Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - September 2003


Rya


Rya
Ryan är från år 1799 och kommer från Vesilahti (Vesilax). Foto: Markku Haverinen, Museiverket
Ryan är en gammal skandinavisk brukstextil. De första säkra uppgifterna om ryan är från 1400-talets slott och kloster i Sverige. I vårt land har de redan varit i användning på 1500-talet. Information om ryor kan fås i köpebrev och räkenskapsböcker: ryorna var så värdefulla, att de omnämns i dem. Man har t.o.m betalat skatt med ryor.

Ursprungligen använde man ryan som säng- och restäcke och mönstret var anspråkslöst. Ryorna hade flossa på undersidan. I en del av ryorna är flossan enfärgad, medan den släta sidan har färggrann rosengångsbindning. Först när man började använda ryan som prydnad för sängen kändes det trevligare att vända flossasidan utåt och mönstret blev mera invecklat. I och med att mönstret blev rikligare gjordes flossan kortare. Man har också förfärdigat ryor med flossa på vardera sidan: hos dem är undersidans flossa anspråkslös och översidan har glesare flossa.

Ryan blev allmän bland folket under 1700-talet. Eftersom det var ett stort arbete att knyta en rya och då den var relativt dyr förblev den en lyxvara. Den ingick ofta i hemgiften för gårdens dotter. I fråga om mönstersättning och vid valet av färger följde man tidens mode. Ryagarnen färgades vanligen med inhemska växtfärger, men även dyra importfärger användes efter möjlighet. Under 1700-talet blev indigon allmän, av den fick man en kraftigt blå färg samt kraftiga röda nyanser såsom krapplack och koschenill.

Den folkliga mönstrade ryan var mycket populär ända till mitten av 1800-talet. I början av 1900-talet väckte nationalromantiken på nytt till liv intresset för ryor. Vid den tiden vävdes de första ryorna som var planerade av konstnärer. Den första och kanske den mest kända är Akseli Gallen Kallelas "Låga". I början av 1920-talet började man ta till vara gamla ryor och ryan blev en modeprodukt. På 1930-talet övergick man till den s.k. funkisryan. Efter 30-talets ryafeber skedde en uppgång för ryan på 1950-talet. Därefter blev det stillsamt på ryafronten, men nu ser det ut som om intresset för ryor på nytt har vaknat.

Ryorna i museisamlingarna är i huvudsak från 1700- och 1800-talen. I Nationalmuseets etnologiska samlingar är den äldsta ryan från år 1695. Sammanlagt finns det nästan sexhundra ryor i samlingarna och samlingen växer fortfarande. Den rya som valts till månadens föremål mottogs som donation i slutet av år 2002.

Ryan är från år 1799 och kommer från Vesilahti (Vesilax). Den finns upptagen i U.T. Sirelius bok Finlands ryor som kom ut år 1924. Till stilen är ryan gustaviansk. Enligt Sirelius förekom ryor av denna typ, med raka ränder speciellt i Mellersta Satakunta och i Mellersta Finland. Typiskt för dem är den svarta eller blåa bottenfärgen. Enligt Sirelius är ryan unik på grund av som blomsterbård i kanten. Den vackra ryan med sin lugna komposition är välbevarad.

Pirkko Madetoja