Kasper Elminens (1889–1971) guldmyntssamling

Samling

Viborgaren Juho Kasper ”Kasperi” Elminens (1889–1971) guldmyntssamling är exceptionellt omfattande för att vara förvärvad av en privatperson och den är anmärkningsvärd även i internationell skala. I samlingen ingår sammanlagt 735 olika guldmynt från olika håll i världen och hela samlingen består av guldmynt till den sammanlagda vikten om ungefär fem kilogram. Samlingen är systematiskt uppbyggd med målet att inkludera minst ett guldmynt från varje regent. För de yngre myntens del har målet också varit att få med alla nominella valörer som präglats i guld för samma regent. Exempelvis av de guldmynt som präglats för Oskar II, kung av Norge 1872–1905, innehåller samlingen förutom i myntet i valören 20 kronor (1898) också 10-kronorsmyntet (1901) och 5-kronorsmyntet (1901). Vidare ingår i samlingen exempelvis svenska ockupationsmynt: Gustav II Adolfs dukater från flera olika myntverk, till exempel dukater präglade i Würzburg (1631), Erfurt (1634), Nürnberg (1632) och Augsburg (1634). Samlingens samlingsfilosofi grundar sig på principen ”ett av varje typ”, vilket innebär att den är en så kallad typsamling där fokus inte ligger på till exempel att samla olika varianter. En typsamling ger möjlighet att undersöka de monetära systemens utveckling under en lång tidsperiod, från antiken ända fram till 1900-talet. Samlingen innehåller också några förfalskningar, till exempel kopparmyntet antoninianus av Postumus, regent över det galliska kejsardömet åren 260–269. Myntet är i själva verket bara ett kopparmynt som förgyllts i efterhand (RK2002064b:503).

Guldmyntens särdrag

I forna tider var guldmynt de monetära systemens flaggskepp och de har därmed en särställning som till vissa delar skiljer dem från de övriga pengarna som ingått i monetära systemen. Guldmynt har ofta spelat en central roll i den internationella handeln och därför har man vid prägling av dem också tänkt extra på vilket budskap de förmedlar till andra nationer.

För det västerländska monetära systemet är det typiskt att inte förse kopparmynt med lågt värde med ett porträtt av regenten, eftersom kopparmynt – i synnerhet sådana som är små till storleken – inte ansågs vara ett lämpligt medium för visning av regentporträttet. Det finns naturligtvis undantag även till detta. Till följd av inflationen som drabbade Romarriket sjönk silvermyntens silverhalt till nästan det obefintliga i mitten av 200-talet och då var de flesta mynten i själva verket bara försilvrade kopparmynt. I de allra flesta mynten var försilvringen dessutom så tunn att den slets bort när mynten var i cirkulation. Vid ingången till 300-talet var i praktiken alla kopparmynt förseda med regentporträttet, men även då hade mynten oftast ursprungligen varit försilvrade. Under den historiska tiden porträtterades till exempel i Sverige regenten för första gången på ett kopparmynt först 1832, även om de första officiella kopparmynten präglades i Sverige redan 1624. Eftersom guldmynten var det mest värdefulla pengarna i det monetära systemet är det typiskt för dem att avbildningen av regenten gjorts med stor omsorg. Ofta avvek man till och med från det för silvermynt typiska sättet att avbilda regenten i profil. I guldmynt kan man avvika från detta och undantagsvis porträttera regenten rakt framifrån i stället för i profil (se t.ex. RK2002064b:504).

På grund av guldets höga värde som myntråvara har man också varit tvungen att iaktta större noggrannhet vid präglingen av guldmynt. Under antiken användes två olika metoder vid myntprägling: Antingen kontrollerades vikten av varje enskilt myntämne noga före präglingen (it. al pezzo, efter styck) eller så skulle man få ut ett visst antal mynt ur en viss mängd råvara (it. al marco, efter vikt). Eftersom guldmynten var de värdefullaste mynten i det monetära systemet, präglades de oftast al pezzo, med andra ord så att man kontrollerade vikten av varje enskilt myntämne före myntet präglades. Detta förändrades dock på 300-talet, då präglingsvolymerna av guldmynt ökade i synnerhet efter Konstantin den stores tid. På frånsidan på många senromerska och bysantiska guldsolidus kan man hitta texten ”CONOB” (Constantinopoli obryzum), där ”OB” är både förkortningen för ordet obryzum som betyder rent guld och talvärdet 72 i det grekiska talsystemet. Solidus var präglade av rent guld och av ett romerskt pund (lat. libra, 327,45 gram) präglades 72 solidus. På grund av de stora präglingsvolymerna präglades alltså till exempel solidus al marco.

Samlaren

Kasper Elminen var utbildad tandtekniker och grundade år 1918 ett tandtekniskt laboratorium i Viborg. Företaget som tillverkade tandproteser växte för varje år som gick och flyttade till följd av kriget till Kotka, även om det ur en reklamannons i tidningen går att läsa att inte ens vinterkrigets utbrott i slutet av 1939 omgående satte stopp för verksamheten i Viborg. Elminen var själv direktör för och ägare av sitt laboratorium. Republikens president Juho Kusti Paasikivi tilldelade honom titeln ekonomieråd 23.9.1949 (Aho 2016: 217).

Av det historiska tidningsbiblioteket framgår att Elminen var en aktiv medlem av medborgarsamhället. Han var under en lång tid verksam i Södra Karelens ungdomsförening och fick också erkännande för sin verksamhet inom idrotts- och gymnastikhobbyer, liksom även skyddskårsarbetet. År 1937 utsågs han bland annat till hedersordförande för cykelklubben Viipurin Pyöräilijät. Med andra ord verkar han ha varit aktiv inom både det ena och det andra. Elminens 50-årsdag uppmärksammades som sig bör genom märkesdagsannonser i både Suomen Kuvalehti och Hakkapeliitta. Tidskriften Äänenkannattaja publicerade en helsidesporträtt (1.10.1939) märkesdagen till ära. Utöver detta var han i nästan 50 års tid medlem i Finlands Röda Kors.

I tidningarna omnämns Elminens samlande av guldmynt inte så mycket som med ett enda ord. Veterligen fick samlingen sin början genom hans arbete som tandtekniker, när tandläkare som var Elminens kunder lämnade in gamla guldmynt för tillverkningen av guldtänder. Tanken om att börja systematiskt samla på olika guldmynt verkar ha slagit honom när han hanterade dessa. Det är dock oklart när exakt under sitt liv han började samla på guldmynt. Vi vet emellertid att han blev medlem i den år 1914 grundade Numismatiska Föreningen i Finland först år 1950 och att han då i sin medlemsansökan uppgav att hans intresseområde var guldmynt från hela världen. Det är mycket möjligt att han lagt undan guldmynt som han funnit intressanta under årtionden i sitt arbete som tandtekniker, men att det egentliga numismatiska samlandet började först efter att han gått i pension. Detta antagande får stöd också av att vi vet att han 14.1.1953 köpte en aureus från romerska Trajanus Decius (kejsare 249–251) i London på en myntauktion som hölls av Glendining & Co. LTD och där man sålde den J. C. S. Rashleighs välkända myntsamling. Ännu i livets höst var han ivrigt med i grundandet av den numismatiska föreningen Etelä-Kymenlaakson Numismaatikot ry år 1970 och han blev också utsedd till föreningens första hedersmedlem.

Elminen sålde sin guldmyntssamling år 1966 till Sparbankernas central-aktie-bank (SCAB), som – liksom många andra banker på den tiden – hade sin egen numismatiska samling. Guldmyntssamlingen presenterades för allmänheten för första gången den 18 september 1972 i SCAB:s huvudkontor på Alexandersgatan 46 i Helsingfors. Senare reste samlingen runt i bankens lokalkontor i hela Finland. Efter SCAB:s konkurs gick bankens samlingar, inklusive Elminens guldmynt, över till staten år 2002 och införlivades då i Finlands nationalmuseums samlingar. Merparten av Elminens samling är idag tillgänglig i webbtjänsten Finna: "RK2002064b" | Sökresultat | Finna.fi

Text: Jani Oravisjärvi

Forskningslitteratur

Aho, Seppo. Vuoden 1918 ja valtionhoitajan sekä tasavallan presidenttien 1918–2005 myöntämät arvonimet arvonimikohtaisessa aakkosjärjestyksessä. Alavo, 2006.

SKOPin kultarahakokoelma. Numismaatikko 5/1973. s. 24–25.

Talousneuvos Juho Kasper Elminen (kuolinilmoitus). Numismaatikko 1/1972. s. 13.