Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Månadens föremål - Januari 2006


Granrisyxa


Granrisyxor
Granrisyxor från Helsinge (t.v.) och Kemi landskommuner. Foto: Markku Haverinen, Museiverket (Klicka på bilden för större version)

Granrisyxan har spelat en viktig roll i jordbruket och boskapsskötseln. Med detta redskap har man huggit kvistar som blandades med torrströ och lades i gödseln på ladugårdsgolvet. Ännu under 1920-talet var det alldeles vanligt i det inre Finland, att gödselladugården rengjordes från spillning bara ett par gånger om året. Gödseln och torrströet, som hela tiden lades utanpå gödseln, låg kvar på golvet under hela vinterutfodringstiden och på våren snuddade kornas huvuden ofta vid ladugårdstaket som en följd av de växande gödselhögarna.

Användandet av grankvistar ovanpå gödseln var en finländsk uppfinning, som var till mångsidig nytta. Då gödseln brann alstrade den värme för ladugården, granriset höll ladugården torr och fräsch samt ökade gödselmängden som kördes ut på åkern. Fr.o.m. 1700-talet var det allmänt av blanda upp gödseln med torrströ åtminstone i de västra delarna av landet och i Tavastland. Med granrisyxan högg man också granris för spillningen som mockades dagligen ut ur ladugården och lades i en hög utanför. Det här gällde en annan ladugårdstyp som var vanlig i sydvästra Finland redan på 1600-talet. För gödslingen av åkern använde man ko- och fårgödsel. Hästgödsel använde man för trädgårds- och potatislandet.

Att hugga granris och att köra ut det ur skogen hörde till männens viktigaste arbeten vintertid. Det var också ett tidsödande arbete. Huggandet av kvistarna på huggkubben till kvarterslånga bitar var de äldre männens arbete. Ibland var man tvungen att avlöna utomstående arbetskraft för att utföra arbetet. Yxans form varierade under olika tider och i olika trakter. Den medeltida, västfinsk-tavastländska yxan påminde om en bila, men senare har eggen fått en lättare konstruktion, vilket man kan se på bilden av en modell som haft spridning i bl.a. Nyland, sydöstra Tavastland, Savolax och södra Karelen. I Karelen utvecklades en typ som liknade en "puukko" som spred sig även till andra trakter i Finland. Yxan kunde också ha en krok i ändan av eggen, varmed man kunde dra upp en kvist ur högen upp på huggkubben. Granrisyxorna tillverkades i allmänhet av bysmederna, men de kunde också tillverkas i fabriker bl.a. i Billnäs ännu på 1920-talet.

Risto Hakomäki