Skulpturpar från Mongoliet

Månadens föremål i mars är ett skulpturpar som språkforskare G. J. Ramstedt (1873–1950) skaffade i Ulaanbaatar, Mongoliet, år 1900 och gav som tackgåva till sin lärare, professor Otto Donner (1835–1909) som understött hans forskningsresor. Skulpturerna som bevarats i Donners släkt i mer än 120 år donerades till Finlands nationalmuseums etnografiska samling i början av detta år.

Grön och Vit Tārā

De charmiga, fastän slitna gjutna och målade lerskulpturerna föreställer gudinnan Tārā i hennes grön- och vithyade manifestationer. Hon är särskilt populär inom den tibetanska buddhismen (vajrayana). Tārā (tib. Dölma, ’hon som befriar’) har indiskt ursprung och inom vajrayana betraktas hon som en manifestation av bodhisattva Avalokiteśvara som personifierar medkänsla. Tārā är en meditationsgudinna, en manifestation av upplysningen, och genom att tillägna sin meditation hennes egenskaper förstår den mediterande även sin egen andlighets upplysta natur.

Tārās symbol är en lotusblomma som representerar renhet. Hon håller den i sin vänstra hand som visar gesten för överföring av Buddhas kunskap, medan den högra handen, med framåt utsträckta fingrar, vilar mot knät i en gest som står för medkänsla och önskningar som går i uppfyllelse. Gröna Tārā avbildas ofta i sittande med den högra foten utsträckt och vilande på en lotusblomma, vilket symboliserar att hon alltid är redo att komma till undsättning för behövande.

Gröna och Vita Tārā har en intressant koppling till Tibets historia. Kung Songtsän Gampo (605–649) som regerade under första halvan av 600-talet tros ha haft två fruar, varav den första skulle ha varit den nepalesiska prinsessa Bhrikuti Devi och den andra prinsessan Wen Cheng från Kina. De högättade fruarna anses ha varit Gröna och Vita Tārās inkarnationer och i synnerhet Bhrikuti, som betraktas som inkarnationen av Gröna Tārā, anses ha på ett betydande sätt främjat buddhismens inträde i Tibet.

Ramstedt – språkforskare, professor och diplomat

De tidigare innehavarna av skulpturparet, G. J. Ramstedt som tog med sig skulpturerna till Finland och Otto Donner som fick dem i gåva av honom, var båda sin tids framstående finländska kulturforskare.

Ramstedt gjorde ett häpnadsväckande mångsidigt livsverk både som språkforskare med tillhörande fältstudier och som diplomat. År 1898 forskade han i språket bergsmari i mellersta Ryssland varifrån han åkte till Mongoliet för tre år – det är på denna resa som Tārā-statyerna skaffades. År 1903 forskade han i kalmuckiska vid Volgas nedre lopp och år 1904 i kumykiska och nogaiska i Kaukasien. Han fortsatte sina studier av kalmuckiska i Turkestan, Kina, år 1905 hos torgut-kalmuckerna. År 1909 besökte han Mongoliet på nytt för att undersöka stenskrifter tillsammans med arkeologen Sakari Pälsi, utöver vilket han även dokumenterade folkdiktning, spelade in sånger med en fonograf och samlade för Finlands nationalmuseum en föremålssamling där bland annat över 60 tibetansk-buddhistiska thangka-ikoner ingår.

Ramstedt hade studerat sanskrit och grekiska samt filosofi vid Kejserliga Alexanders Universitetet (num. Helsingfors universitet) och doktorerat om verbläran i mongoliska år 1903. Han fick en professur år 1917, men gick redan år 1919 vidare till diplomatkarriären när han blev utnämnd till Finlands första chargé d'affaires i Japan. Han skötte posten i Tokyo ända fram till 1929 och studerade även japanska.

Bilder:
1. Otto Donner, lantdagsman samt professor i sanskrit och jämförande språkforskning. Bild: Carl Klein, Atelier Universal, Helsingfors, 1904–1909, Museiverket, historiska bildsamlingen.
2. G. J. Ramstedt i mongoliska kläder i början av 1910-talet. Han var vetenskapsman, diplomat, äventyrare, en känd nykterhetsman och en skicklig skribent som utöver vetenskapliga verk även publicerade reseberättelserna Sju resor i östern 1898–1912 (1951) och Lähettiläänä Nipponissa. Muistelmia vuosilta 1919–1929 (1950). Bild: V. A. Rautell, Lahtis, Museiverket, historiska bildsamlingen.

Otto Donner, professor i sanskrit och jämförande språkforskning, hade varit Ramstedts lärare vid universitetet och hjälpte honom, liksom andra av sina studenter, med att ordna fältstudieresor. Vid sidan av undervisningen och forskningen medverkade Donner i grundandet av Finsk-ugriska sällskapet och var aktiv i ledningen av Finska fornminnesföreningen. Han representerade prästeståndet vid Finlands lantdagar 1877–1905 och hade ett flertal andra offentliga uppdrag.

Två i sig anspråkslösa altarstatyer – Gröna och Vita Tārā – påminner på sitt eget, stilla och poetiska sätt om dessa två mäns och tidigare forskargenerationers livsverk som öppnat nya vägar.

Pilvi Vainonen

Länkar

Otto Donner: Otto Donner - 375 Humanister

J. J Ramstedt: Gustaf Ramstedt - 375 Humanister