ATO-korus brosch

I ingermanländaren Elsas (1921–1998) liv rymdes flera flyttar och byten av bostadsorten. Denna brosch hade hon kvar som ett minne från en av dem. Hon fick den i present i Finland i december 1944, inför sin stundande avfärd till Sovjetunionen.

Elsas flyttar i barndomen och ungdomen

Elsa Kurki föddes i Skuoritsa i Ingermanland, varifrån hon deporterades med sin adoptivfamilj till Sibirien 1936. Tvångsförflyttningen skedde i samband med den av Stalinregimen inledda utrensningen av gränstrakterna som utöver ingermanländare även berörde många andra befolkningsgrupper, såsom karelare.

I slutet av 1930-talet fick Elsa en studieplats i Leningrad, men studierna avbröts vid krigsutbrottet 1939. Elsa kom till Finland 1943 i tjugoårsåldern.

Under fortsättningskriget flyttades cirka 63 200 ingermanländare till Finland. Landet led av brist på arbetskraft under krigsåren, vilket man hoppades att ingermanländarna skulle mildra. Delvis motiverades befolkningsomflyttningen av mänskliga orsaker och en vilja att hjälpa.

Under kriget bodde Elsa i Lojo, där ingermanländarna hittade sysselsättning åtminstone vid kalkbruket Lohjan Kalkkitehdas Oy i Virkby, Lojo Cellulosafabriks Aktiebolag samt kalkgruvan i Ojamo. Fortsättningskriget slutade för Finlands del med mellanfreden i Moskva som slöts 19.9.1944.

I fredsvillkoren förband sig Finland att återlämna alla sovjetmedborgare. Detta omfattade även ingermanländarna. Återvändarna transporterades med tåg i huvudsak under perioden 5.12.1944–15.1.1945. Fram till 1953 återbördades till Sovjetunionen nästan 56 000 personer som klassats som sovjetmedborgare.

ATO-korus brosch i present

Elsa Ettlis (f. Kurki, senare Rähmönen) berättelse dokumenterades i Finska Litteratursällskapets arkiv under projektet Inkeri ja inkeriläisyys – muistot talteen, arkistot haltuun 2018–2020. I samband med detta infördes några föremål som tillhört henne i Finlands nationalmuseums samlingar.

I Elsas kvarlåtenskap fanns en brosch, skyddad av en kartongask, som tillverkats av ATO-koru, ett dotterbolag till Kultasepänliike A. Tillander, samt en bunt namnkort sammanbundna med ett rosa band. På kortet längst upp står följande: Ett minne till Elsa 15.12.1944.

Av materialet framgår inte om föremålet var en present från arbetsplatsen eller någon annan sammanslutning eller instans, men presenten hör ändå samman med Elsas avfärd från Finland. På asken som skyddar smycket har någon skrivit med kulspetspenna ”Finland år 1944”.

ATO-koru tillverkade smycken på 1930–1940-talen. På grund av materialbristen under kriget tillverkades smycken även av oädla metaller, såsom brons. Designer var Hanna Siegfrieds. Modellerna inspirerades av gamla folkliga smycken och forntida smycken. Även Finlands nationalmuseums samlingar var en inspirationskälla.

I ATO-korus katalog från 1945 finns samma brosch som Elsa fick. Den konvexa broschen med nationalromantisk ornamentik har numret 136 och kallas ”Auvo” (sällhet). Priset är 195 mark. I dagens pengar motsvarar detta 30 €.

Bild 1: Rund brosch med ett dekormotiv (SU6182) bestående av tre voluter på motstående sidor av ett blomstermotiv.
Bild 2: Brosch med namnet ”Auvo” från ATO-korus kollektion samt en ask med tillverkarens logotyp.
Bild 3: Kortbunten som Elsa fått innehåller 25 namn, varje namn på sin egen sida.
Bilder: Timo Ahola, Museiverket.

Via Sibirien till Estland och Finland

Efter krigstiden och tiden i Finland återvände Elsa ännu till sina släktingar i Sibirien, gifte sig med en man vid namn Ettli och skilde sig. Enligt bevarade dokument stadgade sig Elsas liv på 1960-talet i Estland. Sina vuxna år bodde hon i Pärnu där hon arbetade inom träindustrin.

Elsa Ettli flyttade med sin partner, ingermanländaren Eero Tielinen (1924–2003), ännu en gång från Estland till Finland i mitten av 1990-talet, en kort tid före sin bortgång. Även Eero hade någon gång under sitt liv varit deporterad någonstans i Sovjetunionen. Han hade även stridit i den finska armén.

Avfärder, återvändanden och nya avfärder, både påtvingande och frivilliga, var en del av livet för ingermanländarna och många andra befolkningsgrupper i de sovjetiska gränstrakterna på 1900-talet. Mängden föremål som överlevt de många flyttningarna är förståeligt nog liten och ännu färre av dessa föremål har införlivats i museisamlingar. Broschen som Elsa fick i Finland följde med henne i över 50 år och hamnade till slut i Finlands nationalmuseums samlingar, genom donation av Ossi Harjunpää.

Anna-Mari Immonen

Litteratur:

Flink, Toivo 2012: Pois nöyrän panta. Inkerin Liitto 1922–1944. Siirtolaisuusinstituutti: Turku.

Inkeri – Historia, kansa, kulttuuri. Toim. Pekka Nevalainen, Hannes Sihvo. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura: Helsinki.

Korte, Maiju & Savolainen, Ulla 2023: Sodan ja karkotuksen lapset. Inkeriläisiä elämäntarinoita. Into Kustannus: Helsinki.

Rautajoki, Reijo 2020: Vaiettu vaellus. Inkeriläisten leirit 1942–1944. Siirtolaisuusinstituutti: Turku.

Sihvo, Jouko 2000: Inkerin kansan 60 kohtalon vuotta. Gummerus: Jyväskylä.