Månadens föremål i november är ett lindeband från Jääski. Lindebandet kom till Finlands nationalmuseums samlingar slutet av 1800-talet.

En nyfödd i ett stramt paket

När barnet hade badats, skulle det lindas. Först kläddes barnet i en skjorta med ok, men om man inte hade en skjorta så sveptes barnet i en tyglapp som fördes under armarna, sedan en stjärtlapp och två stora tygstycken. Armarna lades rakt utmed sidorna, också benen rätades ut. ... Till sist snördes lindebandet, som drogs så tätt intill kroppen från halsen ned till tårna att barnet var ett alldeles styvt bylte. Så kunde även en ovan person lätt hantera barnet utan att behöva vara rädd för att barnet skulle få krokiga lemmar. (Minne från Korpilax från 1900-talets början)

Nyfödda lindades i Finland sannolikt redan under den tidiga medeltiden, men senast från 1500-talets mitt. I lindan som snörts hårt med lindebandet var barnet lätt att hantera. Lindan höll barnet varmt och hjälpte att hålla barnets säng torr. Lindningen ansågs lugna barnet och skapa en känsla av trygghet. Det lindade barnet kunde inte heller skada sig självt.

Man trodde att lindan, förutom att ge barnet fysisk trygghet, också ger magiskt skydd. Den tätt dragna lindan förhindrade att barnet spratt till exempelvis vid höga ljud. Enligt folktron kunde barnets skyddsväsen lämna barnet och barnet bli sjukt om barnet spratt till.

Bilder
- Stickat lindeband av bomullsgarn från Jääski. Bild Ilari Järvinen, Museiverket.
- Ett lindat spädbarn i sin mors armar. Lindan har dragits runt barnets fötter. Bilden är tagen år 1937 i byn Roukalahti i Libelits. Museiverkets Bildsamlingar, Etnologiska bildsamlingarna, bild Tyyni Vahter.

Från ett fast bylte till lös lindning

Lindebandet som är månadens föremål är stickat av bomullsgarn. Det kom till Finlands nationalmuseums samlingar slutet av 1800-talet. Med föremålet har ingen uppgift bevarats om vem som tillverkat eller använt lindebandet. Museets huvudkatalog för 1893 innehåller en enkel beskrivning av föremålet: KA3825 Lindeband, stickat av vitt bomullsgarn. Jääski. Lindebandet är cirka 15 cm brett och 224 cm långt och på den ena ändan finns tvinnade snören som bandet knyts med.

Spädbarn lindades i Finland ännu på 1930-talet, även om till exempel läkarna Arvo Ylppö och Armas Ruotsalainen redan på 1910-talet kritiserade bruket att linda barn hårt. Som Ruotsalainen uttryckte saken: Inget är mer bakvänt än att linda ett litet barn till en styv klabbe.

Arvo Ylppö påminner om att fuktighet avdunstar genom huden och att ett stramt lindat barn är som i ett ständigt ångskåp.

När lindan inte snörs alltför stramt med ett lindeband finns plats för barnet att sparka fritt. Om lindan anbringas först nedanför armarna lämnas även barnets armar fria. Även när barnet lindats enligt anvisningarna påminner Ylppö om att öppna möjligast ofta barnets kläder. Det må hellre ske förgäves, näml. då blöjorna äro torra, än försummas.

Lindning enligt Arvo Ylppös anvisningar

Barnläkaren Arvo Ylppö beskriver i sin bok Modern som sitt späda barns vårdarinna steg för steg hur ett barn ska lindas. Enligt hans anvisning hör till en linda flera olika plagg, alltså dukar i olika storlekar, men inget lindeband.

Först kläs på barnet en liten bomullsskjorta som är öppen i ryggen. På underkroppen, direkt mot huden, lindas en i trekant vikt duk. Duken bör vara av fin, mjuk vävnad så att den inte skaver barnets hud. Ylppö nämner särskilt att ylle och flanell inte är bra alternativ eftersom dessa tygsorter är som våta för täta och inte släpper igenom vätan.

Enligt Ylppös anvisningar kläs ovanpå den lilla skjortan en stickad kofta eller en kofta av flanell. Ovanpå duken som skyddar barnets sveps en annan duk, större än den förra, och ovanpå denna, på ryggsidan, ett skydd av gummiduk. Gummiduken får aldrig omsluta barnets hela kropp eller nå ut över fötterna, för då stannar fukten helt innanför lindan. Ytterst på allt detta sveps ännu en mantel av tjockt tyg, till exempel flanell.

Citatet i början av texten kommer från Sirkka-Liisa Rantas bok Naisten työt.

Kerttuli Hoppa

Mer information

Hoppa, Kerttuli 2010. Paarmuskoista koulutettuihin kätilöihin. Kunnankätilön työ sekä raskauden seurannan ja synnytyksen medikalisoituminen Pohjois-Suomessa vuosina 1900–1960. Pro gradu -tutkielma, Turun yliopisto.   

Hämäläinen-Forslund, Pirjo 1987. Maammon marjat. Entisaikain lasten elämää. WSOY.   

Ranta, Sirkka-Liisa 2015. Naisten työt. Pitkiä päiviä, arkisia askareita. 4 painos. Karisto.   

Ruotsalainen, Armas 1915. Pikkulapsi ja sen hoito. WSOY.   

Ylppö, Arvo 1939. Äiti pikkulapsensa hoitajana ja ruokkijana. Kuudes uudistettu painos. Otava.