Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - November 2008


Eldriven form


Eldriven form Vakes F 155.
Eldriven form Vakes F 155. Bilder: Markku Haverinen, Museiverket (Klicka på bilderna för större versioner)


Eldriven form Slev SV-15.
Eldriven form Slev SV-15.
Eldriven form, av aluminium, används vid matlagning och bakning. I locket finns elmotstånd. Effekten är vanligtvis 350-600W. Ansluts till elnät. I allmänhet finns ingen möjlighet att reglera stekningstemperatur; ibland kan det dock finnas en automatisk termostat. (Översatt ur Otavas Stora Uppslagsbok, del 8, 1964)

Den eldrivna aluminiumformen är en hushållsapparat som man började tillverka i Finland år 1948 och den var allmän kanske i ca 20 år.

Under årtiondena efter kriget var det vanligt att hyra ett rum och då det i allmänhet inte hörde något kök till hyresrummen, var det många hyresgäster som skaffade sig olika hjälpmedel för matlagning och dåförtiden var de för det mesta redan eldrivna. Det fanns ett utbud också på t.ex. kaffepannor och vattenkokare och t.o.m. minispisar som fungerade med elektricitet.

Arbetseffektivitetsföreningen anordnade år 1959 en undersökning, där man jämförde användningen av en elektrisk aluminiumform och minispis i hushållet. Olika maträtter och bakverk gräddades i formar och på minispisar som valts ut för testet sålunda att recepten för tillredningen och portionerna var desamma. Resultaten jämfördes även med maträtter som lagats på en vanlig spis. Testet utfördes i Arbetseffektivitetsföreningens provkök.

Utifrån testresultaten sammanfattades aluminiumformens användningsegenskaper på följande sätt:

"Den eldrivna aluminiumformen är billig med hänsyn till såväl anskaffnings- som användningskostnader. I aluminiumformen kan man tillreda flera olika ugnsrätter, och t.o.m. koka, matrester kan värmas i vattenbad och formen kan hämtas som sådan till bordet. Men formen är relativt liten och man kan på en gång tillreda endast en viss maträtt eller ett bakverk. Att grädda i en eldriven form kräver stor noggrannhet. Man måste stänga av elektriciteten vid rätt tidpunkt, eftersom elmotstånden i formens lock är fortfarande heta efter avstängningen och eftergräddningen pågår ännu en tid . En ovan kock bränner sålunda lätt maten i kanterna. I ett underhyresgästhushåll, där ugn saknas, eller i ett litet hushåll, där man endast sällan gräddar något och i ett hushåll med vedspis, där ugnen är dålig, kommer den eldrivna aluminiumformen väl till pass. Formens användningsmöjligheter är dock begränsade jämfört med minispisens."

I jämförelse med minispisen konstaterades att, då det är fråga om en kortvarig gräddning, som t.ex. bakning av en sockerkaka, var den eldrivna formen 6-8 minuter snabbare än ugnen i en minispis. För gräddning under en längre tid tog det lika lång tid både i formen och i minispisen. De personer som utförde testet märkte också, att en sockerkaka som blir fortare färdig i den eldrivna formen blev lägre och mindre pösig än då man gräddade den i ugn.

I fråga om elförbrukningen observerades vid jämförelsen att vid gräddning i en eldriven form förbrukas endast ca hälften av den mängd som förbrukas vid gräddning i minispris. Jämfört med en spis av normal storlek utgör den eldrivna formens förbrukning endast en tredjedel av normala spisens.

De många goda sidorna hos den eldrivna formen torde vara en orsak till att man i talrika hushåll använde en sådan långt in på 1960- och 70-talen, fastän man också hade en normal spis med ugn. I den eldrivna formen tillreddes många olika maträtter, bl.a. lådor och kakor och t.o.m. bröd.

I vissa diskussionsspalter på Internet har skrivits om den eldrivna formen i nostalgisk ton och man har varit ledsen över att dessa inte längre finns till salu. En person skrev att hon hade köpt en sådan i Ryssland. Det är sant, att den eldrivna formen nästan helt har försvunnit ur de finländska köken, och den unga generationen känner inte ens till namnet på apparaten.

Den eldrivna formen var också trygg att använda jämfört med vissa egna patentlösningar i synnerhet i studentlyor. Ett allmänt knep var t.ex. att tillreda länkkorv så att man i vardera ändan på korven stack in en metallbit och därefter ledde elektricitet till metallbitarna. En korv som tillretts på det här sättet i studentbostäderna i Otnäs kallades Ohmkorv. Teknologstuderande var så pass uppfinningsrika att de utvecklade en mer raffinerad version som hade en transformator, varigenom man kunde välja en lämplig spänning med avseende på korvbitens längd. 

Till Nationalmuseets samlingar mottogs år 2004 två eldrivna formar från Åbo. Vardera formen är inhemsk, den ena är av märket Slev SV-15 och den andra är Vakes F 155. Formarna har donerats av en fru från Åbo. Hon har själv använt Slev-formen, den andra Vakes-formen har varit i användning hos hennes moster.


Antti Metsänkylä