Månadens föremål - November 2024

”Torkat skal från kräm gjort på jordgubbar, som används i tevatten i stället för grädde; från byn Demeslowskaja i Archangelsk län.”

Denna anteckning har skrivits med en vacker handstil och bläckpenna i museets gamla huvudkatalog för etnografiska samlingar. Archangelsk län ligger vid Vita havet i Ryssland, det geografiska läget av byn är inte exakt känt.

När man berättar att det i museets samlingar finns torkad kräm eller skal från torkad kräm, är svaret oftast ”vad i all sin dar!” och ett roat skratt. I våra samlingar som omfattar omkring en halv miljon föremål finns verkligen allt möjligt. Krämskalet var något av en kuriositet, åtminstone ur finländskt perspektiv, kanske redan när det anlände till museet. Det ingick i en samling av blandade vardagliga föremål som magister Hj. Basiliev sammanställde i norra Ryssland och som infördes i museets samlingar 1889.

Torkat krämskal?

Te och kräm känns inte nödvändigtvis som en naturlig kombination första gången man hör det nämnas. Tedrickare som rest i Ryssland har dock kunnat få ett urval sylter, avsedda att blandas i teet, med sin tebeställning. Olika slags bärsylter är typiska tillbehör till te i Ryssland, som ger både smak och sötma. I synnerhet jordgubbssylt anses vara vanligt. Sylten kan blandas i teet direkt eller så kan man dricka teet ”genom” en liten sked med sylt som man stoppar i munnen.

Det är möjligt att detta torkade krämskal inte var en ersättning för grädde, såsom det antecknats i huvudkatalogen, utan för sylt. Torkad kräm håller längre än sylt och väger lite när man transporterar den med sig. Tyvärr har det inte antecknats någon närmare information om användningen av den torkade krämen, än mindre om vem som tillverkat den, vilket var brukligt på den tiden då den samlades in. Det är inte heller känt huruvida en dylik produkt varit typisk för området eller enbart en lokal kuriositet.

Krämskalets äventyr i museisamlingarna och museimedarbetarens hjärta

Ibland får ett föremål lite mer plats på museet eller i museimedarbetarens hjärta än vad dess egentliga storlek skulle ge upphov till. Ett föremål kan vara betydligt eftersom det berättar något verkligen väsentligt om sin tid. Betydelsefullheten kan också vara personlig och uppstå från de känslor som föremålet väcker.

Krämskalet gjorde inträde i mitt liv i början av 2010-talet när jag gjorde en praktik vid dåvarande Kulturernas museum i Helsingfors. Anteckningen i den gamla huvudkatalogen som jag råkade få syn på fick mig att skratta högt. När jag himlade mig över saken konstaterade en äldre kollega att krämen säkerligen redan hade blivit uppäten av skadeinsekter och försvunnit. Jag fick dock inte krämen ur huvudet och berättade om den även för bekanta under loppet av åren.

Många (museiarbets)år senare låg sedan krämskalet oväntat framför mina ögon! Jag behandlade föremål från det gamla samlingsförrådet när den gamla bekantskapen dök upp ur en transportlåda. Krämen hade inte blivit offer för skadeinsekter och med undantag för ett par bitar som brutits loss var den i riktigt fint skick.

130 år av historia

Krämskalet har möjligtvis under dess alla år på museet förvarats i en liten kartongask med glaslock. Sådana användes på museet redan på 1800-talet för förvaring av små föremål. Vanligtvis byter man ut föremålens förvaringsaskar mot nyare, men i detta fall bestämde man sig för att bevara asken som varit krämens hem i över 100 år på sätt och vis som en del av föremålet och som ett museihistoriskt minne. Ett motsvarande föremål skulle inte längre införlivas i samlingarna och således representerar detta krämskal sin tids samlingspolitik även i detta avseende.

Krämen flyttade till en specialkyl vid Museiverkets Samlings- och konserveringscenter, där man förvarar livsmedel som ingår i samlingarna. Det var där och då som krämens resa till ryktbarhet började. I Samlings- och konserveringscentret görs ofta rundvandringar med både husets egen personal och gäster och föremålskylen är en del av rundvandringen. Krämen har vid många tillfällen lyfts fram som ett exempel på livsmedel som ingår i samlingarna, eftersom den är ett roligt föremål, får folk att skratta och är förknippad med en personlig berättelse. I och med rundvandringarna har krämen blivit betydelsefull också för många andra museiexperter. Vilken resa ett krämskal gjort på 130 år!

Sanna Särkelä