Pokal

Johan Wittfooth, Åbo, 1734. Höjd 18 cm.

Pokal- eller bägarmodellen, som breddas uppåt likt en trumpet, var vanlig under hela 1700-talet. Olika stilförändringar syns i dekorationerna och höjden på foten samt utsmyckningen av munkanten. Insidan av munkanten och fotringen på pokalerna är ofta förgyllda. I munkanten på den här pokalen ser vi ett stort, dekorativt senbarockmotiv, som drivits med korta linjer. I mitten av motivet ser vi ägarnas initialer, på ena sidan makans initialer A. E. D. (A… E…s Dotter) och på andra sidan sannolikt makens initialer P. E. M.

Johan Wittfooth (verksam i Åbo 1733–1752) började som lärling i Stockholm och avlade där gesällprovet. Mästerstycket tillverkade han 1733 i Åbo. Wittfooth gav upp sitt yrke 1752 för att flytta till Sverige och ansluta sig till en religiös sekt. Nils Enberg fick ansvaret att leda Wittfooths arbetsverkstad. Senare Wittfooth återvände till Åbo, där han ägde ett flertal hus.

I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet gav man i Sverige flera förordningar gällande stämpling av silver- och guldföremål. Utöver mästarstämpeln och stadsstämplen som användes på silverföremål, täljde man en tunn metallremsa från föremålet för att kontrollera metallhalten, vilket gav upphov till den karaktäristiska, sågtandade åldermansrankan, som vi kan se i tidiga silverföremål. År 1752 förordnades det att åldermansrankan skulle ersättas av en kontrollstämpel med tre kronor. Utöver mästar- och stadsstämpeln förordnades det även att man skulle använda en bokstav för att indikera tillverkningsåret.

I Åbo startades årsbokstavsserien år 1734 med bokstaven A. Denna pokal tillverkad av Johan Wittfooth är för närvarande det enda finländska silverföremål man känner till som har årsbokstaven A.

Borg 1972 (1935), s. 67.