Skönskridskor

Från att från början varit ett viktigt fortskaffningsmedel, utvecklades skridskoåkningen under århundradens lopp gradvis till en fritidshobby och tävlingssport. Redan på 1600-talet var skridskoåkning ett populärt tidsfördriv i Holland, där man tillbringade såväl vardag som fest på isen. Skridskorna på den tiden hade rak skena och böjd spets. Järnskenan var fastsatt i en fotplatta av trä, som med remmar spändes fast på kängan. Den modellen fungerade bra för långfärdsåkning och hastighetsåkning, men sämre för konståkning.

Från och med 1850-talet utvecklades konståkningen med Nordamerika i spetsen, främst tack vare nya skridskor med även fotstödet tillverkat i metall. Särskilt känd var amerikanen Jackson Haines (1840-1875) som sedan 1860-talet uppträdde även i Europa. Han använde sig av skridskor med rundslipad skena som möjliggjorde smidigare rörelser, däribland piruetter och små hopp. År 1875 besökte Haines Helsingfors och Karleby i Finland. Han dog i tuberkulos i Karleby, där han också ligger begravd.

Ett helt årtionde dominerade svensken Ulrich Salchow tävlingarna inom konståkning. Mellan åren 1901-1910 vann han hela 10 världsmästerskap. Salchows framgång hänger ihop med en ny skridskotyp som han utvecklade. Han använde sig av en modell med smalare skena än tidigare, som var rak på mitten och böjd i båda ändorna. Dessutom introducerade han taggarna frampå skenan som underlättade hoppen. Så utvecklades skönskridskons skena till sådan som den i grunddrag är än idag.

Ännu långt in på 1900-talet bestod skridskorna av fristående skenor som på olika sätt spändes fast på skorna. Under 1920- och 1930-talen blev snörda stövlar med fastskruvad skena så småningom allmännare. Skenorna kunde inte lossgöras från stövlarna och följaktligen kunde inte heller stövlarna längre användas till någonting annat än skridskoåkning. Den här månadens föremål, ett par skönskridskor för kvinnor, representerar precis detta skede i utvecklingen.

Skridskorna har på 1930-talet använts i Hyvinge, då Zenia Rantala (född Herttua) fru till Jussi Rantala, direktören för Ridasjärvi arbetsanstalt, åkte skridskor på sjön Ridasjärvi. Skönskridskorna har anskaffats från USA, där de tillverkats av skridskofabrikanten Barney & Berry. Barney & Berry som verkade i Springfield, Massachusetts, hade börjat sin verksamhet redan i mitten av 1800-talet.

Stöveldelen på skridskorna är gjord i brunt läder och för att de skulle kunna spännas stramt åt på foten är snörningen tät. I början på 1900-talet var skridskor för kvinnor antingen bruna eller svarta. Den norska skridskostjärnan Sonja Henie var först ute med att använda vita skridskor. Sonja Henie började sin tävlingskarriär med OS 1924 som bara 11 år gammal. Olympiskt guld vann hon åren 1928, 1932 och 1936. Efter det övergick hon till att bli en stjärna i Hollywoods skridskofilmer. Hennes fenomenala skicklighet och karriär har säkert inspirerat flera flickor och kvinnor till att ta på sig skridskorna.

Satu Frondelius