Silverkanna från 1680

År 2018 förvärvades en silverkanna från 1680 till Finlands nationalmuseums samlingar. Kannans bakgrund avslöjar en intressant berättelse om 1600-talets ståndsliv, äktenskap och de regler man levde efter eller bröt mot. Kannans historia knyts också samman med Karuna kyrka, som numera ligger på Fölisön.

Silverkannan tillverkades av silversmed Axel Hansson Båga i Åbo år 1680. Kannan är kopplad till friherre Arvid Horn af Åminnes och Maria Elisabet Kruse af Kajbalas bröllop, som firades den 10 mars 1680.

På kannans sida har ätterna Horn af Åminnes och Kruse af Kajbalas vapensköldar graverats in under en friherrlig krona. Ovanför vapensköldarna finns initialerna A.H. och M.E.K. ingraverade. (Arvid Horn (1631–1692) och Maria Elisabet Kruse (d. 1697)). I kannans lock har ett minnesmynt av Gustav II Adolf och Maria Eleonora infällts, med Gustav II Adolfs pansarklädda byst på framsidan och drottning Maria Eleonoras byst på baksidan.

Äktenskapet var det andra för båda. På bröllopsdagen var brudgummen 49 år gammal och bruden cirka 31–32 år, då Maria Elisabets exakta födelsedatum inte är känt. Vid bröllopet år 1680 gick allt korrekt till, men Arvid Horn hade fått tvivelaktig ryktbarhet genom sitt första äktenskap, som hade ingåtts 22 år tidigare.

Bilder
Silverkanna från 1680. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.
Ett minnesmynt av Gustav II Adolf och Maria Eleonora på silverkannans lock. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.

Arvid och Ingeborg – skandalen på Laxpojo gård i Lojo

Arvid Horns första giftermål år 1658 skedde under allt annat än korrekta former. Den då 27-årige Arvid Horn ville gifta sig med sin kusin Ingeborg Gyldenär. Ingeborgs födelsedatum är inte känt, men hon torde ha varit i ungefär samma ålder som Arvid. Ingeborg var redan änka. Hon hade varit gift i tre år, 1654–1657, med löjtnant Antonius Creutzhammar, som stupade i en strid i Litauen 1657. Arvid Horns far accepterade inte äktenskapet, delvis på grund av det nära släktskapet, men delvis kanske även på grund av Ingeborgs far Johan Gyldenärs bakgrund. Johan Gyldenär var ursprungligen ofrälse och hade dessutom gift sig under något tvivelaktiga omständigheter med adelskvinnan Elin Horn år 1624.

Arvid Horn ansökte om tillstånd för äktenskapet hos domkapitlet, som dock konstaterade att det krävdes kungligt tillstånd för giftermålet. Trött på att vänta rövade Arvid Horn bort sin brud till Laxpojo gård i Lojo, där paret bodde en vinter tillsammans utan att vara gifta. Horn lyckades inte ordna en officiell vigsel trots olika försök, så det slutade med att han kidnappade pastor Stigaeus till Laxpojo. Pastorn frigavs först efter att ha lovat att viga Arvid och Ingeborg. Vigseln uppfyllde de formella kraven, men fick inte något allmänt godkännande. Hovrätten tog också upp ärendet och Åbo domkapitel ansåg att äktenskapet skulle förklaras olagligt. Arvid och Ingeborg förblev dock makar, troligtvis efter att ha betalat någon form av böter som försoning för sin handling. Som ett straff utdömt av kyrkan fick paret varken sitta på de främre bänkarna i kyrkan eller gå till nattvarden.

Karuna kyrka på ursprungliga platsen i Karuna. Bild: A. O. Heikel, före 1912.

Arvid Horn och Maria Elisabet Kruse

Arvids och Ingeborgs äktenskap varade i ett tjugotal år och upphörde i och med Ingeborgs död i slutet av 1670-talet. Arvid fann återigen en ny brud inom släkten, denna gång rörde det sig om hans sysslings dotter Maria Elisabet Kruse af Kajbala.

Arvid Horn och Maria Elisabet Kruse gifte sig den 10 mars 1680. Den här gången hade man ansökt om kungligt tillstånd för äktenskapet. Även för Maria Elisabet var detta det andra äktenskapet. Båda hade barn från sina tidigare äktenskap: Arvid Horn hade 4 söner och 2 döttrar med Ingeborg, och Maria Elisabet hade en dotter med sin förste make Bernt Johan von Gertten. Att det svenska riket levde i ett krigiskt 1600-tal återspeglas i att även Maria Elisabets förste make hade dött i slaget vid Landskrona år 1677, liksom Ingeborgs förste make 20 år tidigare i Litauen.

Även om det hade gått tid sedan händelserna vid Arvids första giftermål och det nya äktenskapet ingicks med kungligt tillstånd, kvarstod veterligen fortfarande kyrkans restriktioner gällande bland annat parets sittplatser. Enligt sägnen fick detta Arvid Horn att ilskna till i sådan grad att han beslöt att låta bygga en egen kyrka på sina ägor i Karuna, där han fick sitta var han ville och även i övrigt själv bestämma över saker och ting. Som ett resultat av detta stod en kyrka färdig i Karuna år 1685. Horn hade patronatsrätt i sin kyrka, vilket innebar att han fick bestämma vem som blev präst i kyrkan. Kyrkan var dock inte enbart avsedd för Karuna gårds privata bruk, utan var till för alla. Kyrkan fick namnet Maria Elisabet, uppenbarligen delvis som en hänvisning till Maria Elisabet Kruse, och delvis kopplat till en stor målning i kyrkan som föreställer Maria och Elisabet. Arvid Horn och Maria Kruse donerade flera konstverk och andra föremål till kyrkan, och deras vapensköldar (liksom Ingeborg Gyldenärs vapensköld) pryder predikstolens tak. Karuna kyrka flyttades till Fölisön 1912, där den fortfarande är öppen för allmänheten som en del av friluftsmuseet.

Arvid Horn hann njuta av sin egen kyrka i sju år före sin död 1692. Maria Elisabet följde sin make redan fem år senare, 1697. Paret fick ett gemensamt barn, Krister Arvidsson Horn, som med tiden ärvde Karuna gård.

Silverkannan kommer att visas i Finlands nationalmuseums förnyade permanenta utställning 2027.

Satu Frondelius

Litteratur

Patrik Jensen-Eriksen: Epätoivottu kosija. Johan Gyldenärin tausta ja hänen avioaikeensa 1620-luvulla. Maisterintutkielma, Helsingin yliopisto, Humanistinen tiedekunta. 2023.