Vikingatida myntfynd i Finland

Bretislav I:s böhmiska penning

Böhmisk penning (datering 1034–1055) som Přemyslid-dynastins hertig Bretislav I lät prägla. På framsidan av myntet ser vi ett porträtt av härskaren iklädd en mantel, som är fäst på figurens högra axel. Dessutom håller figuren en korsstav i sin högra hand. På baksidan ser vi en fågel med utbredda vingar. Baksidans cirkulära text SCS VVENCESLAVS hänvisar till Sankt Wenzel, hertig av Böhmen, som mördades och som senare blev upphöjd från martyr till helgon.

Böhmiska mynt är en ovanlig föremålsgrupp bland fynden som gjorts i Finland. Myntet som visas här hittades 1929 eller 1930 i Sääksmäki i Valkeakoski, i ett vikingatida depåfynd, som innehöll uppskattningsvis 600 mynt. Den okände upphittaren hade sålt gömmans innehåll till en guldsmed i Tavastehus, som i sin tur delade mynten mellan olika instanser. Av depåfyndets innehåll känner man till endast 42 mynt, som gömts efter år 1006.

Kopia av ett bysantiskt miliaresionmynt av Basileios II och Konstantinos VIII

Myntet som presenteras här är en kopia av ett bysantiskt miliaresionmynt av Basileios II och Konstantinos VIII som möjligen tillverkats på nuvarande Finlands område. Sådana här imitationer förekommer främst i finska fynd och i några fynd från Estland. Enskilda mynt har även hittats i Sverige och Danmark. Bysantiska kopior som hittats i Finland imiterar i huvudsak mynt av Basileios II och Konstantinos VIII. Basileios II regerade över Bysantiska riket tillsammans med sin bror Konstantinos VIII ända till sin död (åren 976–1025). På framsidan av detta mynt, som präglats endast på ena sidan, finns ett kors och till vänster har man försökt kopiera Basileios II:s krönta och skäggprydda figur, till höger bysten av hans bror, Konstantinos VIII iklädd en mantel. På myntet ser vi dessutom fyra punkter som möjligen gjorts senare och som kan ha tillagts i samband med hålslagningen av myntet. Myntet har använts som smycke.

Kopian hittades 1832 i Turengi i samband med grävningsarbeten på en bondgård. Med denna imitation hittades några silverföremål och mynt från vikingatiden samt ytterligare en bysantisk kopia. Föremålen hade gömts på 1100-talet eller senare. På 1800-talet blandades mynten ihop med andra depåfynd i Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling. Kopian som presenteras här är det ena av två mynt, som man med säkerhet kan koppla till just depåfyndet från Turengi i Janakkala.

Bysantisk miliaresion som har använts som hängsmycke

Ett bysantiskt silvermynt, det vill säga en miliaresion, som präglats i Konstantinopel (977–989) av Basileios II och hans bror Konstantinos VIII. På framsidan av detta mynt finns ett kors och till vänster på det ser vi Basileios II:s krönta och skäggprydda figur i en dräkt prydd med ädelstenar, och till höger hans bror, Konstantinos VIII, iklädd en krona och en mantel. På baksidan text (namnet på härskarna). Basileios II var en bysantinsk kejsare och han härskade över det bysantiska riket tillsammans med sin bror ändra till sin död år 1025. Myntet har använts som hängsmycke och i det har både öglan och niten till fästet bevarats väl. Bysantiska mynt är ovanliga i fynd från Finland och merparten har hål, vilket pekar på att miliaresioner ofta använts som smycken.

Myntet tillhör en myntdepå som hittades 1897 i Anttila i Lundo. Cirka 900 vikingatida mynt och några smycken hade gömts inuti ett lerkärl. Av myntet var de flesta tyska penningar (fler än 700 mynt), men bland dem fanns även till exempel flera engelska och några danska, orientaliska och irländska mynt. Föremålen har gömts efter år 1060.

Tysk Otto Adelheid-penning

Myntet är en Otto Adelheid-penning från ett vikingatida depåfynd, som 1835 hittades i Tuomola i Reso. Myntet har präglats i kung Otto III:s, som var minderårig när han tog över makten, och hans regentföreståndare och farmor Adelheids namn (datering 983–1002). På framsidan av myntet ser vi ett kors med bokstäverna O-D-O-D i hörnen. På baksidan har en träkyrka avbildats och innanför den ser vi en prick och i nederkanten en horisontell balk. Otto Adelheid-penningar präglades i Tyskland och de är den vanligaste vikingatida mynttypen bland fynd som gjorts i Finland och Sverige. Otto Adelheid-penningar har på sin tid tillverkats i ofantliga mängder i olika myntverk, där huvudmyntverket sannolikt varit Goslar. Likadana mynt kan även ha präglats i Quedlinburg och Hildensheim. Senare gjordes kopior på Otto Adelheid-penningar ändra fram till cirka 1050. Depåfyndet från Tuomola i Reso har gömts efter mitten av 1000-talet.

En tysk penning från Augsburg

En penning som präglats i Augsburg, i nuvarande Bayern i Tyskland. Myntherrar var Eberhard (Eppo) I, Augsburgs biskop under åren 1029–1047 tillsammans med kejsar Konrad II. På framsidan av myntet ser vi ett kors och i hörnen en prick och bokstäverna K-V-O-И, som hänvisar till Konrad II, som var kejsare över det heliga tysk-romerska riket under åren 1024–1039. På baksidan ser vi en kyrka med fem pelare.

Myntet tillhör depåfyndet från Kuuppala i Kronoborg som hittades 1866 i samband med rivningen av ett gammalt skjul. Merparten av mynten såldes, men en del hamnade i Helsingfors universitets samlingar, som senare flyttats till Nationalmuseets myntkabinett. Man uppskattar att gömman innehöll några hundra mynt, varav man känner till 50. Mynten gömdes efter cirka år 1050.

Drachm från Sassaniddynastins tid

Den persiska Sassaniddynastins (cirka 224–650 e.v.t.) tidiga silvermynt kallas för drachmer. Dessa mynt kan ofta dateras väl, eftersom de har präglats med uppgifter om myntverket och året för präglingen efter regeringsperioden för den härskare som haft makten. På Finlands område har man hittat endast några drachmer på Åland. Depåfynd som innehållit drachmer kan dateras till cirka 800-talet och drachmerna till åren 559–625. Myntherrars som låtit prägla dem har varit Khusraw I, Khusraw II eller Hormizd IV.

Myntet som presenteras här är en drachm, som härstammar från Hormizd IV:s tid och som har präglats i Kas Ahmadani i Persien (nuv. Iran) under härskarens fjärde regeringsår (582 e.v.t.). På myntets framsida har härskarens porträtt avbildats och på baksidan ser vi i mitten zoroastrismens heliga eld Atar omgiven av två präster. Till höger nämns dessutom myntverkets namn och till vänster året då myntet präglades.

Denna drachm hör till ettd depåfynd, som innehöll fler än 100 mynt och som 1915 hittades i samband med en dikning i Geta (Svedjelandet) på Åland. Depåfyndet innehöll åtminstone 14 drachmer och 93 orientaliska dirhamer. Mynten har gömts någon gång efter år 837.

Angloskandinavisk imitation av en engelsk penning

Kopia av en penning av Long Cross-typ, som hittades 1841 i Sievola i Pemar. På framsidan av denna fyrkantiga skiva finns härskarens profil, som tittar åt vänster, och på baksidan ett långt dubbelkors, som når ända till den cirkulära texten.

Angloskandinaviska mynt imiterar engelska penningar till stilen och de har präglats i bland annat Sigtuna och Lund. Myntet av Long Cross-typ som presenteras här har troligtvis präglats i Sigtuna, eftersom det till myntverkets särdrag hörde att ibland prägla mynten på fyrkantiga skivor. Angloskandinaviska penningar hade inte nödvändigtvis något monetärt värde utanför sin egen myntort eller dess närområden, utan värdet baserades på vikten på silvret. Penningar av Long Cross-typ var den engelska mynttyp som imiterades mest och präglingen av imitationerna fortsatte långt efter att den ursprungliga förebilden upphörde att präglas.

Depåfyndet i Sievola i Pemar innehöll åtminstone 200 mynt, som gömts efter cirka år 1030. Numera känner man endast till 27 mynt, som kan förknippas med detta fynd. Personen som hittade gömman sålde mynten till en guldsmed, via vilken en del av mynten hamnade hos samlare och senare som en del av Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling till Myntkabinettets samlingar i Nationalmuseet.

Knut den stores penning från Lund

En dansk penning som präglats i Lund (datering 1018–1035). Den som lät prägla detta mynt var Knut den store, kung över England, Norge och Danmark. På framsidan av myntet ser vi ett kors och på baksidan en duva, som symboliserar den helige anden. När Knut den store år 1018 kröntes till Danmarks kung, lät han prägla mynt också i Danmark, med de engelska penningarna som förebild. Knut den store anses vara grundaren av det danska myntverket, eftersom han var först med att systematiskt prägla mynt på området. Av Danmarks städer var Lund den viktigaste myntorten och merparten av de danska penningar som har hittats i Finland har också präglats i just Lund.

Myntet hör till ett depåfynd som hittades 1895 i Nickby i Nousis och som innehöll fler än 1 600 mynt och några silverföremål. En anmärkningsvärd del av mynten i gömman utgörs av tyska penningar, fler än 1 100 stycken, men därtill fanns även många engelska och skandinaviska samt till exempel några italienska, irländska, bysantiska och orientaliska mynt. Gömman innehöll dessutom smycken, såsom ringar och spännen. Föremålen gömdes efter cirka år 1045.

Ärkebiskop Pilgrims penning

En tysk penning som Pilgrim, Kölns ärkebiskop under åren 1021–1036, lät prägla i Andernach. På framsidan ser vi fyra halvbågar, som bildare ett kors med texten. Horisontellt ser vi bokstäverna PILIGR och vertikalt i mitten bokstäverna IM – VS. På baksidan ser vi innanför en byggnad eller port ett snett kors mellan två punkter.

Köln var än viktig myntpräglingsort från och med 900-talet. Man känner till många olika penningar från Köln och både kejsare och ärkebiskopar har låtit prägla mynt där. De av ärkebiskop Pilgrim präglade mynten samt de gemensamma präglingarna med kejsare Konrad II inklusive olika versioner av dessa, är vanliga mynttyper från Köln.

Pilgrim-penningen som presenteras härstammar från ett vikingatida depåfynd, som 1929 eller 1930 hittades i Selkäsaari i Valkeakoski. Av det uppskattningsvis 600 mynt stora fyndet känner man till 42 mynt, som gömts efter år 1006. Den okände upphittaren hade sålt depåfyndets innehåll till en guldsmed i Tavastehus, som i sin tur delade mynten mellan olika instanser.

Kejsare Konrad II:s penning

En tysk penning som präglats i Duisburg av Konrad II, kejsare över det heliga tysk-romerska riket under åren 1024–1039. På framsidan av myntet ser vi ansiktet på en skäggprydd man med en krona på huvudet, avbildad framifrån. På baksidan ser vi i form av ett kors texten DIVS/BVR(G), som hänvisar till myntorten Duisburg i nuvarande Tyskland. I kanterna på korset ser vi dessutom halvbågar och i varannan halvbåge finns en fågel och i varannan ett människoansikte.

Detta mynt hör till ett depåfynd som innehöll fler än 126 mynt och som 1906 hittades i samband med en dikning i Luurila i Hattula. Merparten av mynten var tyska och orientaliska, men bland dem fanns även exempelvis några engelska, bysantiska och böhmiska mynt. I depån ingick även silver, smycken och pärlor. Föremålen gömdes efter år 1036.

En engelsk penning från Barnstaple

En i Barnstaple präglad engelsk penning (991–997), som kung Ethelred II den rådlöse lät prägla. Myntmästare var Aelfsige. Denna penning kallas för Crux-typ, eftersom dess baksida har ett dubbelkors, i mitten av det en punkt och i hörnen bokstäverna C R V X. Den cirkulära texten på baksidan anger i vems myntverk och var myntet har präglats (ÆLFSIGE MO BARDA). På myntets framsida har man avbildat kungens profil vänd åt vänster och framför honom ser vi en spira. I texten står det Ethelred Englands kung (ÆÐELRED REX ΛNGLOX).

Präglingsmodellerna för engelska mynt ändrades regelbundet med cirka sex års mellanrum och därför är det betydligt enklare att datera dem än till exempel tyska mynt. Mynten som Ethelred II lät prägla utgör en väsentlig del av de vikingatida engelska penningar som hittats i Finlands område. Ändringen av mynttyperna har haft betydelse endast i präglingslandet, på övriga ställen användes vanligen även föråldrade mynttyper.

Penningen hör till ett depåfynd som 1870 hittades i Väärämaa i Sysmä. Depån innehåll förutom orientaliska, tyska och engelska mynt även smycken. Den bestod av åtminstone 98 mynt, som gömts efter år 1006.

Knut den stores penning från Lincoln

En i Lincoln präglad engelsk penning (1017–1023), som Knut den store lät prägla. Myntmästare var Leofinc. Myntet kallas för Quatrefoil, efter motivet med en fyrklöverformad inramning på dess baksida. Av den inramade texten på baksidan framgår det i vems myntverk och var penningen har prägplats (LEOFINC MO LINC). På framsidan av myntet ser vi kungens vänstervända profil innanför den fyrklöverformade figuren och i den cirkulära texten står det CNVT REX ANGLORVM (Knut Englands kung). På baksidan ser vi ett dubbelkors, i vars hörn bågar, som bildar en fyrklöverform.

Knut den store var kung över England, Norge och Danmark, och penningarna som han lät prägla utgör vid sidan av Ethelred II den rådlöses mynt en väsentlig del av de vikingatida engelska mynt, som hittats på Finlands område.

Myntet hör till ett depåfynd som hittades 1895 i Nickby i Nousis och som innehöll fler än 1 600 mynt och andra föremål. En anmärkningsvärd del av mynten i fyndet utgörs av tyska penningar, fler än 1 100 stycken, men bland dem fanns även många engelska och skandinaviska samt till exempel några italienska, irländska, bysantiska och orientaliska mynt. Depån innehöll dessutom smycken, såsom ringar och spännen. Föremålen har gömts efter cirka år 1045.

En engelsk penning från York

Detta mynt är en penning som kung Ethelred II den rådlöse lät prägla i York (979–985). Myntmästare var Snacol. På myntets framsida har Ethelred II:s högervända profil avbildats. I den cirkulära texten går det att urskilja kungens namn och titel ÆÐELRED REX ANGLOX (Ethelred Englands kung). Den cirkulära texten på baksidan anger i vems myntverk och var myntet har präglats (SNACOL MO EFERVIC). Staden Yorks fornengelska namn var Eoforwīc eller Eoforīc. Baksidan är av den så kallade First Hand-typen, där en högerhand med handflatan utåt har avbildats, och på båda sidorna om handflatan finns Alfa- och Omegatecknen.

Myntet hör till ett depåfynd som 1870 hittades i Väärämaa i Sysmä. Depån innehåll förutom orientaliska, tyska och engelska mynt även smycken. Den bestod av åtminstone 98 mynt och de har gömts efter år 1006.

En engelsk penning från London

En penning som kung Ethelred II den rådlöse lät prägla i London (997–1003). Myntmästare var Eadwold. Detta mynt kallas för Long Cross-typ, eftersom dess baksida har ett stort dubbelkors, som når upp till den cirkulära texten. Av den cirkulära texten på baksidan framgår i vilken mästares myntverk penningen har präglats och var myntverket har legat EΛDPOLD MO LVN (LUND, d.v.s. London). På framsidan ser vi en avbildning av kungens vänstervända profil och i den cirkulära texten står det Ethelred Englands kung ÆÐELRED REX ΛNG (d.v.s. ANGLOX).

Penningen hör till depåfyndet som år 1897 hittades i Anttila i Lundo. I ett näverfyllt lerkärl hittade man cirka 900 vikingatida mynt samt smycken. Merparten av mynten i fyndet utgjordes av tyska penningar, 773 stycken. Antalet engelska mynt uppgick till 51 och dessutom innehöll depån till exempel några danska, skandinaviska och bysantiska mynt. Mynten har gömts någon gång efter år 1060.

En tysk penning från Gittelde

En tysk penning som präglats i Gittelde. Myntet är en gemensam prägling av Katlenburgs greve Dietrich III och Magdeburgs ärkebiskop Hartwig von Sponheim (datering 1079–1102). På framsidan av myntet ser vi en man som avbildats framifrån och som håller ett svärd i sin högra hand och vars vänstra hand är höjd intill ansiktet, möjligen som ett tecken på att han svär en ed. På baksidan ser vi en kyrkobyggnad med tre torn.

Myntet hittades 1839 under en sten i Kuolajärvi i Salla. Det är en del av depån från Aatservainen, som förutom fler än 170 mynt även innhöll smycken, en våg och vikter. Föremålen i depån har gömts efter år 1110. En statlig tjänsteman på besök i området köpte föremålen och gav den till Helsingfors universitets samlingar, men i början av 1800-talet höll man ännu inte samman fyndhelheter, utan mynten ordnades i kataloger efter typ. På grund av detta har en stor del av myntfynden från 1800-talet blandats ihop med varandra.

En tysk penning från Dokkum

En tysk penning som präglats i Dokkum i Friesland (nuv. Nederländerna). Myntherre är Bruno III, som var greve i Friesland under åren 1038–1057. På framsidan av myntet ser vi den krönte Heinrich III:s högervända ansikte med en korsstav framför. På baksidan ser vi texten • BR • VN •. Heinrich III/Henry III var härskare över det heliga tysk-romerska riket under åren 1046–1056.

Myntet hör till depån från Aatservainen, som hittades 1839 under en stor sten i Kuolajärvi i Salla och som innehöll fler än 170 mynt, smycken, en våg och 12 vikter. Föremålen har gömts efter år 1110. En statlig tjänsteman på besök i området köpte gömman och gav den till Helsingfors universitets samlingar. Mynten från depån blandades dock snart ihop med andra fynd, för i början av 1800-talet höll man ännu inte samman fyndhelheter, utan mynten ordnades i systematiska samlingar efter typ.

Samanid dirham

Myntet är en dirham från Samanididynastins tid, präglad i Ash-Shash (AH 283/896 e.v.t.) i nuvarande Tashkent, Uzbekistan. Myntherre var härskaren och emiren Ismail ibn Ahmad (849–907 e.v.t.). Samaniddynastin härskade från de första årtiondena på 800-talet till början av 1000-talet som störst över ett område som sträckte sig från nuvarande Afghanistan till gränsen till Pakistan.

På framsidan av myntet står uppgifter om myntaren och präglingsåret samt i mitten trosbekännelsen ”Det finns ingen annan gud än Gud”. På baksidan står orden ”För Gud är Muhammed Guds sändebud” och nedanför kalifens och härskarens namn. Myntet är hålslaget på två ställen och i det ena har fästniten och öglan bevarats. Myntet har använts som smycke. Myntet hör till depåfyndet som 1870 hittades i Vääräsmaa i Sysmä. Gömman innehöll förutom orientaliska mynt även engelska och tyska penningar samt andra silverföremål och smycken. Depån bestod av åtminstone 98 mynt och de kan ha gömts någon gång efter år 1006.

Otto III:s penning från Mainz

En tysk penning som Tysklands kung och härskare över det heliga tysk-romerska riket, Otto III (983–1002) lät prägla. På framsidan av myntet ser vi ett kors och en punkt i varje hörn. På baksidan finns en bild av en träkyrka, som innehåller ett litet kors. På den cirkulära texten på baksidan står det MOGONCIA, som hänvisar till Mainz latinska namn. Penningar som präglats i Frankens område är vanliga mynt i fynd som gjorts i Finland. Träkyrkopenningar präglades i synnerhet vid myntverk i Mainz, Worms och Speyer.

Penningen hör till depåfyndet som 1841 hittades i Sievola i Pemar och som innehöll åtminstone 200 mynt, som gömts efter cirka år 1030. Numera känner man endast till 27 mynt, som kan förknippas med detta fynd. Personen som hittade fyndet sålde mynten till en guldsmed, via vilken en del av mynten hamnade hos samlare.

Otto III:s penning från Köln

En tysk penning som präglats i Köln under Otto III, kung och härskare över det heliga tysk-romerska riket (983–1002). På framsidan av myntet ser vi ett kors och en punkt i varje hörn. På baksidan ser vi tecknen Ꞩ och A samt texten COLONIA, som hänvisar till det kejserliga myntverket i Köln (Colonia på latin). Mynt från Köln som myntats av Otto III är mycket vanliga bland fynd som gjorts i Finland. Denna mynttyp har varit populär och det präglades många mynt som kopierade den.

Myntet hör till en depå som hittades 1895 i Nickby i Nousis och som innehöll fler än 1 600 mynt och andra silverföremål. En anmärkningsvärd del av mynten i gömman utgörs av tyska penningar, fler än 1 100 stycken, men bland dem fanns även många engelska och skandinaviska samt till exempel några italienska, irländska, bysantiska och orientaliska mynt. Depån innehöll dessutom smycken, såsom ringar och spännen. Föremålen har gömts efter cirka år 1045.

Tysk penning från staden Utrecht

En tysk penning som präglats i staden Utrecht (nuv. Nederländerna) och vars myntare var Utrechts biskop Bernold ungefär under åren 1027–1054. På framsidan av myntet ser vid en bild av Sankt Martin, som i sin högra hand håller en biskopsstav och en korsstav i den vänstra. På baksidan ser vi en bild av en stadsmur och texten TD/IECTV.

Myntet tillhör ett depåfynd som hittades 1897 i Anttila i Lundo. Ett näverfyllt lerkärl innehöll cirka 900 vikingatida mynt samt smycken. Depån innehöll i synnerhet tyska (fler än 700 mynt) och engelska penningar, men även till exempel danska, bysantiska och skandinaviska mynt. Föremålen har gömts efter år 1060.

Dirhamimitation från Volgabulgariska riket

En kopia av en dirham från Samanididynastins tid som präglades i Volgabulgariska riket i Suwari (AH 338-347/948–959 e.v.t.). Myntherre var härskaren Talib b. Ahmad. På myntets fram- och baksida ser vi religiösa texter på arabiska. Bortsett från epitafier har inga andra skriftliga källor från Volgabulgariska riket bevarats, utan i forskningen används arabiskt källmaterial. Suwar och Bulgar var centrala städer i Volgabulgariska riket och troligtvis präglades mynt huvudsakligen i dessa två städer. Staden Bulgar låg utmed centrala handelsrutter. Volgabulgarer levde från 800-1300-talet i en handelsstat, som bildats inom influensområdet för floderna Volga och Kama.

Myntet hör till depåfyndet som hittades 1895 i Nickby i Nousis och som innehöll fler än 1 600 mynt och några silverföremål. En anmärkningsvärd del av mynten i gömman utgörs av tyska penningar, fler än 1 100 stycken, men bland dem fanns även många engelska och skandinaviska samt till exempel några italienska, irländska, bysantiska och orientaliska mynt. Depån innehöll dessutom smycken, såsom ringar och spännen. Föremålen har gömts efter cirka år 1045.

Abbasiddirham

Myntet är en silverdirham som präglats i al-Muhammadiya (AH 161, 778/779 e.v.t.) i nuvarande Teheran, Iran under Abbasiddynastins tid. Myntherre var Abbasiddynastins kalif al-Mahdi (775–785 e.v.t.). Abbasidkalifatet härskade från 750-talet till mitten av 1200-talet efter att ha erövrat makten från föregångarna i Umayyadkalifatet. De persiskättade Abbasidernas förvaltningsområde sträckte sig från Nilen i Egypten till Amudaryo-floden vid gränsen till Turkmenistan och Uzbekistan.

I den cirkulära texten på framsidan av myntet anges myntets präglingsplats och året för präglingen: ”I guds namn. Denna dirham har präglats i al-Muhammadiya ett och sextio och ett hundra”. I mitten på framsidan samt på baksidan av myntet ser vi dessutom religiös text. På dirhamerna finns religiösa texter i stället för bilder. I texten på framsidan står det ”det finns inga andra gudar än Gud” och ”Han har ingen like”. På baksidan står det bland annat ”Muhammad är Guds sändebud” och man önskar Muhammad böner och guds välsignelse samt berättar vem som var myntare (kalif al-Mahdi).

Myntet hör till ett vikingatida depåfynd som 1865 hittades i Hammarudda i Jomala och som innehöll åtminstone 180 mynt, varav 179 var orientaliska dirhamer och en sassanidisk drachm. Mynten har gömts någon gång efter år 857.

Umayyaddirham

Myntet som presenteras här är en silverdirham, som präglades under Umayyaddynastins tid 122 AH, eller cirka 739/740 e.v.t., i Wasit i nuvarande Iraks område. Förkortningen AH (Anno Hijra) avser ett årtal som baseras på den islamiska tideräkningen. Myntherre var Damaskuskalifatets kalif Hisam ibn Abd-al-Malik (724–743 e.v.t.). Sunniislamiska Umayyadikalifatet härskade över nuvarande Nordafrika, Spanien och Mellanöstern från år 661 ända till år 750, då Abbasidkalifatets dynasti tog över.

På dirhamerna har man i stället för bilder präglat religiösa texter på arabiska. I den cirkulära texten på framsidan av myntet anges myntets präglingsplats och året för präglingen: ”I guds namn. Denna dirham har präglats i Wasit år två och tjugo och hundra”. I texten på framsidan står det ”det finns inga andra gudar än Gud” och ”Han har ingen like”. På baksidan står det bland annat ”Muhammad är Guds sändebud” och man önskar Muhammad böner och guds välsignelse samt berättar vem som var myntare (kalif Hisam ibn Abd-al-Malik).

Myntet hör till en vikingatida myntdepå, som 1865 hittades i Hammarudda i Jomala på Åland. Gömman har innehållit minst 180 mynt: en sassanidisk drachm och 179 orientaliska dirhamer. Mynten har gömts någon gång efter år 857.

En halvfärdig dirham

Myntet är början till ett orientaliskt silvermynt, det vill säga en dirham, men saknar präglingar på fram- och baksidan. I myntet ser vi dock kanternas dubbelring. Myntplatsen hör till den gömma med orientaliska mynt som 1876 hittades i Bertby i Saltvik. Inne i och runt bronskannan hittades fler än 800 mynt och dessutom fler än 100 imitationer, varav en del har gjorts med samma stans. De orientaliska mynten har text på arabiska på båda sidorna, men depån i Bertby innehöll dessutom flera dirhamer utan text, som endast präglats med kantringar. Vikingarna hämtade oerhörda mängder silver från Mellanösterns områden och enskilda myntverk förmådde inte svara på efterfrågan, varför mynten även stämplades med oavslutade stämplar. I Norden baserades myntets värde på silvret, vilket innebar att myntens påskrifter inte hade någon betydelse för användningen. Depåfyndet från Bertby har nedlagts efter år 874.