Minnen efter Åbo brand
Strax före nio på kvällen tisdag 4.9.1827 uppstod en eldsvåda i Aningaisbacken i Åbo. Branden härjade i 18 timmar och när man till slut lyckades släcka den, hade mer än 70 procent av staden brunnit ned. Fler än 11 000 personer blev hemlösa. Hela centrum, inklusive domkyrkan och Akademihuset hade nästan helt brunnit ned. Åbo akademis konstsamlingar och etnografiska samlingar förstördes helt, och alla mynt och medaljer begravdes i husruinerna då husets mellanbjälklag rasade. Efter branden lyckades man ändå rädda 4 503 mynt och medaljer ur ruinerna. De flyttade med akademin till Helsingfors. Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling flyttades 1920 till Finlands Nationalmuseum.
Medaljerna som visas här härstammar alla från Åbo akademis samlingar. Vissa medaljer skadades mer i branden, andra mindre. Det är brukligt att inleda historien om samlingen från Åbo med medaljen som 1747 skänktes av akademins kansler, riksrådet, greve Carl Gustav Tessin (1695–1770). Tessin var överstemarskalk vid kronprinsessan Lovisa Ulrikas (1720–1782) hov, som ansågs vara glatt. Både Tessin och kronprinsessan var också kända utövare av numismatik och samlare. De medaljer som Tessin lät prägla som hovmarskalk har fått sina motiv från roliga sammanträffanden. Dessa små minnesföremål, som ofta tillverkades privat, kallades för jetonger. Greve Tessin lät prägla hela 14 sådana här jetonger.
Samlingens medaljer från 1600-talet berättar om Sveriges stormaktstid. Även om århundradet var en tid som präglades av grundande av universitet, folkbildning enligt den lutherska tron, internationaliserad handel och industriell utveckling, betonas slagen i det trettioåriga kriget och Guds betydelse i medaljerna. I synnerhet i Karl XI:s medaljer betonas det att kungen hade instiftats i sin ställning av Gud och att kronan beskyddades av Gud.
Denna helhet sammanställdes hösten 2020 av högskolepraktikant Maria Tuovinen.
Välj en bild för mer information
Carl Gustaf Tessin
Tuppjetongen
Annika Larsdotter
Henriette-Sylvie de Molière
Catharina Charlotta De la Gardie
Ulrika Sparre
Nikodemus Tessin
Johan Karl Hedlinger
Arvid Karlsten
Carl von Linné
Daniel Solander
Anders Celsius
Gustav II Adolf
Cristopher Polhem
Carl Fredrik Adelcrantz
Kristina
Karl XI
Karl XI
Sten Bielke
Karl XI
Carl Gustaf Tessin
Denna silvermedalj föreställer Carl Gustaf Tessin. Medaljen har graverats av den schweiziska medaljkonstnären Johann Carl Hedlinger (1691–1771), som var en av 1700-talets mest kända medaljkonstnärer. Han arbetade i Sverige under åren 1718–45.
Både Tessin och kronprinsessan var kända utövare av numismatik och samlare, och de medaljer som Tessin lät prägla som hovmarskalk har fått sina motiv från roliga sammanträffanden. Dessa små minnesföremål, som ofta tillverkades privat, kallades för jetonger. Greve Tessin lät prägla hela 14 sådana här jetonger.
Digital collection
Tuppjetongen
Den här silvermedaljen lät Tessin prägla 1750. Den har graverats av Daniel Fehrman (1710–1780). Fehrman var medaljkonstnär J.C. Hedlingers lärling och från 1760 av kung Adolf Fredrik utsedd hovmedaljgravör.
Tuppen på medaljen föreställer greve Tessin. Greven lät prägla medaljen till minne av en situation där han uppenbarligen överraskade de lättklädda damerna Catharina Charlotta Taube, Henrika Juliana von Liewen, Ernestine von Grisheim, Charlotta Fredrika Sparre och systrarna Agneta Margareta och Ulrika Strömfelt. Medaljens franskspråkiga inskription har översatts till svenska i formen ”Små höns! när han får se så täck och retand’ kulle, Det vor’ en fanders tupp, som då ej gala skulle.” Från början förekom motivet redan 1747 i en målning som Tessin hade beställt av konstnär Johan Pasch den äldre. I målningen står tuppen bakom hönsen och texten står i tavelramen. Uppenbarligen gav Tessin målningen till sig själv i julklapp. Målningen hör till Sveriges Nationalmuseums samlingar.
Digital collection
Annika Larsdotter
Syftet med den här medaljen var att skoja med hovdamen Agneta Margareta Strömfelt om att när hon som väldigt ung började tjäna vid hovet kallades där dels för barnet, dels för Annika Larsdotter. Mönstren och gravyrerna hänvisar till att hon alltid var så motsträvig till att delta vid musikstunderna kvällstid och i synnerhet till den gången då hon, efter att ha somnat, störde framförandet med sina snarkningar.
Medaljen är av silver och har en diameter på 29 mm och väger 9,8 g. Tessin lät prägla medaljen 1744 och den har graverats av Daniel Fehrman.
Digital collection
Henriette-Sylvie de Molière
Bokstäverna H · S · D · M · på framsidan av medaljen hänvisar till namnet Henriette-Sylvie de Molière, som hovdamen Henrika Juliana von Liewen på skoj kallades för vid hovet med anledning av att hon hyste en stor beundran för den franska romanen Mémoires de la vie d'Henriette-Sylvie de Molière. De tre korten som arrangerats på det runda bordet bildar en neapolitain i det på den tiden populära kortspelet tricett. Motivet på framsidan av medaljen hänvisar till den gången då fröken von Liewen i sin tankspriddhet begick ett misstag i kortspelet. I den franskspråkiga texten på medaljen får vi veta att ”VOUS JOUÉS COMME L’AMOUR, L’AMOUR EST AVEUGLE”, det vill säga att hon spelade som kärleken och att kärleken är blind.
Medaljen är av silver och har en diameter på 31 mm och väger 11,1 g. Tessin lät prägla medaljen 1744 och den har graverats av Daniel Fehrman.
Digital collection
Catharina Charlotta De la Gardie
Grevinnan Catharina Charlotta De la Gardie (f. Taube) (1723–1763) var en av kronprinsessan Lovisa Ulrikas hovdamer. Medaljen präglades till minne av att hon 1757–1761 ingrep i den sista häxrättegången i Sverige i Dalarna, fick de åtalade kvinnorna friade och garanterade deras utkomst från sin egendom, då de med anledning av skadorna från tortyren hade förlorat sina försörjningsmöjligheter. Texten på baksidan, ”FULCRUM INFELICIBUS”, de olycksaligas stöd, hänvisar till denna händelse och den höga stubben finns på släkten Taubes vapen.
Medaljen är av silver och har en diameter på 52 mm och väger 58,4 g. Man lät prägla medaljen 1761 och den har graverats av Daniel Fehrman.
Digital collection
Ulrika Sparre
Ulrika Sparre (f. Strömfelt) var en av kronprinsessan Lovisa Ulrikas hovdamer. På porträttet på medaljen har hon Solfjädersordens ordenstecken på bröstet. Solfjädersordens faktiska namn är L’Ordre de l’Harmonie och var en orden som Lovisa Ulrika instiftade 1744. Enligt sägnen fick denna orden sin början till följd av att prinsessan Lovisas solfjäder gick sönder under en båtfärd kvällen före hennes och Adolf Fredriks bröllop. När kronprinsen samlade ihop de trasiga delarna, delade han sedan ut dem som minnen till de närvarande. Ordenstecknet förlänades till totalt 22 personer, som omfattade Lovisa Ulrikas hovdamer och greve Tessin. Man ansåg även att Solfjädersorden hade politisk betydelse med tanke på att kronprinsessan på det här sättet påvisade att hon stödde en centralisering av makten, i stället för decentralisering.
Medaljen är av silver och har en diameter på 52 mm och väger 58,7 g. Den har graverats av Gustaf Ljungberger (1733–1787) och präglades 1780.
Digital collection
Nikodemus Tessin
Medaljen är av silver och har en diameter på 62 mm samt väger 75,2 g. Den graverades av J.C. Hedlinger och greve Carl Gustav Tessin lät prägla den 1728 efter sin far, greve Nikodemus Tessins död (1654–1728). Nikodemus Tessin var Stockholms stadsarkitekt och hans viktigaste arbete var det kungliga slottet i Stockholm. Medaljen har använts som utmärkelsemedalj vid Kungliga Konsthögskolan.
Digital collection
Johan Karl Hedlinger
Medaljen är av silver och har en diameter på 33 mm samt väger 16,8 g. J.C. Hedlinger har själv graverat och präglat medaljen.
Det med grekiska bokstäver angivna svenska ordet lagom i kombination med motivet i grekisk stil var avsett som en lekfull gåta. Det svenska språkets särpräglade ord lagom hade gjort intryck på schweiziska Hedlinger och han tog till sig ordet som ett slags motto. På medaljerna graverade han in ordet under sin bild och den stod att läsa ovanför dörren till hans hem i Schweiz. I Hedlingers sista arbete, i vilket man kan utröna tankar som närmar sig döden, står ordet lagom som rubrik.
Digital collection
Arvid Karlsten
Arvid Karlsten (Karlsteen) (1647–1718) var gravör och miniatyrmålare. Han var lärling till Johan Georg Breuer och verkade länge som gravör vid myntverket i Sverige. Han utnämndes till kunglig medaljgravör. Den här medaljen graverades 1725 av J.C. Hedlinger efter Karlstens död. Medaljen är av brons och har en diameter på 43 mm och väger 26,3 g.
Digital collection
Carl von Linné
Medaljen är av silver och har en diameter på 53 mm och väger 59,1 g. Den har graverats av Gustaf Ljungberger och präglades 1780. På framsidan av medaljen ser vi en byst av Carl von Linné och på baksidan en kvinna, naturen, i en antik dräkt med en nyckel i handen som sörjande står omgiven av djur och växter.
Digital collection
Daniel Solander
Medaljen är av silver och har en diameter på 37 mm och väger 21,4 g. Medaljen har graverats av Gustaf Ljungberger och friherre Klas Alströmer och hans bror Johan Alströmer lät prägla den 1783. Medaljen är tillägnad Solanders bundsförvant och vän, Royal Societys president Joseph Banks. Tillsammans med kapten James Cook och Joseph Banks deltog Solander i en forskningsresa till Australien och Nya Zeeland. Snittblomman på framsidan hör enligt Solander till den namngivna växtfamiljen Solandra.
Digital collection
Anders Celsius
Svenska Akademien lät 1802 prägla denna medalj och den har graverats av Carl Enhörning. Uppsala universitets astronomiprofessor Anders Celsius deltog 1736–37, under ledning av Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698–1759), i en expedition med syfte att mäta jordklotets form i Torne älvdal, på den nuvarande finska sidan. Med dessa mätningar fick man svar på en fråga som på den tiden brydde den vetenskapliga världen, nämligen huruvida jordklotets form skiljer sig från en perfekt boll. Med mätningarna bevisade man att polerna är tillplattade.
Medaljen är av silver, har en diameter på 32 mm och väger 12,0 g.
Digital collection
Gustav II Adolf
Man har låtit prägla medaljen till ära av segern i slaget vid Breitenfeld den 7 september 1631. Gustav II Adolf sågs som ledare för den protestantiska sammanslutningen och den svenska armén vann en av tidernas största segrar mot katolikerna. Medaljen är av silver och har en diameter på 64 mm och väger 58,8 g. Den graverades av Sebastian Dattler på 1600-talet.
Samlingens medaljer från 1600-talet berättar om Sveriges stormaktstid. Även om århundradet var en tid som präglades av grundande av universitet, folkbildning enligt den lutherska tron, internationaliserad handel och industriell utveckling, dominerar slagen i det trettioåriga kriget och Guds betydelse i medaljerna. Medaljerna betonar att kungen hade givits ställning av Gud och att kronan beskyddades av Gud.
Digital collection
Cristopher Polhem
Christofer Polhem kallas för den svenska mekanikens fader. Han var en svensk uppfinnare och industriman. Han utvecklade många anordningar och metoder förknippade med gruvverksamhet, skeppsbyggande, befästningar och kanalbyggande.
Svenska Akademien lät 1806 prägla denna medalj och den har graverats av Carl Enhörning. Medaljen är av silver och har en diameter på 33 mm och väger 13,1 g.
Digital collection
Carl Fredrik Adelcrantz
Kung Gustav III lät prägla denna medalj 1782, då Stockholms operahus stod färdigt. Arkitekten, friherren Carl Fredrik Adelcrantz (1716–1796), hade planerat och övervakat bygget av operahuset. Operahuset revs dock i slutet av 1800-talet för att ge plats för ett nytt operahus. Medaljen är av silver och har en diameter på 53 mm och väger 53,2 g.
Digital collection
Kristina
Drottning Kristina var dotter till Gustav II Adolf och tog över statsledningen den 8 december 1644, då Sverige fortfarande utkämpade det trettioåriga kriget. Medaljen är av silver och har en diameter på 83 mm och väger 132 g. Den graverades 1644 av Sebastian Dattler.
Åtsida: IMPERIVM PROLES GVSTAVI MAXIMA MAGNI, SVSCIPIT: INNVMMERISVIVAT CHRISTINA TRIVMPHIS Drottningen, i kunglig mantel, med strålkrona på huvudet och spiran i hand, står med en talares åtbörd framför sin tron under en himmel. Till höger står framför sina stolar de fem förmyndarna, Drotset, Marsken, Amiralen, Kanslern och Skattmästaren, hållande regalierna; till förgrunden ses åtskilliga andra personer. Den krönta svenska riksskölden ligger framför drottningen lutad mot tronens trappsteg. Inom omskriften en ornerad rand. Nederst på en liten fyrkantig platta: S D.
Frånsida: AVGVSTAE PRENDIT DVM SCEPTRA POTENTIA LAVRO CINGIT SACRATVM BALTICA PVGNA CAPVT 1644. Svenska och danska flottornas strid vid Femern. Inom skriften en fin bladkrans. På akterspegeln av ett bland skeppen: D.Digital collection
Karl XI
Medaljen är av silver och 35 mm bred, 41 mm hög och väger 25,6 g. Den graverades 1666 av J.C. Breuer. På den tiden var Karl XI ännu minderårig och riket leddes av en förmyndarregering.
Åtsida: CAR: XI. D. G. SVE: GOT: VAND: REX. Bröstbilden, h. s., lagerkransad, med stela, uppfästa mantelveck över harnesket, på vilket ses två rader naglar i öppningen mellan vecken på axeln. Under armen: BREVER
Frånsida: SED ET HAEC. QVAE NON. POSTVL: DEDI TIBI. 3. REG 3. Kungen, i hermelinsmantel, knäböjande, lyfter sina hoplagda händer och sin blick mot ett strålande יהוה (Jehova på hebreiska). På en kudde framför honom ligger regalierna (kronan, spiran över svärdet, nyckeln och äpplet); vid sidan av kudden uppstiger en palmkvist och en tvågrenig lagerkvist. I avskärningen: 1666.Digital collection
Karl XI
Medaljen är av silver och har en diameter på 45 mm och väger 24,1 g. Den graverades 1679 av Anton Meÿbusch. Under Karl XI:s regeringsperiod försvenskades områden som tidigare hade hört till Danmark.
Digital collection
Sten Bielke
Sten Bielke (1624–1684) föddes på Åbo slott, då hans far var president för Åbo hovrätt. Bielke var riksråd, amiral och lagman i Södra Finland. Ymnighetshornet och kronan på baksidan av medaljen hänvisar till hans uppdrag som skattmästare. Medaljen är av silver och har en diameter på 46 mm och väger 53,4 g. Man lät prägla medaljen i slutet av 1600-talet och den har graverats av A. Meÿbusch.
Digital collection
Karl XI
Karl XI:s uppstigning till tronen 18.12.1672 firades med pompa och ståt. Det mest anmärkningsvärda var ett evenemang som innefattade olika slags tornerspel. Spelen inleddes med en procession från slottet Tre Kronor till ridbanan i närheten av nuvarande Hötorget. Under evenemanget framträdde Karl XI som romersk krigsherre. Tornerspelen förevigades genom David Klöcker Ehrenstrals teckningar och kopparsticken som gjordes av dem i verket Certamen equestre.
Medaljen är av silver och har en diameter på 47 mm och väger 34,3 g. Medaljen präglades 1672.