Kansallismuseo tunnus

Museibutiken  |  Media service  |  Kontaktuppgifter  |  Respons

Suomeksi  |  In English



Slottets historia

Tavastehus slott har i sekler upplevt både tider av uppgång och förfall. Slottets byggnadshistoria har redan pågått i ca 700 år. I de tjocka murarna kan man fortfarande se byggnadsstilar och de gamla ruinrummen från olika tider. Tavastehus slott har återställts i sitt forna skick. Besökaren kan vandra i samma rum, där man har levt redan under medeltiden.

Grundläggandet av slottet

Beslutet att grunda Tavastehus slott är knutet till Birger Jarls "korståg" till Tavastland. Man är inte helt säker på när det ägde rum, om det var 1239 eller 1249, men det är tämligen säkert att de äldsta byggnadsarbetena har påbörjats i slutet av 1200-talet. Ett viktigt syfte med Birger Jarls expedition var att knyta det landskap som beboddes av tavastlänningarna fastare till det nya moderlandet Sverige. Denna strävan som delvis var en utrikespolitisk fråga förutsatte en stark militär stödjepunkt. Vid sidan av utrikespolitiken var det lika viktigt att beskatta det relativt rika landskapet, vilket för sin del ställde vissa krav på maktutövningens yttre former. Dessa omständigheter låg till grund för byggandet av Tavastehus slott.

Lägerkastellet

Slottets äldsta del utgörs av det s.k. lägerkastellet. Till detta hörde en fyrkantig ringmur av gråsten. med försvarstorn i tre hörn, i norr, i öster och i söder. Ringmurens sidor var 33 meter långa och murens höjd var ca sju meter. Man antar att det på kastellets gård fanns byggnader av trä, där garnisonsstyrkan bodde, men av dessa finns ingenting kvar. Utöver de bevarade murarna är en 12 meter djup brunn av de mest imponerande sevärdheterna och som alltjämt - låt vara utan vatten - kan beskådas i brunnsrummet.

Gråstensslottet

Lägerkastellet som ursprungligen byggts för försvaret var eventuellt redan från början avsett att byggas på senare. Det hårda lägerlivet upphörde då man i under 1200-talets sista årtionden förnyade det gamla kastellet inuti genom att bygga en serie rum parallellt med de yttre murarna. Rummen bestod av ett antal stugor med tegelvalv. Till dem hörde också slottets viktigaste sal, slottsstugan som numera används som restaurangsal som kan beställas för privat bruk.  Denna är den äldsta festsal som bevarats i vårt land från medeltiden. Hela första våningen i slottet är likaså en för våra förhållanden sällsynt unik och äkta miljö sin berättar om livet under medeltiden.

Tegelslottet

De nya drag i slottsarkitekturen som man tillägnat sig och de förändringar som inträffat i rikets politiska ställning förde Tavastehus slott in i ett nytt skede på 1300-talet. I arkitekturen strävade man alltmera efter en större representativitet och i fråga om de försvarstekniska lösningarna beaktades den utveckling som skett i fråga om användningen av eldvapen.

Man har tagit för vana att kalla byggnadsperioderna under 1300-talets senare hälft och 1400-talet för tegelepoken. Härmed avses att man nästan enbart rekommenderade tegel som fasadmaterial. Det ledde till att man kunde uppnå förfinade tegellösningar och även förse fasaderna med dekorativa detaljer. Tegeldekorationen på slottsgårdens väggar är också i sitt slag unik i vårt land. Den stora salens, konungasalens valv vittnar för sin del i restaurerat skick om boendekulturens höga nivå under medeltiden.

Tegel som byggmaterial är relativt sällsynt i vårt land under medeltiden och därför har Tavastehus slott en exceptionellt stor betydelse också i detta avseende.

Också i övrigt var förhållandena på slottet från 1300-talet till 1500-talets första decennier betydelsefulla i dess historia. Namnen på många av rikets mest inflytelserika släkter, representerade av både män och kvinnor, är förknippade med slottet under denna tid. Fastän föremål eller annat bevismaterial om deras liv inte längre finns kvar känner man ännu en fläkt av de tider då slottet upplevde en glansperiod.

Mot en ny tid

Gustav Vasas reformer inom rikets förvaltning gällde även Tavastehus slott. Det forna residenset i slottslänet som hade innehafts av mäktiga stormän blev småningom en stödjepunkt som noggrant kontrollerades av kronan. Även om försvaret förbättrades i någon mån i och med att man byggde bl.a. de två starka kanontornen, började slottet småningom att förfalla. Brödrastriderna mellan Vasaerans furstar under Klubbekriget berörde också Tavastehus slott, där det gamla södra tornet sprängdes i luften i samband med krigshändelserna. Detta ledde senare till omfattande reparationer, bl.a. restaurerades den lutherska kyrkan i tupptornet i tredje våningen. Gustav II Adolf besökte slottet med sin maka 1626. Namn som Konungasalen och Drottningkammaren erinrar oss om besöket. Finlands generalguvernör Per Brahe besökte slottet 1639 och utfärdade samtidigt beslut om grundandet av Tavastehus stad.

Från förrådsfästning till fängelse

Under de förändrade förhållandena efter stora nordiska kriget ökade tillfälligt Tavastehus slotts betydelse som militär stödjepunkt. Man försökte reparera de förfallna försvarsanläggningarna och den gamla huvudborgen gjordes till spannmålsförråd.  Likaså byggdes ett nytt kronobageri för arméns bruk. Efter många öden restaurerades bageriet och fungerar nu som ett turistkafé.

På Gustav III:s befallning flyttades Tavastehus stad på 1700-talet till sin nuvarande plats och samtidigt inleddes på slottet omfattande byggnadsarbeten för att reparera de gamla ringmurarna och för att förnya jordvallarna så att de motsvarade tidens krav i fråga om befästningsteknik. Ringmursbyggnaderna har i restaurerat skick på nytt tagits i bruk: porttornsbyggnaden som ursprungligen var avsedd att tjäna som fängelse används numera som konferens- och kontorslokaliteter; de övriga rummen med tidsenlig teknik används för utställningar och som utrymmen som betjänar turismen. Byggandet av jordvallarna fortsatte ännu under 1800-talets första decennier, dvs. under ryska tiden. I restaurerat skick erbjuder den s.k. Norra polygonens vallgård utmärkta möjligheter för utomhusfester sommartid. Vallarna med sina vallgravar är en unik befästningsteknisk sevärdhet i vårt land.

Från fängelse till kulturminnesmärke

Allt sedan medeltiden har fångar förvarats i slottet, men egentligen var det först år 1837 som huvudborgen byggdes om till fängelse enligt ritningar av arkitekt C.L. Engel. Senare utvidgades ringmurens byggnader på 1800-talet och man gjorde helt nya lokaliteter för fängelsets behov. Efter många försök inleddes restaureringen av huvudborgen år 1956 och den blev klar 1979. Ringmurarna och vallarna blev färdiga år 1988.