Pirukammarens målade tapet

Av den inredning från 1600–1800-talen som bevarats i Villnäs slott lär den så kallade Pirukammaren – ”Djävulskammaren” – vara den mest kända, framförallt tack vare de målade 1700-talstapeterna som täcker väggarna. Den mest intressanta målningen är trädgårdslandskapet i barockstil, som pryder rummets bakre vägg, medan rummets namn kommer från satyransiktet som finns på en av pilastrarna. Det har dock visat sig vara en utmaning att undersöka väggmålningarna i Pirukammaren.

Redan frågan om väggmålningarnas placering i Villnäs är anmärkningsvärt svår. Frågan blir än mer problematisk av en omnämning från 1836 i bouppteckningen efter Villnäs förste ägare av Mannerheimsläkten, Carl Erik Mannerheim, utgående från vilken den nuvarande Pirukammaren skulle ha bestått av två rum. Om Pirukammaren har omvandlats till ett rum först därefter, kan de målade tapeterna inte ha funnits där före det. Detta påvisas av rumsbenämningarna, som används i bouppteckningen från 1836 samt av att tapetfälten i Pirukammaren inte skulle räcka till väggarna i två rum. Med tanke på takhöjden och tapeternas höjd kan de heller inte ha funnits till exempel på andra våningen i Villnäs. Med tanke på detta kan man anta att målningarna har förts till Villnäs först efter år 1836. I sådana fall är en sannolik tidpunkt den senare delen av 1800-talet, eftersom Carl Robert Mannerheim, som ärvde slottet 1863, inredde Villnäs med antika föremål och strävade efter att skapa en historiskt representativ helhet.

I Pirukammarens tapeter kan man troligen urskilja målningar från två olika tidsperioder. I samband med att tapeterna sattes upp på väggarna, har de kompletterats genom att fler fält har målats på väggytorna som de ursprungliga målningarna inte har räckt till. En lämplig tidpunkt för kompletteringsmålningarna med tanke på de stilistiska grunderna kan vara slutet av 1700-talet, bland annat eftersom satyrhuvudet i väggmålningen har avbildats i en tidstypisk, sengustaviansk ram som pryds av ett rutmönster. Då stöter vi dock ånyo på frågan om rummets struktur. Med anledning av detta måste vi nöja oss med förmodan att också kompletteringsmålningarna på Pirukammarens tapeter har gjorts först under 1800-talets senare hälft.

Terminus post quem för Pirukammarens tapeter är 1748, eftersom man som förlaga till dekorationen på skråkistan för skomakarskrået i Åbo har använt samma gravering som i Pirukammaren. Man kan anta att förlaga har varit en gravyr, eftersom skråmålare i den här typen av dekorationer vanligen tog hjälp av europeisk konstgrafik. Bilden som målats på locket till skråkistan har till och med inramats med samma rokokoram som landskapet i Pirukammaren.

Barockträdgården som avbildats på tapeten är hittills okänd. Man kan nämligen anta att gravyren som utgjorde mallen föreställde en riktig europeisk trädgård. Tidigare föreslagna hypoteser om platsen som målningen föreställer är Kungsträdgården och Drottningholm i Stockholm, men det lär baseras på att dessa två var de mest betydande barockträdgårdarna som låg närmast Villnäs.

Med tanke på klädmodet för personerna som rör sig i landskapet, är gravyren som utgjort förlagan för det sannolikt från 1730- eller 1740-talet. Eftersom det inte finns någon information om varken gravören eller motivet, är den enda ledtråden dess datering till före 1748. Detta allena hjälper dock inte till att lösa frågan. Den enda identifieringsmetoden som skulle kunna tillämpas vore att gå igenom så många gravyrer och bildverk från början av 1700-talet som möjligt som föreställer europeiska trädgårdar. Även detta har visat sig vara förvånansvärt besvärligt till och med idag, trots att man via internet har tillgång till en större mängd grafik än någonsin tidigare, tack vare att samlingar för olika bibliotek och museer har gjorts tillgängliga på webben. Bland dessa har några få gravyrer som föreställer likvärdiga parker hittats, men inte någon som är exakt likadan. Det kan nämligen förväntas att gravyren måste motsvara landskapet på tapeten på i det närmaste detaljnivå. Vad gäller människofigurerna kan man tillåta variationer i någon grad, men till övriga delar kan trädgårdens element och arkitekturen för byggnaden i bakgrunden förväntas motsvara verkligheten.

Utgående från gravyren har en mycket liknande park varit Nymphenburg i München, som de bayerska kungarna i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet lät anlägga. Någon gravyr som motsvarar tapeten har hitintills inte hittats, vilket innebär att vi måste avstå från denna identifiering. Gravyren föreställande Nymphenburg är dock ett bra exempel på hur träden utmed kanterna på parken och de beskurna trädhäckarna har uppfattats fel i Pirukammarens målning: de slanka träden växer inte inifrån häckarna, utan har sannolikt varit placerade framför dem eller ännu mer sannolikt bakom dem.

En annan park vars allmänna utseende skulle passa som förlaga till landskapet i Pirukammaren är Sorghvliet i Haag. Parken och huset i den uppfördes 1643 av den holländske rådmannen och poeten Jacob Cats. Såsom parkens namn (”bekymmerslös”) avslöjar, var den avsedd som en plats där Cats kunde slå ifrån sig det bråda stadslivet och vardagens bekymmer. Någon gravyr av Sorghvliet som till fullo motsvarar målningen på väggen i Pirukammaren har inte heller påträffats, men bildverket Tonneel van nederlandse lusthoven, som föreställer holländska slott och parker och som Jan van de Aveelen och Nicolaas Visscher publicerade 1718–1748 i Amsterdam, finns en parkvy som det lönar sig att jämföra med målningen i Pirukammaren. Verket bestod delvis av tidigare publicerade bilder och den gravyr av Johannes Covens och Cornelis Mortier som föreställde Sorghvliet skapades på 1690-talet.

Parken framställs i gravyren från samma riktning som i Pirukammaren, med andra ord ur centralperspektivet, men blickfältet i gravyren är högre än i väggmålningen. Häckarna och träden vid sidorna skiljer sig från varandra och på bilden av Sorghvliet finns inte det balustrad, den port och de trappor eller den bassäng som finns i förgrunden på väggmålningen. Även om inte heller Covens och Mortiers gravyr av Sorghvliet till alla delar motsvarar landskapet på tapeten i Pirukammaren, ligger den dock närmast.

Således, tills den exakt rätta gravyren återfinns, kunde motivet för landskapet i Pirukammaren vara… Bekymmerslös.

Jouni Kuurne