Peter den Stores skäggmynt

I samlingar med ryska mynt stöter man stundom på en egenartad liten slant som är prydd med en näsa, samt mustasch och skägg. Ovanför bilden finns texten ДЕНГИ ВЗЯТЫ ("pengar erhållna"). På andra sidan finns dubbelörnen och under den det kyrilliska årtalet, oftast 1705 (bild 1 och 2). Det är frågan om ett dokument från den tid då Ryssland för första gången styrdes mot ett mera västerländskt håll.

Männens ansiktsbehåring har genom tiderna signalerat om olika saker, såsom ställning, grupptillbehörighet, visdom, hälsa eller ålderdom. Under antiken sågs skägget ofta som en statussymbol, och under medeltiden började prästerna i den östra kyrkan anlägga långa skägg som ett tecken på hängivelse till tron. Skäggens guldålder var 1500-talet och början på 1600-talet, då skägget skulle vara stort och långt. I Västeuropa tog den stora peruken därefter över och remplacerade skägget, 1700-talet blev därmed de renrakade hakornas sekel. I Ryssland såg modet dock annorlunda ut och skägget behöll sin popularitet. Så hade skägget också en lång historia som statussymbol i Ryssland, självaste Ivan IV sade på 1500-talet att "den som rakar bort sitt skägg begår en synd som inte ens blodet från alla martyrer kan tvätta bort".

Peter den Store ville dock att ryssarna skulle anpassa sig till det europeiska modet och förbjöd därför år 1698 sina undersåtars skäggväxt. Förbudet väckte stort missnöje och som en kompromiss bestämdes att skägget fick behållas, så länge man betalade skatt på det. För ståndspersoner var skatten till en början 30-100 rubel i året, medan livegna bara erlade en kopek för att behålla skägget; prästernas skägg lät man från början passera utan inblandning. Som kvittens på betalningen fick man en kopparpollett, som vid anspråk skulle uppvisas till inspektörerna. Skatten var formellt i kraft fram till år 1764, men polletternas tillverkning upphörde efter år 1725.

Nästan alla bevarade exemplar är av den modell som här beskrivits och från år 1705. Från åren 1724-1725 känner man även till ytterst sällsynta fyrkantiga polletter med enbart text. I Ryssland kunde samlarna fram till 1900-talets början från myntverket inhandla nypräglingar av mynt och medaljer, vilka gick under namnet novodel. För det äldsta materialets del är det i regel frågan om tillverkning med nya stämplar. Nypräglingar gjordes även av skäggmynten. De ursprungliga mynten är i allmänhet tilläggsstämplade med en liten dubbelörn (bild 1), medan denna extrastämpel oftast saknas på nypräglingarna. Dessa kan även vara gjorda i silver (bild 2), eller rentav i guld.

De båda här avbildade mynten hör till assessor Gustaf Ignatius (1844-1931) samling, som förärades Helsingfors universitet i två partier åren 1931 och 1971. Universitets samling är deponerad i Nationalmuseet. 

Tuukka Talvio och Frida Ehrnsten