Luftlarmssiren

Under andra världskriget riktade Sovjetunionen sina luftangrepp också mot Finlands städer. De första bombardemangen skedde genast under vinterkrigets första dag, då Helsingfors bombarderades två gånger vilket resulterade i 90 döda. Under de följande krigsåren fortsatte bombardemangen av Helsingfors. Flest dödsoffer krävde en serie av tre stycken storbombardemang i februari 1944.

Under loppet av dessa anföll fienden med en styrka på över 2000 flygplan, vilka släppte mer än 16 000 bomber, som förorsakade 150 människors död - de flesta av dessa civilpersoner. Av byggnaderna förstördes eller skadades ca 6 %. Sammanlagt miste 351 personer livet i samband med bombarderingarna av Helsingfors.

Flyglarmens stigande och sjunkande alarmsignal blev under krigstiden bekant för finländarna. Enligt instruktionerna ljöd sirenerna oavbrutet i 3-5 minuter då angreppet närmade sig, efteråt signalerade en jämn signal att faran var över. År 1938 beslöt Helsingfors stad sig för att förverkliga larmsystemet och beställde, bl.a. av Strömberg AB, 50 stycken eldrivna sirener som placerades på husens tak. Deras frekvensområde var 600 meter. För att komplettera dessas hörbarhet fanns det åtskilliga handdrivna, med bärhandtag försedda sirener som vevades igång med en startvev.

Månadens föremål är en handdriven larmsiren från krigstiden. Den har använts på lotsstationen vid Vrakholmen i Helsingfors, som senare fungerat som Finlands sjöfartsmuseum.

Risto Hakomäki

Litteratur:

Martti Helminen - Aslak Lukander: Helsingin suurpommitukset helmikuussa 1944. Helsinki: WSOY, 2004.