Mygghatt från östra Karelen

Månadens föremål – Juli 2020

Under sommarkvällarna är myggorna, samt deras underart stickmyggorna, ett förargligt sällskap särskilt på skuggiga platser. I flera generationers tid har man skyddat sig mot dessa blodsugare, men i Finlands nationalmuseums samlingar hittar vi enbart några föremål som bevis på detta. Sådana är till exempel den samiska samlingens rankine, som är ett myggskydd. Därtill finns en solfjäder av fågelfjädrar från Sibirien samt ett litet horn i vilket man har förvarat beckolja för att smörja ansiktet och händerna. Huvudbonader såsom mygghattar av linne- eller bomullstyg utgör en egen helhet.

Redan under medeltiden användes både i öst och i väst en huvudbonad med huva, som del av både mannens och kvinnans dräkt. Plagget, som skyddar axlar, nacke, hals och öron, var praktiskt under resor i kallt väder. Vid behov kunde man svänga flikarna och fästa dem upptill. I öst klädde man även lik med huvliknande huvudbonader. Kukkeli (tjubruna i norra Olonets ) var en hellång, täckande och framtill öppen kåpa som knöts med band under hakan. Den användes som likklädsel för både män som kvinnor.

I Finlands nationalmuseums samlingar finns fyra mygghattar från östra Karelen. För skogsmännen var hattarna en vardaglig skyddsutrustning mot tšakkor, myggor, men huvudbonaden har i tiderna varit nyttig även på svedjemarkerna, där den skyddade mot eldens hetta. Under sin resa i Olonets i Karelen sommaren 1917 införskaffade Ilmari Manninen som ung filosofie kandidat två mygghattar till Nationalmuseets samlingar.

Han gjorde sin insamlingsresa vid en historisk vändpunkt mellan två revolutioner. Ryska tsaren Nikolai II avsattes i mars (februari i Ryssland) och oktoberrevolutionen, i vilken bolsjevikerna kom till makten, skedde några månader senare. I storfurstendömet Finland följdes dessa händelser av Finlands självständighet i december 1917 samt inbördeskriget på vårvintern 1918. Den osäkra situationen påverkade också Manninens resa och en del av hans insamlade föremål blev på andra sidan gränsen fastän frakten redan var betald. Slutligen kom hela samlingen omfattande 94 föremål till Nationalmuseet år 1919.

Under sin färd genom byarna i Olonets fäste Ilmari Manninen sin blick på det förflutna, gamla seder och bevarandet av folkkulturen som var på väg att dö ut. Detta uppnådde han särskilt i de avlägsna bygderna i norra Olonets. Han iakttog även vilka slags förändringar som landsvägar, inköpsresor till städer och yrkessegregering fått till stånd. Till exempel höll jakten på att övergå i händerna på yrkesmän. I produktionen av handsydda mygghattar användes bomullstyg, vilket vittnar om att köpta tyger blivit allt vanligare.

Mygghatten, som även kallades kukkeli, småkrypshatt eller tjakkahatt, var en beklädnad som väckte uppmärksamhet hos utomstående. Detta syns bland annat i att samlarna tydligt var intresserade av dessa huvudbonader. Förutom hattarna som Ilmari Manninen hämtade, så har dylika tillfogats Finlands nationalmuseums samlingar som ett resultat av samlingsresor utförda av fotograf I. K. Inha och arkitekterna Yrjö Blomstedt och Victor Joachim Sucksdorff år 1894.

Att Akseli Gallen-Kallela vid sidan om björnen med röjkniv stående på brutna silverbojor och bälten av vargtänder därtill valde mygghatten som ett kännetecken för östra Karelens vapen, berättar även det om intresset för huvudbonaden. Våren 1920 arbetade Gallen-Kallela med skisser för den östkarelska flaggan samt landskapsvapnet, samtidigt som attackerna som de finska frändefolksaktivisterna inlett år 1918 i östra Karelen närmade sig sitt slut.

Frikårernas beväpnade verksamhet i Vitahavskarelen och Olonets-Karelen bringade inte önskat resultat. På andra sidan gränsen mötte finländarna reserverade och förvirrade karelare, av vilka färre än väntat understödde planerna på att integrera östra Karelen med Finland. Slutligen medförde valet av K. J. Ståhlberg till Finlands president år 1919 att utrikespolitiken tog en fredligare riktning. Freden i Tartu slöts mellan Finland och Sovjetryssland den 14 oktober 1920. Fredsvillkoren var en besvikelse för frändefolksideologins förespråkare.

Gallen-Kallelas planerade vapen för östra Karelen med dess mygghatt har delvis broderats på en liten bordsduk, som donerats till Finlands nationalmuseums samling ur Anni och Wasili Keynäs kvarlåtenskap. Familjen bosatte sig på Finlands sida, bland de över 33 000 karelska och ingermanländska flyktingar som flyttade hit från andra sidan den östra gränsen under de oroliga tiderna i början på 1920-talet.

Föremålen är inte just nu utställt.

Anna-Mari Immonen

Källor:

Laine Antti 1998. Venäjän Karjala 1900-luvulla. Karjala, historia, kansa ja kulttuuri, red. Pekka Nevalainen & Hannes Sihvo. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.

Laurla Kari K. 1997. Itä-Karjalan tunnuksia. Collegium Heraldicum Fennicum ry/Airut. Helsinki.

Manninen Ilmari 1919. Kansatieteellisiä kertomuksia Pohjois-Aunuksesta. Porvoo.

Manninen Ilmari 1932. Karjalaisten puvustosta. Karjalan kirja, red. Iivo Härkönen. Porvoo.

Roselius Aapo & Oula Silvennoinen 2019. Villi itä. Suomen heimosodat ja Itä-Euroopan murros 1918–1921. Helsinki.

Sihvo Pirkko 2005. Miesten päähineet. Rahwaan puku. Näkökulmia Suomen kansallismuseon kansanpukukokoelmaan, red. Ildikó Lehtinen & Pirkko Sihvo. Museovirasto, Helsinki.

Su4976 7 Saaskilakki
Mygghatt, det vill säga tjakkahatt från Olonets-Karelen i Kolvasjärvi (SU4976:7). Införskaffad till Nationalmuseets samlingar av Ilmari Manninen år 1917. Foto: Markku Haverinen, Museiverket.
Su 6087 Liina
En bordsduk som försetts med östra Karelens vapen (SU6087). Ovanom skölden har man med grön och röd silkestråd sytt en mygghatt med förstygn, vars konturer är betonade med vitt stjälkstygnsbroderi. Foto: Markku Haverinen, Museiverket.
Suk 77 90 Mies Saaskilakki Paassa
Arkitekterna Yrjö Blomstedt ja Victor Joachim Sucksdorff förevigade under sin resa i östra Karelen 1894 en man med en kukkeli på huvudet i byn Miinoa. Foto: Yrjö Blomstedt och Victor Joachim Sucksdorff, Museiverket (SUK77:90).