Antikens mynt
Alltsedan renässanstiden har man samlat på antika mynt. Åbo Akademis myntsamling fick sin början i mitten av 1700-talet och i och med den hade man för första gången i Finland möjlighet att se äkta antika föremål, då man tidigare endast kunnat bekanta sig med dem genom böcker. Den största delen av mynten i samlingen härstammar från donationer från privatpersoner. Före branden i Åbo 1827, ägde Åbo Akademi fler än 2 000 antika mynt och efter branden fanns drygt 1 600 mynt kvar. Merparten av dessa är dock av koppar, endast 16 grekiska och 181 romerska silvermynt registrerades bland de mynt som hittades i ruinerna.
Efter branden flyttades samlingen till Helsingfors med universitetet. Även under 1800-talet utökades samlingen i lång utsträckning genom donationer. Bland donatorerna finns otaliga soldater och flera sjökaptener. Ännu för ett hundra år sedan var det vanligt att ordna myntsamlingarna i en systematisk ordning och ofta försvann de ursprungliga uppgifterna i samband med det. Silvermynten från antikens Grekland som presenteras här härstammar alla från Helsingfors universitets myntsamling, men det går inte längre med säkerhet säga vilket år eller från vem mynten har fåtts till samlingarna.
De mynt som präglades av städerna i antikens Grekland hade ofta samma teman. På framsidan fanns ofta en gud eller en hjälte, som hade en särskild anknytning till staden via dess mytiska historia. På baksidan fanns ett djur eller en symbol med anknytning till guden, men ibland även en ordlek eller ett föremål med anknytning till stadens namn som staden var känd för. I mynt som härskare låtit prägla finns gudar, hjältar eller andra symboler, som är betydelsefulla för den ifrågavarande härskaren samt i vissa fall ett porträtt på härskaren. Ibland kunde betydelsefulla kungars efterföljare använda deras symboler i stället för sina egna, detta för att skapa en synlig koppling till föregångaren, i synnerhet om det hade förekommit oklarheter i maktöverföringen.
I antikens Grekland användes flera olika monetära system, varav tre användes i större omfattning. Användningen av de monetära systemen påverkades ofta av alliansförhållandena stadsstaterna emellan. Det attiska systemet baserades på den atenska silverdrachmen, som vägde 4,3 gram. Det korintiska systemet baserades å sin sida på den korintiska silverstatern, som vägde 8,6 gram och som delades in i tre drachmer om 2,9 gram var. Det tredje systemet var egeiskt och baserades på didrachmern, som vägde 12,2 gram, det vill säga som två 6,1 grams drachmer. Oboler var en mindre myntenhet, som vägde cirka 0,7 gram och sex oboler var lika mycket värda som en drachme. Dioboler var lika mycket värd som två oboler, tetradrachmer var lika mycket värd som fyra drachmer osv.
Det är ofta svårt att datera mynten exakt, eftersom de inte innehåller årtal och endast sällan namn, som det finns andra källor om.
Denna helhet kuraterades våren 2021 av praktikant Ilona Hautamaa.
Välj en bild för mer information
En tetrobol från Massalia
Hemidrachm från Neapoli
En tetrobol från Olynthos
Alexander den stores drachm från Miletos
En tetradrachme från Amfipolis, som stod under romerskt skydd, i Makedonien
Trihemiobol från Thasos
Tetradrachm från Thasos
Lysimachos drachm
Stater från Thyrreium
Tetradrachm från romartidens Aten
Tetradrachm från Argos
Drachm från Aten
Tetradrachm från Pergamon
Drachm från Rhodos
Stater från Korinth
Tetradrachm från Seleukeia
Drachm från Partien
Sogdisk kopia av Euthydemus I:s tetradrachm
Västliga satrapis ”drachm” från Indien
Juba II:s och Kleopatra Selenes denarius
En tetrobol från Massalia
Myntet är präglat i Massalias grekiska koloni, det vill säga nuvarande Marseille. På framsidan av det ser vi Artemis sidoprofil och på baksidan ett lejon och texten ΜΑΣΣΑ.
Enligt den grekiske geografen och historikern Straboni hade fenicierna före sin avfärd fått anvisningar av ett orakel om att ta med Artemis från Efesos som guide på resan. När de kom fram, byggde de ett tempel åt Artemis och gudinnan blev stadens beskyddare. Med tiden blev templet en av världens mest kända kultplatser tillägnade Artemis. Med anledning av denna koppling ser vi också Artemis i stadens mynt. Lejonet är å sin sida eventuellt förknippat med Artemis roll som jaktens och vilda djurs gudinna. Inom konsten har Artemis även avbildats tillsammans med lejon.
Digital collection
Hemidrachm från Neapoli
Ett mynt som präglats i Neapoli, nuvarande Neapel, där vi på framsidan ser en framåtblickande gorgoneion och på baksidan huvudet på Neapolis nymf i profil.
Neapolis var en del av Magna Graeciaa, det vill säga Storgrekland, som bestod av de grekiska kolonierna på Italiens sydligaste kust. Gorgoneion var en typisk grekisk skyddssymbol, som användas förutom på mynt, även i mosaiker framför dörrar. Den är även ofta avbildad i Athenas aegis, som enligt Homeros ursprungligen hörde till Zeus. Överlag avbildades båda gudomligheterna ofta med gorgoneion, som en del av sin utstyrsel. Nymfen å sin sida är personifieringen av Neapolis. Den är inte en gud, utan representerar Neapolis stad i människoskepnad. Runt nymfen ser vi bokstäverna N E O, som hänvisar till platsen där myntet präglades.
Digital collection
En tetrobol från Olynthos
Ett mynt präglat av Chalkidikes förbund från Olynthos. På dess framsida ser vi Apollos huvud i profil iklätt en krans och på baksidan en lyra, som omges av texten XAΛKIΔEΩN, som är en hänvisning till Chalkidikes förbund. Den ifrågavarande unionen var ett resultat av flera stadsstaters utträde ur Deliska förbundet i den första fasen av Peloponnesiska kriget, då Aten fick en mer dominerande roll inom förbundet.
Symbolen för Chalkidikes förbund är Apollos lyra, varför guden avbildas på myntets framsida. Förutom att de lät prägla gemensamma mynt, vet man mycket lite om Chalkidikes förbunds verksamhetssätt och organisering. I villkoren för freden i Nikia avtalade Sparta och Aten att det skulle upplösas, men så blev det ändå inte, förmodligen eftersom freden inte var slutlig.
Digital collection
Alexander den stores drachm från Miletos
Ett mynt som präglades under Alexander den stores levnadstid och på vars framsida vi ser Herakles och på baksidan Zeus. Mynt som präglades under Alexander den stores levnadstid är ofta svåra att särskilja från de mynt som hans efterföljare lät prägla efter Alexanders död i sin strävan att stärka sina ställningar som härskare över nya kungadömen. Miletos serie är ett av de få mynten som sannolikt präglades under Alexander den stores levnadstid.
Figurerna som avbildats på myntet har starka förbindelser till legenden som byggts upp kring Alexander den store. Redan under Alexanders regeringstid sades han vara son till Zeus. Senare, när Alexander hade dött, spreds denna övertygelse, och till exempel skrev den biografiske författaren Plutarkhos om hans gudomliga rötter. Efter erövringen av Egypten tros Alexander själv också ha sagt att Zeus-Ammon var hans far. Det är möjligt att det är fråga om ett sätt att skapa en för lokala övertygelser lämplig bild av den nya härskaren, eftersom kungaskap var starkt förknippat med gudomlighet i Egypten. Senare tillämpades denna metod även av Ptolemaios, som efter Alexander den stores död blev kung över Egypten. Å andra sidan kände man till berättelsen om Alexanders gudomlighet även på andra ställen i Medelhavsområdet, och kungar i rakt nedstigande led från gudar var inte ett främmande begrepp för greker heller. Herakles var å sin sida en viktig del av den mytiska historien kring Argeaddynastin, då de enligt egen utsago härstammade från Karanos, som var ättling till Herakles. Dessutom jämfördes Alexander själv med Herakles i antikens tidiga källor. En av dessa likheter var också att Zeus var far till dem båda, åtminstone enligt legenden.
Digital collection
En tetradrachme från Amfipolis, som stod under romerskt skydd, i Makedonien
Myntet präglades i Makedonien, då riket stod under Roms ”beskydd”, innan det blev en officiell provins 146 f.v.t. På framsidan avbildas en makedonsk sköld, i vars mitt vi ser Artemis huvud i sidoprofil. På baksidan ser vi en ekbladskrans med orden MAKEΔONΩN ΠPΩTHΣ, mellan vilka en träpåk har avbildats. Ordet ΠPΩTHΣ hänvisar till områdesindelningen som genomfördes av romarna, där Makedonien indelades i fyra delar med Amfipolis först i ordningen. Artemis var å sin sida en viktig gudinna bland makedonierna, eftersom jakt var ett populärt tidsfördriv och en del av den makedonska kulturen. I Makedonien var Artemis skyddsgudinna för unga flickors övergång till vuxenlivet, på samma sätt som Herakles Kynagidas var för unga pojkar.
Digital collection
Trihemiobol från Thasos
Myntet präglades på ön Thasos. På myntets framsida ser vi en skäggprydd, knäböjd satyr med en kantharos i handen. På baksidan ser vi en amfora, på vars båda sidor det står ΘAΣIΩN, vilket hänvisar till platsen där myntet präglades.
Både satyren och kantharosen var symboler förknippade med Dionysos och dessutom har Thasos som plats en mytisk anknytning till Dionysos. Enligt Aristofanes bodde till exempel Dionysos älskare Staphylus på Thasos och därför älskade Dionysos vin från Thasos.
Digital collection
Tetradrachm från Thasos
Ett mynt som präglats på ön Thasos. På framsidan ser vi Dionysos huvud i profil och på baksidan Herakles omgiven av orden ΗΡΑΚΛΕΟΥΣ, ΘΑΣΙΩΝ och ΣΩΤΗΡΟΣ. Kanten på myntet har ett hål.
Utöver Dionysos var Herakles kult stark på Thasos. På norra sidan av ön fanns Herakles stora tempel och baksidan av myntet hänvisar sannolikt till det. ΣΩΤΗΡΟΣ kan hänvisa till en plats på ön Thasos som heter Sotiros. På det här myntet ser vi hur man även på mindre öar dyrkade flera gudar. Även om en viss gud eller gudinna var specifik beskyddare av staden, innebar det inte att han eller hon var den enda guden eller gudinnan som dyrkades. Herakles var överlag en populär hjälte och gud i stadsstaterna i antikens Grekland. Han var lättigenkännlig för sin påk och i det här fallet givetvis för att han nämns vid namn på själva myntet.
Digital collection
Lysimachos drachm
Lysimachos drachm, på vars framsida vi ser Herakles huvud i sidoprofil och på vars baksida Zeus sitter på sin tron, samt vid högra kanten texten ΣIMAXO, som troligen är en del av ordet ΛYΣIMAXOY. Detta är ett ypperligt exempel på hur Alexanders efterföljare använde hans myntstilar långt efter hans död för att stärka sina ställningar i de nya kungadömena. I det här fallet berättar texten även vems mynt det är fråga om, vilket inte är så typiskt. Lysimachos var en av Alexander den stores sju generaler, som efter Alexanders död delade upp hans rike mellan sig och han blev kung över Thrakien. Framdelen av lejonet på framsidan av myntet är en möjlig hänvisning till legenderna, i vilka Lysimachos kämpade barhänt med ett lejon och segrade, och gjorde på så sätt ett intryck på Alexander.
Digital collection
Stater från Thyrreium
Stater präglad i Thyrreium, på vars framsida vi ser en skägglös Achelous huvud i profil och på baksidan Apollo sittande på tronen. Vid högra kanten på baksidan ses ordet ΘYPPHΩN.
Achelous var antika Greklans gud för floden Akheloos som dyrkades i olika städer runtom i Grekland och han ansågs vara den mest anmärkningsvärda av alla gudar. Thyrreium låg inte vid flodstranden, även om ön låg i närheten av dess mynning, vilket å sin sida vittnar om hur långt Achelous kult hade brett ut sig.
På baksidan av Apollos mynt finns en hänvisning till Apollos Aktio, vars tempel låg i Artabuktens område, i landskapet Akarnanien, dit också Thyrreium hörde. Det extra namnet Aktios beror på att templet låg i en stad vid namn Aktio. Apollo var stadens skyddsgud och enligt Straboni ordnades där tävlingar tillägnade guden var femte år.
Detta mynt är ett bra exempel på mynt som städer, som inte hade några kända särdrag kunde låta prägla. Alla särdrag hänvisar mer till landskapet till vilket ön hörde, bortsett från stadens namn på baksidan.
Digital collection
Tetradrachm från romartidens Aten
Ett atenskt mynt, på vars framsida vi ser Athenas profil och på baksidan förutom en uggla, även en örn samt texten A KAΛΛIKPA ΘE EΠIΓENH ΣOΣANΔPOΣ, det vill säga namnen på den tidens arkonter (Kallikrates, Epigenes och Sosandros). Den nya stilen på baksidan av myntet kan dateras till den romerska erövringen. Mynten i Aten hade länge sett likadana ut, men liksom makedonska mynt genomgick en förändring då Makedonien stod under Roms beskydd, förändrades även atenska mynt då romarnas inflytande ökade i Aten.
En av förändringarna är örnen, som lades till på baksidan. Den kan tolkas på olika sätt. Örnen var Zeus symbol som han ofta avbildades med runtom i Grekland på såväl mynt som i annan konst. Eftersom Zeus var Athenas far, är det möjligt att örnen i det här fallet är en hänvisning till detta familjeband. Men örnen var även den romerska arméns krigstecken. Med andra ord är det möjligt att tillägget av örnen på myntet efter Atens romerska erövring symboliserade romarnas närvaro i staden. Romarna verkar dock inte har lagt sig i Atens förvaltningssystem, även om det i princip hörde till det romerska riket, utan den klassificerades som en fri stad. Till exempel är arkonternas namn fortfarande grekiska. Oberoende vilken orsaken var till förändringen, ändrades de atenska mynten samtidigt som romarna blev allt mer inflytelserika inom Greklands område.
Digital collection
Tetradrachm från Argos
En tetradrachm från Argos, på vars framsida vi ser Heras ansikte i profil med en stephane på huvudet. På baksidan ser vi en hund mellan två delfiner.
I grekisk mytologi var jätten Argos Panoptes Heras betjänare. Dessutom låg det stora Heraion på Argos som var ett av den antika tidens mest betydande kultplatser som helgats åt Hera. Hunden på baksidan av myntet är eventuellt en ordlek med anknytning till Homeros Odysséen. I berättelsen hette Odysséens hund Argos. En ordlek av detta slag var vanliga i de grekiska städernas mynt. Det är även möjligt att Argos under antiken har en koppling till hundar eller vargar, men Hera hade inte någon känd koppling till någondera och de förekommer inte bland de symboler som hon ofta omges med.
Digital collection
Drachm från Aten
En drachm från Aten, på vars framsida vi ser Athenas hjälmprydda profil och på baksidan en uggla i en fördjupad fyrkant. I det vänstra hörnet av fyrkanten finns en gren från ett olivträd och till höger bokstäverna AΘE. Myntets framsida är präglad något sned.
Atenarnas mynt skiljer sig från övriga grekiska städers mynt. Vanligen ändrade städerna stilen på de präglade mynten med några årtiondens mellanrum, men de atenska mynten förblev oförändrade från 500-talet, oberoende av att präglingen av dem inleddes under tyrannin som Peisistratos startade. Även om Aten övergick till en demokratisk förvaltningsmodell när tyrannin upphörde, ändrades inte stilen på mynten. Mynten förblev oförändrade ända till 164 f.v.t., tills romarnas inflytande i Aten och övriga delar av den Grekiska halvön ökade.
Athena var Atens skyddsgudinna. Enligt myterna fick staden sitt namn efter att Athena vann tävlingen med Poseidon om vem som fick vara stadens beskyddare.
Athenas seger säkerställdes av olivträdet hon gav i gåva till atenarna, och som tack vare oljan och frukterna visade sig vara mer populär än den saltvattenkälla som Poseidon reste ur marken. Med anledning av detta har en olivträdsgren avbildats på baksidan av myntet. Ugglan är å sin sida ett av de djur som oftast kopplas samman med Athena. Beaktansvärt är även Athenas hjälm, som skiljer sig märkbart från den korintiska hjälmen. Eftersom Korinth och Aten ofta låg i krig med varandra, på grund av bådas betydelsefulla ställning på det grekiska fastlandet och strävan att uppnå en hegemonisk ställning, är det föga förvånande att städerna strävade efter att skapa olika visuella versioner av samma gudinna.
Digital collection
Tetradrachm från Pergamon
Tetradrachm som präglats i Pergamon. På framsidan av myntet ser vi en orm på väg in i en cista och på baksidan två sammanslingrade ormar, varav den högra ormens svans har slingrat sig kring staven.
En cista är en korg, som man tror har sitt ursprung i Egypten. Den användes i både praktiska och religiösa syften. I grekiska mystiska kulter, bland annat sådana som helgats åt Dionysos och Demeter, var ormar och cistor ett typiskt bildspråk. I det här fallet var ormarna sannolikt en hänvisning till läkekonstens gud Asklepios, till vilken man helgat kultplatsen Asklepeion i Pergamon och som var en av de mest anmärkningsvärda i antikens värld. Människor kunde vandra långväga för att komma dit för att bli helade.
Digital collection
Drachm från Rhodos
På framsidan av denna drachm från Rhodos ser vi den kronprydda Helios profil och på baksidan en ros på väg att slå ut, på dess vänstra sida en druvklase och bokstaven P, till höger bokstaven O och ovanför ordet MAHΣ.
Denna drachm är inte i enlighet med den attiska standarden. Däremot är den en så kallad plinthorisk (plinthophoric) drachm, vars vikt är något lättare. Detta berodde på en förnyelse av myntsystemet, som gjordes i Karien cirka 190 f.v.t., till följd av vilken myntens standardvikter förändrades. Ordet plinthorisk kommer från det grekiska ordet plinthos (πλίνθος), som hänvisar till den fyrkantiga fördjupningen på baksidan av myntet.
Helios var Rhodos skyddsgudinna. Efter att egyptierna misslyckades med att ockupera ön på 300-talet, reste man en enorm staty av Helios i Rhodos stad som kallades för Kolossen på Rhodos. Den var en av de sju underverken i antikens värld och till exempel geografen Strabon och den romerska författaren Plinius den äldre skrev om den i sina verk. Öns namn kom från antikens grekiska ord ῥόδον (rhodón), som betyder ros. Med anledning av detta ser vi en ros på baksidan av myntet.
Digital collection
Stater från Korinth
En stater från Korinth, på vars framsida vi ser Pegasus. På baksidan ser vi Athena med en hjälm från Korinth på huvudet och till höger bakom hjälmen ser vi Artemis med en fackla i handen.
Det intressanta med staterna från Korinth är att vi i stället för en gud eller gudinna ser Pegasus på dess framsida. Detta beror på att födelseplatsen för Bellerofon, som tämjde Pegasus, var enligt myten Korinth. Athena dyrkades runtom i Grekland, men i det här fallet kan det även vara en hänvisning till myten om tämjningen av Pegasus, eftersom Athena hjälpte Bellerofon med denna bragd. Det anmärkningsvärda med Athenas porträtt är att hon har på sig en hjälm från Korinth, till skillnad från till exempel i atenska mynt. Sannolikt var syftet att uttryckligen betona Athenas koppling till Korinth i stället för Aten. Även Artemis dyrkades i Korinth och där finns ett tempel helgat till henne.
Symbolen Ϙ under Pegasus betyder Korinth, då stadens namn ursprungligen skrevs Ϙόρινθος. Bokstaven koppa, som har feniciskt ursprung, fortsatte användas i mynten, även om den försvann från det grekiska alfabetet före 400-talet.
Digital collection
Tetradrachm från Seleukeia
Antiochos II:s tetradrachm från Seleukeia. På myntets framsida ser vi en diademklädd ung mans profil och på baksidan Apollo sittande på omfalos, med en pil och båge i händerna. På höger sida av baksidan står det BAΣIΛEΩΣ och till vänster ANTIOXOY.
Antiochos II Theos var kung i det seleukidiska riket 261–246 f.v.t. Seleukiderna var en dynasti som grundades av Alexander den stores general Seulekos I Nikatori och som regerade över olika delar av Persien och Syrien under de kommande århundradena. Om dynastins grundare berättades det liknande legender som om Alexander den store, men hans gudomliga far var Apollo i stället för Zeus. Senare ansåg sig också Seulekidernas dynasti härstamma från en gud, varför denne finns på myntets baksida.
Omfalos, som Apollo sitter på, är en helig sten som ansågs vara världens nav och som fanns i Delfi. Porträttet på framsidan av myntet är eventuellt Antiokhos I, far till Antiokhos II, men detta är inte säkert.
Digital collection
Drachm från Partien
En drachm från Partien, på vars framsida vi ser en skäggprydd man titta åt vänster med en kunglig huvudbonad från Partien på huvudet. Ovanför huvudet slingrar sig en text på det partiska språket som skrivits med pahlavi-alfabetet. På baksidan ser vi en bågskytt vänd åt höger som har en pil i handen.
Partiska mynt är intressanta på så sätt, att de är delvis imiterade efter stilen på de grekiska mynten, i synnerhet de hellenistiska kungarna, då partierna själva inte var greker. Ända sedan kung Mithridates I hade Partien varit i närmare kontakt med grekerna, till exempel handelsmässigt, men i första hand identifierade sig mynten med symbolik och bildspråk från Persien. Till exempel i det här fallet särskiljer de partiska särdragen, såsom den kungliga huvudbonaden och användningen av det partiska språket i texterna på myntet, det från grekiska mynt. Dock finns det i flera mynt en strävan efter att skapa en koppling till grekerna. I vissa mynt finns det i stället för text på det partiska språket en text på grekiska och vissa härskare kompletterade sin kungliga titel med ordet philhellene (φιλέλλην), som bokstavligen betyder vän. Det gjorde det dock även klart att partierna inte var greker, även om de var vänligt inställda till dem och det till exempel var vanligt att tala det grekiska språket i Partien. Utöver detta baserades också det monetära systemet som partierna använde på drachmer.
Nästan alla partiska kungars mynt är till stilen mycket lika varandra, bortsett från små förändringar i texterna. Med anledning av detta är det i det närmaste omöjligt att datera dem. I det här fallet skulle den som låtit prägla myntet kunna vara vem som helst från Mithridates II till Sinatrucces I.
Digital collection
Sogdisk kopia av Euthydemus I:s tetradrachm
Sogdisk kopia av Euthydemus I:s tetradrachm. På framsidan av myntet ser vi en ung man med ett diadem på huvudet och blicken vänd åt höger. På baksidan sitter en naken Herakles vänd åt vänster och håller en påk i sin högra hand. Han omges av text på det sogdiska språket.
Euthydemus I var härskare över det grekisk-baktriska kungariket under åren 230–195 f.v.t. Kungariket härstammade från Seulekidiernas kungadöme och fick sin början när Baktriens satrapi, Diodotos I, drog sig ur alliansen och utropade sig till kung. Det var det östligaste av de hellenistiska kungadömena och sträckte sig som störst till Centralasien. Trots det geografiska läget var det grekisk-baktriska kungadömet grekiskt och dess härskare hellenistiska kungar, som talade grekiska och tillbad grekiska gudar.
När man tar hänsyn till dessa aspekter, är det intressant att texterna på detta mynt inte är skrivna på grekiska, utan förmodligen på sogdiska, som skrevs med det syriska och manikeiska alfabetet, varav båda härstammar från det arameiska alfabetet. Av Euthydemus I:s mynt var merparten på grekiska och orsakerna till de avvikande texterna på vissa mynt är okända. En teori är att det är fråga om en ”barbarisk” kopia av tetradrachmer som Euthydemus lät prägla. En annan möjlighet är att det är fråga om en sogdisk version av Euthydemus mynt, eftersom man tror att Euthydemus var verksam som satrapi i Sogdiana, vilket skulle förklara denna andra språkversion av hans mynt.
Digital collection
Västliga satrapis ”drachm” från Indien
Västliga satrapis ”drachm” från Indien, på vars framsida vi ser en kunglig profil och på baksidan en å, tre kullar, en månskära och solen innanför en text på brahmiskrift.
Västliga satrapier tog makten i västra och centrala Indien efter det grekisk-baktriska kungariket, indoskyterna och indisk-grekiska kungariket. De härstammade möjligen från indoskyterna, men detta vet man inte med säkerhet. Riket nådde en inflytelserik ställning först efter att merparten av de hellenistiska kungadömena hade upphört att existera, vilket utöver det geografiska avståndet förklarar skillnaderna i bildspråket.
De västliga satrapiernas mynt skiljer sig från samlingens övriga mynt. Porträttet av härskaren på framsidan av myntet är en rest efter porträtten på de hellenistiska kungarnas mynt, men uppenbart helt egen med tanke på stilen. Det stiliserade landskapet på baksidan av myntet är helt olikt mot någon annan baksida av ett grekiskt mynt, liksom även brahmskriften, som omger landskapet. Det indisk-grekiska kungadömet som föregick de västliga satrapierna och som uppstod efter grekisk-baktriernas erövringar, bidrog till att stilarna ursprungligen blandades ihop. Kulturen och språket i Grekland blandades med områdenas egna språk och kulturer. De västliga satrapierna, som tog makten efter dessa indisk-grekiska kungar, följde det bildspråk som deras föregångare hade etablerat, och förde det vidare i sin egen riktning. Detta var ett sätt att skapa en koppling till föregångarna, på samma sätt som Alexander den stores efterträdande använde de myntstilar som han hade skapat som sina egna. På det här myntet ser vi spår av det grekiska, men de var sannolikt inte ett försök att skapa en koppling till befintliga grekiska kungar, av vilka det i detta skede endast kvarstod några och de flesta stod i verkligheten under Roms styre.
Digital collection
Juba II:s och Kleopatra Selenes denarius
Juba II:s och Kleopatra Selenes denarius, på vars framsida vi ser en diademklädd ung mans profil och texten REX IVBA. På baksidan till vänster ser vi Isis krona och till höger en sistrum. Nedanför står texten BACIΛICC KΛEOΠTP.
Ett av få mynt för vilket man nämner en kvinna som myntherre vid sidan av sin make. Detta skedde sannolikt av romerskt inflytande, eftersom både Juba och Kleopatra växte upp i Rom. Jubas far Juba I var kung av Numidien, tills Julius Caesar erövrade hans rike och Juba I begick självmord. Hans son fördes till Rom och blev Julius Caesars och senare kejsare Augustus lärjunge. Kleopatra Selene var å sin sida dotter till Marcus Antonius och farao Kleopatra VII av Egyptens sista dynasti, Ptolemaios. Kleopatra VII och Marcus Antonius begick självmord då de förlorade kriget mot Augustus. Juba II och Kleopatra Selene giftes bort med varandra och en tid senare gjordes Juba II till kung av Mauretanien och undersåte till Roms makt. I romerska mynt kunde det hända att man använde makarnas namn eller porträtt, i synnerhet senare under den kejserliga tiden, till skillnad från hur det var i de hellenistiska kungadömena. I grekiska mynt är det vanligt med porträtt på gudinnor, men vanliga, dödliga kvinnor avbildades inte på dem.
Detta mynt har så att säga delats mellan paret. På framsidan ser vi eventuellt Juba II:s porträtt och namnet REX IVBA (kung Juba) skrivet med det latinska alfabetet. Symbolerna på baksidan är förknippade med Kleopatra Selenes familjehistoria som Egyptens härskare och det med grekiska alfabetet skrivna namnet BACIΛICC KΛEOΠTP (drottning Kleopatra) hänvisar till hennes grekiska rötter.