Älghuvudet från Säkkijärvi

I Finland har man hittat tiotals djurhuvudvapen av sten, som föreställer björnar eller älgar och kan dateras till stenåldern, till ungefär 8900–1700 f.v.t. Skafthålsyxan som föreställer en älg och som hittats i byn Santajoki i Säkkijärvi har på grund av sin konstnärliga kvalitet blivit ett av Finlands bäst kända djurhuvudvapen.

Älghuvudet från Säkkijärvi är tillverkat av grönskiffer från Onega, som använts som råvara i otaliga eggvapen från stenåldern som hittats i Finland och Karelen. Föremålet är mycket skickligt tillverkat och man har tänkt att det föreställer en ung älg som vaksamt observerar sin omgivning. Älgens ögon är sannolikt gjorda genom att borra och djurets öron är riktade på ett sådant sätt att det verkar som att älgen lyssnar vaksamt på sin omgivning. Föremålet har gått av vid hålet och därför saknas yxans eggdel. Yxan torde inte ha använts som verktyg ens när den var hel, utan den kan ha varit antingen symbolen eller totemen för en älgklan eller ett föremål som anger hövdingens rang.

Tack vare utgrävningarna som gjordes under tidigt 1900-tal på platsen där älghuvudet hittades har föremålet kunnat dateras till stenåldern och den senare delen av den snörkeramiska kulturen tid och tiden för Kiukaiskulturen, alltså till ungefär 2800–1700 före vår tideräkning. På fyndplatsen har man också hittat den första stenåldersboplatsen i Säkkijärvi.