Bord donerat av Nationalmuseets vänner

Föreningen Nationalmuseets vänner förärade förra julen museet med en fin gåva. Vännerna donerade ett bord till museet som möbelsnickargesällen Gustaf Berggren tillverkade i början av 1800-talet i Helsingfors. Denna klenod upptäcktes i Galerie Donner i Helsingfors. Bordet är intressant ur flera perspektiv. Det förmodas ha tillverkats 1825. Ändå är den ännu av sengustaviansk stil, medan beslagen av mässing är av något senare empirstil. Med tanke på tidpunkten är den sengustavianska stilen gammalmodig, Finland hade ju förlorat sin fasta koppling till Sverige redan 16 år tidigare. Detta säger någonting om hur sakta modestilarna ändrades.

Emellertid var stilistisk gammalmodighet vanligt i synnerhet inom möbelsnickarnas skrå: som sitt mästerprov tillverkade Henrik Forsberg 1792 en sekretär i rokokostil i Helsingfors och likaledes tillverkade Helsingforsbon och snickaren Erik Leander så sent som 1805 ett spelbord med drag av rokoko. Denna ålderdomlighet torde förklara varför Berggrens bord i mitten av 1820-talet är helt i sengustaviansk stil, bortsett från beslagen (som också de är något föråldrade). Syftet med mästerprovet var att vara ett bevis på möbelsnickarens yrkesmässiga kompetens och därmed började man följa modeflödena vid tidpunkten för tillverkningen av arbetet först strax före mitten av 1800-talet. För kunderna tillverkade man självfallet alltid moderiktiga föremål.

Gustaf Berggren (ursprungligen Gumberg), som tillverkade Nationalmuseets vänners bord, föddes 1801 och blev lärjunge vid mäster Joseph Öhrnbergs verkstad i Helsingfors 1814. Han arbetade som gesäll 1820–1825 vid såväl Öhrnbergs verkstad som i Sankt Petersburg. Berggren godkändes som mästare 1829 i Helsingfors. Som sitt mästerprov tillverkade han en kommod beklädd med mahogny och en helfransk kammardörr. I kommoden syns redan influenser av den nya stilen biedermeier – vistelsen i Sankt Petersburg har onekligen haft en inverkan. Berggren ingick äktenskap 1830 med Ulrika Ramstedt, änka till klensmedsåldermannen Anders Ramstedt. Tillsammans fick de tre barn. I dokumenten nämns änkan som medellös 1855, så Berggren själv har dött redan tidigare.

Bordets utdragslåda är indelad i mindre fack och var kanske avsedd för förvaring av skriv- och sytillbehör och i båda ändarna av bordet finns utdragbara skivor för ljusstakar. Gesällens prägel, det att alla detaljer inte är finslipade till mästernivå, syns endast i ljusstakeskivorna, som är tillverkade av obehandlad furu (de hade kunnat tillverkas av massiv mahogny eller faneras med mahogny).

Märkningarna i botten av utdragslådan är skrivna med två olika handstilar. Den tydligare handstilen är något äldre, tysk skrivstil, vilket vittnar om att skribenten är äldre och mera utbildad än den som skrivit märkningar vårdslöst och snabbt. Märkningen som skrivits med den noggrannare handstilen kan ha skrivits av mästaren, Joseph Öhrnberg, då han ju hade översyn över arbetet. För närvarande ger de slutna arkiven dock inte någon möjlighet till jämförelse av handstilarna.

I Helsingfors nämns de första möbelsnickarna i dokument från 1500-talet, i tjänstgöring för kungsgården, och på 1600-talet omnämns de även i tjänstgöring för kyrkan. Snickare som verkade på 1700-talet i Helsingfors hörde till skråna i antingen Stockholm eller Åbo, tills tre av stadens snickare 1748 tilläts bilda ett eget skrå. Gesällernas brödraskap, som ordnades på samma sätt som mästarnas skrån, uppstod i Sverige på 1600-talet. Med tiden och i takt med att skråna växte, ökade också antalet gesällbrödraskap.

I skråförordningen från år 1720 förordnades samtliga skråmästare att märka de möbler de tillverkade med sin namnstämpel. Med detta strävade man även efter att säkerställa en hög nivå på hantverkets kvalitet. Trots detta känner man inte till en enda möbel från 1700-talet som stämplats av en finländsk snickare. Vanligen märkte inte gesällerna alls de möbler som de tillverkade, de arbetade ju bara under sin mästares namn, direkt underställda denne. Med anledning av detta är det högst ovanligt med signerade möbler som kan anses vara gesällprov, varför bordet som Vännerna donerat till Nationalmuseet är ett ansenligt tillägg till Nationalmuseets samlingar.

Jouni Kuurne