Carl Harlunds träkalender

Den lilla och oansenliga kalendern som ingår i de etnografiska samlingarna – egentligen bara en träbit – är inte uppseendeväckande som föremål, men personen som gjorde den är intressant.

Kalendern är gjord av Carl Harlund (som ortsborna kallade Haarlunti). Han föddes 1739 i en borgarfamilj i Nystad, tog studenten och studerade därefter vid Åbo akademi. Han valdes till rådman i Nystad 1771, men av någon okänd anledning avböjde han tjänsten innan den var bekräftad. Därefter vet man att han reste i Stockholm, Luleå, Vasa och Österbotten. I Ikalis församlings konfirmationslängd nämns att han flyttade bort för att ”resa omkring i världen”. Det sägs att han även skulle ha studerat i Tyskland, men varit tvungen att avbryta studierna för att han ”bröt samman”. Han talade åtta språk och förstod tolv.

De skriftliga uppgifterna om Harlunds liv är knapphändiga, men traditionen berättar att han tog anställning som kartografassistent i Karvia vid tiden då man förrättade storskiftet i Karvia under åren 1783–1787. Dessutom grävde han diken och arbetade på åkrar. På senare år sägs han ha varit en säregen folklig filosof och spåman. Han bodde i Karvia resten av sitt liv och dog som fattighjon ”av ålderns skröplighet” 1816.

Kaplanen i Karvia, W. Ingman, donerade kalendern till museets samlingar 1885. Den hade lämnats kvar i Harlunds sista bostad, huset Hormaluoma i byn Sarankylä i Karvia. Kalendern är tunn, cirka tolv centimeter hög, med inristade tecken och siffror. Anteckningarna har ristats på sex tudelade rader på vardera sidan av föremålet.

Kalendrar användes redan av forntida kulturer för att spå och många föreställningar och seder var förknippade med dem. De användes inte bara för att följa tiden utan även för att sia om framtiden. Harlund gjorde i sin tid många spådomar som senare besannades:

– Vägarna kantas av telefontrådar som spindelnät. Den ena mannen står på ena sidan av jordklotet, den andra på den andra sidan, och de talar mellan sig.

– Folk kör med huvudlösa hästar på landsvägar. Huvudlösa hästar drar laster längs med vägar av järn.

– Ljuset dinglar på en tråd.

– I Finland behövs bara en präst som man kan lyssna till hemifrån liggande i den egna sängen.

– Till slut blir lien överflödiga, eftersom höet slås med maskin.

– Ett stort krig bryter ut. Kriget förs i luften, på land, i vattnet och under vattnet.

En Karviabo sade följande om Harlund: ”Han var en sådan som visste i förväg och nu har allt det han pratade om besannats.”

Harlund gjorde även kalenderanteckningar på väggen i boden där han bodde den sista tiden. Där hade han ristat in ”filosofens kalender” som börjar vid sommarsolståndet 1800. Anteckningarna fortsätter 16 år framåt, nästan fram till Harlunds bortgång. Anteckningarna liknar dem som finns i kalendern på museet.

Docent Paul Kustaanheimo undersökte en gång i tiden kalenderanteckningarna och skrev bland annat följande:

"Harlund verkar inte ha varit nöjd med den vanliga kalendern, eftersom han inledde en ny tideräkning och numrerade åren (Or = dr) med start i l så att nollpunkten (sannolikt) var midsommaren 1800. Det nya året börjar när solen går till Krabbans tecken, alltså den 22 juni. Månaderna är märkta med stjärnbilderna i zodiaken och datumet verkar beteckna hur många dagar (dvs. hur många grader) solen står vid vardera stjärnbilden. Den sista anteckningen, 21 lejon or 16, motsvarade därmed det normala datumet den 13 augusti 1815-------."

Min kollega, intendent Heli Lahdentausta, undersökte på min begäran vägganteckningarna från 1809 som är skrivna ungefär vid tiden för Finska kriget. Baserat på stjärntecknens grader har Harlund detta år gjort anteckningar på följande datum: den 5 januari, den 7 februari, den 28 juli, den 7 september, den 10 oktober, den 10 november, den 26 november och den 22 december.

Kustaanheimo konstaterade på sin tid att det inte går att veta vad som hänt dessa dagar. Anteckningarna kan röra händelser i upphovsmannens privatliv, de viktigaste händelserna i omgivningen, jordbruket eller väderleken.

Föremålet är för närvarande inte utställt.

Sari Tauriainen

Källor:

Saari Eino 1977. Entinen Karvia. 3 osa. Karvian kotiseutuyhdistys ry.

Muntliga källor:

Lahdentausta Heli, intendent, Finlands nationalmuseum.