Troll-Elefanten

"Noita-Norsu", "Troll-Elefanten" är en leksakselefant tillverkad av polystyren. Inuti elefanten finns andra djur i lager på varandra och i olika färger. Dessa kan skalas av efter hand med början från elefanten Efter elefanten följer i storleksordning en flodhäst, en björn, ett får och till sist en kyckling. "Troll-Elefanten" följer på sitt eget moderna sätt upp traditionen med leksaker som finns innanför varandra. "Troll-Elefanten" belyser den tid då plasten började ersätta trä, järn, glas och keramik som råvaror vid industriellt framställda produkter.

"Troll-Elefanten" har tillverkats av Oy Is-ma Ab som var verksamt i Sockenbacka (Gjuterivägen 11) i Helsingfors på 1950-talet. "Troll-Elefanten" har tillverkats i mitten av samma årtionde.

De äldsta plastuppfinningarna gjordes på 1800-talet och mindre föremål tillverkades redan på 1860-talet t.ex. av celluloid. År 1897 lärde man sig att förädla mjölkens ostämne, kaseinet, till kaseinplast. Den första helt syntetiska plasten (patenterad 1909) fick namnet bakelit efter sin uppfinnare, belgaren Leo H. Baekeland. I Finland försökte man finna lämpliga och praktiska finska motsvarigheter till orden på främmande språk sådana som, plastics, Plastik, Kunststoffe, plast, osv. Ordet muovi föreslogs av prof. Lauri Hakulinen år 1947 och det vann snabbt fotfäste i språket. Tanken som låg till grund för ordet var att materialet var lätt att forma (muovattavuus) på samma sätt som det grekiska adjektivet plastikos som också betyder "lätt att forma".

Den industriella plasttillverkningen inleddes i Europa och USA i början av 1900-talet. Hos oss startade den första plastfabriken Sarvis sin verksamhet år 1921 och använde då kasein som råvara och på 30-talet inledde de första plastfabrikerna tillverkningen av bakelitprodukter. Vid tillverkningen av hållbara konsumtionsvaror innebar plasten rentav en revolution: det finns en mångfald plaster, lämpliga för olika ändamål och de är i allmänhet hållbara och billiga i pris. Plastens genombrott som tillverkningsmaterial för industriellt framställda produkter skedde först efter andra världskriget, då oljebaserade råvaror för plast kom ut i marknaden. I slutet av 1950-talet fanns redan i vårt land inemot hundra företag inom plastbranschen.

I september 1998 inköptes till de etnologiska samlingarna ett parti av kvarlåtenskapen efter grosshandlaren Carl Tabatz som ursprungligen kom från Viborg. Lagret av kortvaror för hans parti- och agenturfirma låg vid Sjötullsgatan 15 i Kronohagen i Helsingfors och hade inte rörts på ca 20 år. Kvarlåtenskapen omfattade olika artiklar som var typiska bl.a. för gårdfarihandlare: kammar, nålar, pennor o.a. skrivmaterial, fickspeglar, rakningsredskap, knappar, rökverk, kaffesurrogat samt plastföremål som tvålaskar, muggar och leksaker, varav en del fanns kvar i ursprungliga förpackningar.

Risto Hakomäki