Månadens föremål - Mars 2020

I augusti 1898 skickade länsman F. W. Chydenius en tjänsteförsändelse från Lieksa i Norra Karelen till Finska fornminnesföreningens sekreterare. Försändelsen innehöll silvermynt som gömts undan i början på 1600-talet. Mynten hittades när stugägaren Olli Heikkinen flyttade stenar till Viekis prästgårdsbyggnad i maj samma år. Stenarna fanns på Viekiåns östra strand på en plats som kallades Kirkkosuo (Kyrkkärret). Bland stenarna upptäcktes en stor mängd ”ovala silvermynt”. Allt som allt grävdes 585 mynt fram. Dessutom hittades tre silverörringar och ett ortodoxt kors. Fyndet vägde sammanlagt 411 gram och det förvärvades till Statens historiska museums (senare Finlands nationalmuseets) samlingar.

De ”ovala silvermynten” som nämndes i beskrivningen av fyndet är ryska kopek. På svenska kallas dessa mynt för droppmynt. I äldre litteratur stöter man ofta på benämningen ”puolanlehtinen” på finska (lingonblad på svenska), och så kallas de till exempel i den ursprungliga förteckningen över fyndet. Myntens namn kommer av deras oregelbundna form som beror på att de är präglade på silvertråd. Droppmynt började präglas på 1380-talet och då var de alla dengan till det nominella värdet. De äldsta i Finland präglade droppmynten är präglade i Novgorod och i Pskov i slutet av 1400-talet. I samband med myntreformen 1535 blev kopeken Rysslands huvudmynt. Denga blev nu en benämning på mynt av en halv kopeks värde. En kopek vägde ungefär 0,78 gram och en denga 0,39 gram. Namnet kopek kommer av motivet på mynten, en ryttare med spjut. På ryska heter spjut kopje.

De 19 äldsta mynten i depån från Vieki är kopek från tiden då Ivan IV var storfurste av Moskva (1533–1547). Från Ivans tid som kejsare (1547–1584) finns 72 mynt, från Fjodor I:s tid (1584–1598) 72 mynt, från Boris Godunovs tid (1598–1605) 172 mynt, från Dmitrij II:s det vill säga Falske Dmitrijs tid (1605–1606) 55 mynt och från Vasilij Sjujskijs tid (1606–1610) 167 mynt. Det yngsta myntet är en kopek som svenskarna lät prägla i Novgorod 1611–1617. Detta mynt är en kopia av de ryska mynten. Dessutom innehöll gömman 44 mynt som är så pass otydbara eller snett präglade att de inte kan kategoriseras närmare. Fynd av detta slag visar att droppkopeker har kunnat användas under lång tid och att de inte förlorade sitt värde trots att regenten byttes.

Mynten och de andra föremålen har helt klart avsiktligt gömts i marken, de kan inte ha tappats i misstag. Större myntskatter har oftast gömts undan som besparingar eller då akut fara hotat. Vanligen består besparingarna av mynt av god kvalitet från en längre tidsperiod. I nödlägen, till exempel under krig, har man inte haft möjlighet till samma slags urval, utan oftast innehåller de gömmorna mynt som någon har råkat ha vid just den tidpunkten. Gömmor av detta slag kan naturligtvis också ha blandats med äldre besparingar och ofta innehåller de andra värdeföremål. Även byten efter plundringståg kunde tillfälligt grävas ner i marken.

Utifrån dateringen av mynten har silverskatten i Vieki gömts undan på 1610-talet. Gränskonflikterna mellan Sverige och Ryssland hade pågått under hela 1500-talet och efter freden i Teusina (1595) följde gränslinjen i stora drag gränslinjen efter freden i Nöteborg (1323). Rurikdynastin dog ut i Ryssland 1598 vilket ledde till Stora oredan. Denna fortsatte till 1613 och samtidigt försökte svenskarna återigen erövra nya områden av Ryssland. Tsar Vasilij Sjujskij undertecknade ett fördrag om Kexholms län med Sverige, men Sjujskijs efterträdare gick inte med på att överlåta området till Sverige. Detta ledde till det så kallade Ingermanländska kriget, under vilket svenskarna erövrade bland annat staden Novgorod.

Med all sannolikhet har skatten i Vieki grävts ner under dessa oroligheter. Ingermanländska kriget ledde till att många områden i norra Karelen ödelades och i ödegårdsförteckningen från 1615 har Ilomants, Pielisjärvi, Suistamo, Salmis och Suojärvi markerats som obebodda: i områdena fanns inte ett enda hus med skattebetalningsförmåga. I freden i Stolbova 1617 fick Sverige Kexholms län och Ingermanland. Vid denna tid lämnade många av de ortodoxa invånarna allt de ägde och flydde till den ryska sidan. Befolkningen ersattes med lutherska nybyggare, vilket ledde till nya konflikter och var en av orsakerna till Karl X Gustavs ryska krig som fördes mellan Sverige och Ryssland 1656–1658. Majoriteten av de ortodoxa som ännu bodde kvar i de gamla byarna efter freden i Stolbova flydde till Ryssland efter detta krig och lämnade ödebyar, begravningsplatser samt olika slags skattgömmor efter sig.

Frida Ehrnsten

Källor:

Ehrnsten Frida & Kunnas-Pusa Liisa 2020. Karjalan rahalöydöt – Myntfynd från Karelen. Suomen rahahistoria, Maakuntainventointi 2 – Finlands mynthistoria, Landskapsinventeringen 2. Helsinki/Helsingfors: Suomen Numismaattinen Yhdistys - Numismatiska Föreningen i Finland.