Månadens föremål i februari är en fårskinnsjacka som använts på isbrytaren Tarmo. Isbrytaren byggdes på W. G. Armstrong, Whitworth & Co:s docka i Newcastle (upon Tyne), England. När fartyget stod färdigt år 1907 var det den tredje isbrytaren i storfurstendömet Finland. Tarmo bröt is fram till år 1970, men de sista åren under namnet Apu.

Pälsfodrad överrock med spår efter användningen

Den långa överrocken är fodrad med grå fårpäls och yttertyget är svart ylletyg. Kragen är av svart päls. Rocken har haft sammanlagt åtta knappar i två rader, varav fyra lejonknappar finns kvar.

Rocken är sliten på många ställen och verkar ha använts flitigt. På framsidan syns stora stygn som sytts med ljus tråd, möjligtvis för att laga en reva i fodret. På ärmsluten och fickkanterna rispar sig tyget. Också i pälsfodret finns en reva – som emellertid lappats med en bit ljust fårskinn.

Den pälsfodrade överrocken har använts på Tarmos kommandobrygga under vaktpass. När och hur länge den har använts är inte känt. Arbetsförhållandena var slitsamma och arbetskläderna användes tills de var utslitna. Besättningen tvättade själv sina lättare arbetskläder ombord på fartyget. Av smutsspåren att döma har den pälsfodrade överrocken inte tvättats åtminstone regelbundet, men dess viktigaste syfte har ju varit att hålla användaren varm i blåsten på kommandobryggan.

Yttertyget på den pälsfodrade överrocken är ylletyg, fodret är fårpäls. Bilder: Matti Huuhka, Museiverket.

Arbete i vintriga förhållanden

Under förra seklets första årtionden utfördes arbetet på isbrytarna på en öppen kommandobrygga. Det kunde vara riktigt kallt och vinden gjorde att kylan ofta var ännu mer bitande. Dessutom var sikten dålig vid snöfall, så arbetsförhållandena var stundvis tuffa.

På kommandobryggan befann sig ständigt den vakthavande styrmannen och några matroser som skötte rodret eller hade vakt. Arbetspassen varade från två till fyra timmar. Fartygets befälhavare var alltid på kommandobryggan när det behövdes, speciellt vid dålig sikt eller besvärliga assistansuppdrag.

De största isbrytarna hade en märskorg i förmasten. Utkiken klättrade upp i märskorgen exempelvis när dimman låg lågt, eftersom sikten uppifrån var bättre än på kommandobryggan. Tarmo hade till en början två märskorgar, men den andra togs bort på 1920-talet.

Fiskarnas och säljägarnas assistent

Förutom för isbrytning kallades Tarmo då och då till att hjälpa fiskare eller säljägare som hamnat på ett drivande isflak eller fastnat i isen. Vinterfiskarna hade ofta med sig bybor samt hästar, slädar och små hyttor på medar på isen. De nödställda hissades upp på fartyget och kördes antingen till stranden eller fast is. Besättningen på Tarmo var van vid att rädda hästar från isflak. På fartyget fanns lyftselar som knutits av presenningar och som man drog under hästens mage för att lyfta djuret.

År 1930 blev Tarmo kallad till en av fartygets största räddningsoperationer. Under en natt i mars lyftes till fartyget 230 fiskare och 125 hästar från isen utanför Björkö i Finska viken.

Kerttuli Hoppa

Bilder

Isbrytaren Tarmo omkring 1929. Förmastens båda märskorgar är ännu kvar. Museiverkets bildsamlingar, Finlands sjöhistoriska museums bildsamling.

Kapten Hjalmar Palme på Tarmos kommandobrygga vintern 1930. Museiverkets bildsamlingar, Historiska bildsamlingen, Valokuvaamo Pietinens samling. Fotograf Pietinen.

Tarmo räddar fiskare och deras utrustning i mars 1932. Museiverkets bildsamlingar, Finlands sjöhistoriska museums bildsamling.

Mer information

Laurell Seppo 1992. Höyrymurtajien aika. Historiikki höyrykäyttöisten valtionjäänmurtajien aikakaudesta. Sjöfartsstyrelsens publikation.

Virtuell rundvandring på isbrytaren Tarmo

Föremål från isbrytaren Tarmo i söktjänsten Finna

Museifartyget isbrytaren Tarmo ingår i Finlands sjöhistoriska museums samlingar och kan besökas sommartid vid Maritimcentret Vellamos kaj i Kotka.