Isbill

Månadens föremål - Februari 2009

En isbill är ett föremål, som i stort sett har bevarat sin form från stenåldern till våra dagar.  Materialet i stenålderns isbillar var ben (t.ex. den isbill som påträffats i Kyrkslätt 1913 var gjord av älgben) eller sten (de stora s.k. österbottniska isbillarna och de mindre isbillarna från södra Finland). Senare tiders isbillar av järn och med skaft av trä, tillverkade av bysmeden, finns i flera museisamlingar.

Eventuellt finns små, regionala skillnader i eggens form och i skaftningssättet. I fiskeredskaps- och järnaffärernas säljkataloger finns idag ett mångsidigt urval av i princip likadana isbillar, fastän de numera tillverkas maskinellt.  Därför är användningsändamålet, att hugga en vak i isen, tydligen bekant för de flesta. Isbillen har en mångsidigare användning än en borr och med isbillen kan man hugga t.o.m. stora vakar, t.ex. då man fiskar med nät eller drar not under isen.

Isbillen på bilden har tillverkats av en smed och har mottagits till Nationalmuseet år 2006. Den härstammar från kvarlåtenskapen efter en ättling till en tysk köpman som varit verksam i Helsingfors vid sekelskiftet 1800-1900 och senare återvänt till sitt hemland.

Föremålet är 133 cm långt, järndelen är 103 cm lång och den del av träskaftet som kan ses är således 30 cm. Isbillen är på ena sidan snedeggad. Eggen har på härden svetsats fast vid en järnholk och träskaftet har fästs vid holken med två spikar. Isbillen är närmast av en typ, som U.T.Sirelius kallar västfinsk (U.T. Sirelius, Suomalaisten kalastus, del II Helsingfors 1907)

Antti Metsänkylä

Isbill  Isbillen på bilden har tillverkats av en smed och har mottagits till Nationalmuseet år 2006.