Statslånet 1872-1880

Donationsmarker var Gamla Finlands gårdar och byar som de ryska kejsarna donerade till sina underlydande som hade utmärkt sig i det stora nordiska kriget och hattarnas krig När Gamla Finland i början av autonomin förenades till Storfurstendömet Finland hamnade ungefär 100 000 medborgare utanför lagens skydd, och blev underlydande till tsarens jordägande adelsmän. Lantdagen 1867 fattade ett beslut om att all donerad jord skulle köpas till staten, av vilken bönderna skulle få lösa in dem med hjälp av långa statslån.

1872–1880 sattes sju finländska obligationslån i omlopp med vilka man löste in den största delen av de donerade markerna, främst i Viborgs län, till staten. De sista inlösningarna skedde 1890 och för dem tog man ännu samma år ett statslån. Markhandeln gjordes i enlighet med köpekontrakt som ingicks med markägarna.