut, till Ryssland och den exotiska polcirkeln. Lappland hade beskrivits i några vetenskapliga verk redan under senare delen av 1600-talet. I flera reseböcker som skildrade Ryssland omnämndes även södra Finland, ofta dock kort och föga smickrande.

Zachris Topelius, som under den senare delen av 1840-talet arbetade som lärare i historia och svenska vid Helsingfors lyceum, såg det som en av sina uppgifter att lära finländarna att uppskatta naturen i sitt hemland och förstå Finlands ställning i historien. Dessa mål förverkligade han i sina tidningsartiklar, böcker och senare i sina universitetsföreläsningar, och samma mål eftersträvade också Finland framstäldt i teckningar.

En direkt förlaga till verket Finland framstädlt i teckningar var den i Sverige 1838 utgivna Sverige framstäldt i teckningar, vars redaktör var den finlandsfödde G. H. Mellin. Topelius första omnämnande av Finland framstädlt i teckningar är från 1843, då han i ett brev nämner att han fått ett anbud på ett redaktionsarbete. För att påskynda skrivarbetet skrevs en del av inledningen slutligen vid sidan av Topelius av H. A. Reinholm.

Finland framstädlt i teckningar utgavs i form av förhandsbeställda häften, som alltid innehöll fyra bilder och ett visst antal textsidor. Texten i häftena som kom efter bilderna stämde inte överens med de medföljande bilderna, eftersom verket börjar med en av Topelius skriven allmän presentation av landet och folket, varefter texterna med anknytning till bilderna kommer. Det första häftet gavs ut 1845, men eftersom utgivningstakten var långsammare än planerat kom det sista häftet ut först 1852.

Utgivningen av verket påbörjades av Borgåbon A. C. Öhman och slutfördes efter några förläggarbyten av hans bror J. E. Öhman. Texten trycktes i Helsingfors av A. W. Gröndahl, bilderna i sin tur av Adler & Dietze, som specialiserat sig på stentryckeri i Dresden. Modellteckningarna till litografierna skapades av Johan Knutson (48 st.), P. A. Kruskopf (31), Magnus von Wright (17), Lennart Forstén (15), Adolf Wilhelm Lindeström (5), Jacob Boström (1), Erik Westerling (1). Två av bilderna saknar tecknarens namn. Flera av bland annat Knutsons originalteckningar finns i Museiverkets bildsamlingar.

År 1853 rekommenderade Åbo domkapitel att Finland framstädlt i teckningar skulle anskaffas till landets alla högstadie- och lågstadieskolor samt gymnasier. Efter utgivningen kritiserades dock verket för att det endast publicerades på svenska. Detta fel rättades likaså i det av Topelius författade nya bildverket En resa i Finland, som utgavs 1872–1874 och samtidigt även utgavs på finska under namnet Matkustus Suomessa. Topelius mest betydande verk om Finland var dock Maamme kirja (Boken om vårt land), som gavs ut 1875 och som i skolelevernas sinnen skapade en bild av finländarna och Finland långt in på 1900-talet.

Finland framstäldt i teckningar etablerade på sätt och vis de beundrade grundtyperna av det finländska naturlandskapet: skogsklädda höjder, skogar och sjöar fick en ikonisk status. Verket omfattar även städer, slagfält och historiska minnesmärken samt bilder föreställande folkskildringar, och även dessas urval präglades av vilka objekt som också senare avbildades.

I slutet av 1850-talet fanns ytterligare 17 000 exemplar av verkets lösa bildtidningar till salu, och de såldes som enstaka blad och buntar. Lösa bilder torde ha bidragit till att verkets bilder användes som mall för andra verk, vilket framgår av det bifogade urvalet. Därför är det intressant att särskilt bilder som föreställer städer och herrgårdar användes flitigt som mall i bland annat målningar, fönsterluckor och rullgardiner. Om illustrationernas popularitet vittnar också det faktum att man utifrån dem skapade till exempel målningar som föreställer herrgårdar och kyrkor.

Finland framstäldt i teckningar

Jouni Kuurne