Läsförhörskåsa från Rusko

Till de värdefullaste föremålen på Finlands nationalmuseums basutställning hör ett dryckeskärl av trä, den s.k. läsförhörskåsan från Rusko som mottagits till samlingarna på 1880-talet. Denna enda festkåsa som bevarats i Finland har använts på 1800-talet i Hujala by i Rusko socken som dryckeskärl vid läsförhör.

När läsförhöret var över fördes den i en festprocession till den gård, där följande läsförhör hölls. På kåsan har antecknats årtalet 1542; i kärlets skåldel finns en inskrift på latin: Cras erit vobis salus, cum incaluerit sol - " I morgon skolen I få hjälp, när solen bränner som hetast (enl. Första Samuelsboken, 11:9). Kärlet som är tillverkat av roten från en gran är rödmålat och rymmer 2,3 liter. Kåsan är 75 cm hög.

Dessa dekorativa kåsor har varit festkåsor, som i början av 1500-talet hörde till slottens och kungsgårdarnas serviser i Sverige och Finland. Festkåsorna som var försedda med årtal och adelsvapen tillverkades främst för högadelns bröllopsfirande.

Största delen av festkåsorna, vilka är nära förknippade med finlandssvenska adelssläkter, har bevarats i Sverige, dit de exporterades från Vakka-Finland. Den enda till namnet kända tillverkaren av kåsor var Per Kousomakare från Vanhakylä i Vemo. Utförseln av kåsor till Stockholm var speciellt riklig under 1500-talet.

Enligt traditionen har kåsan från Rusko kommit till Finland vid årsskiftet 1700-1800 med Karl Gustaf Engholms far, Fredrik Engholm som var född i Sverige och verkat som trädgårdsmästare på Tykö bruk. Sonen hade år 1831 köpt Heikkilä gård i byn Hujala i Rusko.

Enligt historikern Olaus Magnus (1490-1557) användes likadana höga träkärl vid de nordiska folkens dryckeslag. Kåsan kunde läggas på huvudet och man kunde dansa runt ett varv med den. Det var också brukligt att vid medeltida gillen dricka till minnet av gillets eget helgon.

Läsförhören som fick fotfäste i kyrkolagen från år 1686 hölls av kyrkan och var en motsvarighet till vår tids skriftskola. Till programmet hörde bl.a. förhör i den kristna läran och i läskunnighet. Före den allmänna läroplikten hade läsförhören en viktig uppgift i och med att de främjade läskunnigheten och kännedomen om katekesen.

Ännu för några årtionden sedan var läsförhören allmänna och fortfarande går drygt 100 000 finländare årligen till läsförhör. Läsförhören har dock ändrat karaktär, i stället för förhör diskuterar man tillsammans, läser Bibeln, sjunger läsförhörspsalmer och dricker kaffe.

Läsförhören anordnades för det mesta på stora bondgårdar, där man turades om att arrangera dem. Utöver det religiösa programmet serverades även bl.a. hembryggt öl (fi: sahti). Gårdarna kunde också tävla sinsemellan om vem som hade den bästa serveringen. Midvintern, då man inte hade så mycket arbete på bondgårdarna, var den bästa tiden för läsförhör.

Risto Hakomäki