Armborst och bluntpilar från de etnografiska samlingarna

Armborstet var ett vapen som användes för jakt och i krig. Dess delar är skaftet, alltså stocken, samt bågen som är monterad på tvären på skaftets ena ände, strängen och fotbygeln. På stockens ovansida finns ett urtag med en trissa. På stockens undersida finns en avtryckare.

Baserat på pilspetsar som hittats har man dragit slutsatsen att armborst användes i Finland redan på 1300-talet. Äldre armborst hade en båge av trä. Senare började bågen förstärkas med benbeslag. I Finland blev bågar av järn och stål vanligare i slutet av 1500-talet. Ju hållfastare material bågen var tillverkad av, desto bättre räckvidd hade vapnet. Strängen tillverkades av lin eller hampa och ibland också av snöre som tvinnats av senor eller tarmar från djur.

Stocken var av trä, men den förstärktes med benbeslag på under- och ovansidan och på sidorna. På stocken finns det ett stort urtag vid trissan, så stocken kan enkelt vikas vid trissan. Från ungefär 1660-talet började man förstärka stockens sidor med järnskenor.

När armborstet spändes användes en armborstspännare som hjälp. Stocken hölls upprätt i en sned vinkel med fotbygeln mot marken. Skytten placerade sin fot i fotbygeln och fäste därefter strängen i armborstspännarens krokar. Armborstspännaren var fäst med en kort rem på ett brett bågbälte som skytten bar på sin midja och när skytten rätade upp sig, drog armborstspännaren strängen till trissan på stocken. Trissan låste strängen så att en pil eller bluntpil kunde placeras framför den. På stocken fanns en ränna för pilen (även kallad armborstlopp). Vapnet avfyrades med en lång avtryckare av järn på stockens undersida.

I Finland har armborst använts för jakt, men i Europa var de också populära vapen i krig. I Finland var det vanligt att skjuta från ”höften”, med andra ord hölls vapnet så att stocken vilade i skyttens armhåla eller mot kroppens sida. På så sätt slapp man den smärtsamma rekylen av vapnet mot axeln.

Pilar och bluntpilar

Vid jakt med armborst användes olika slags pilar beroende på vad som jagades. Pilarna hade vass, platt, trubbig eller kluven spets. Vassa pilar hade vanligtvis en spets av järn eller ben och de användes för att skjuta rovdjur. Med trubbiga bluntpilar jagades främst små pälsdjur, såsom ekorre och mård, vars värdefulla skinn man inte ville skada med vassa pilspetsar.

Pilarna försågs med ett par fjädrar som vinklades ut en aning. Fjädrarna bands fast på pilen med tråd, varefter ytan ströks med tjära. När vapnet avfyrades satte fjädrarna pilen i en roterande rörelse, vilket gav bättre träffsäkerhet.

Jägare hade ofta yngre pojkar med sig, vars uppgift var att knacka på trädstammarna för att få ekorrarna att röra på sig. De hade också till uppgift att leta reda på bluntpilarna och ekorrarna som fallit ned till marken.

Kerttuli Hoppa